Vart går gränsen för filosofisk humor?

Gränsen för olika sorters humor, vad som är okej eller inte, vad som kan såra någon, m.m är otroligt hårfin.

Var tycker ni man finner den gränsen för filosofisk humor?

Bifogar en serie med klar filosofisk humor som jag tycker är riktigt bra, den går inte ut över någon men får dig ändå att le.

http://www.boasas.com/photo/1280/586...3dlrQz41qew4hs

Det enda humoristiska här är att du tycker det där är filosofi och humor.

Nej ditt nöt, det är en speciell sorts humor som klassas som den högsta på Maslows hierarki inom psykologin. Humor som handlar om situationer eller tidpunkter istället för att behöver klanka ner på andra för att vara rolig.

Den sorten ligger högst eftersom endast de som kommit förbi stadierna där de känner sig underlägsna som kan använda humorn, de flesta andra behöver ha NÅGON att skämta om för att få till nåt roligt annars.

Själva humorn har inget med filosofi att göra trots namnet, att jag postade den här var för att det kändes som att det är mer filosofi än fakta vart man drar gränserna.

Got it. Filosofi -> Humor

/Mod

Edit: Filosofi är inte motsatsen till fakta. Och något blir inte filosofi så fort folk kan ha olika idéer om det.

Frågan är alltså vad som är filosofisk humor och vad som inte är det?

Ja, vart gränsen går.

Definera begreppet "filosofisk humor". Enligt inlägg #3 verkar det som om all humor som inte går ut på att driva med någon eller något är filosofisk humor. Är det här filosofisk humor?
Det här, den här, den här eller den här?