Diagnoshysteri - Alla har Adhd och Aspberger

Om någon är lite tyst, blyg och osäker, kanske inte tar för sig som andra - ja då måste det så klart vara något "fel". Varför kan man inte bara få vara lite annorlunda utan att det behöver vara nåt jäkla syndrom bakom?



Minns när jag läste om olika personlighetsstörningar. Narcissism, borderline, histrionisk, psykopat, schizoid osv. Läste om deras olika symptom. Alltid var det nån punkt som stämde in på en.


Men det är ju så det är. Alla är vi nån gång lite nojjiga, osociala, ångestfyllda, deppiga osv. Det är normalt. Det är mänskligt. Bara för att man ibland kan känna oro eller har tänkt på ett visst sätt nån gång så är det långt ifrån en diagnos.

Ja, men nu handlar det ju inte om något enstaka symptom. Det räcker ju t.ex. inte att vara blyg för att få diagnosen Aspergers syndrom. Det finns ju en diagnosmanual att följa, vars kriterier måste uppfyllas.

Om du bara pluggat dig in ORDENTLIGT i vad t.ex. AS verkligen är så skulle du förstå bättre. Om du på 80-talet födde ett barn med AS skulle du få panik. Du som förälder skulle undra "Vad FAN är det för fel på MITT barn???" Ingen skulle dock lyssna på dig, än mindre läkarna skulle bry sig eftersom att diagnosen inte existerade. Din närmsta omgivning samt skola skulle ha i baktanken att DU som förälder är ansvarig för att ditt barn beter sig så konstigt som han/hon gör. Det var vardagsmat på 80-talet, och tidigare än det.

Det är lätt att klanka ner på en diagnos som man bara har läst "lite grann om". Det är skillnad på att vara anhörig till en som har diagnosen, för det är först då man verkligen förstår vad det handlar om. Detsamma gäller för personer som har haft långvarig kontakt med flertalet AS-personer. Det är först då man kan se en likhet, som inte går att förklara med ord.


Edit: Jag tog AS som exempel här enbart. Glömde att få med det i inlägget.

Ok, du missförstod mig.

I första stycket menar jag generellt att man är annorlunda,inte att man har AS.

Med blyg osv syftar jag på att omgivning ofta reagerar när andra är så. Att de i deras ögon är utan för normen för hur man ska vara. Och att det då ibland tycks räcka med att någon tex är väldigt blyg för att bli stämplad som avvikande.


När det gäller personlighetsstörningarna så har jag själv varit med om andra som läst om dessa, hittat typ 2 punkter som stämmer in och sen tror att herregud det där är ju jag!
Utan att begripa att det krävas mer än 2 saker som stämmer in för att du ska kunna klassas som tex asocial, schizoid osv.


Förstår du nu hur jag tänker?

Vanligtvis är det åratal, ibland en halv livstid, av misslyckade behandlingar och insatser som personen måste ha bakom sig för att få liknande diagnoser. Det är långt ifrån alla som lever i utanförskap som får dessa diagnoser ändå. Fler än förr är det definitivt då man vill ha riktiga diagnoser från försäkringskassa och AF när dom skall bevilja bidrag/insatser.

Jag förstår iaf hur du tänker, det är väldigt många som ställer diagnoser på sig själva utan att tänka på att det är fullt normalt att må dåligt, ha ångest och vara orolig ibland. Första gången en läkare pratade med mig om ADHD tänkte jag att jag inte ville göra någon utredning, jag ville inte ha en stämpel och tänkte mest att "jamen jag är på det här sättet, det är min personlighet och det behöver inte vara något fel med det". Jag tänkte också att jag själv skulle fixa att ändra mina beteenden och problem, men efter några år insåg jag att jag inte klarade av det och gick med på att göra en utredning. Men när du beskriver någon som är blyg och utanför normen så skulle inte en (bra) läkare ställa en diagnos om inte alla kriterier finns, däremot är det väl den inskränkta allmänheten som inte klarar av att folk kan vara annorlunda utan att det är något som är fel eller sjukligt.

Det räcker inte med att ha 2-3 symptom för att få en diagnos (även om det tyvärr händer pga idiotläkare) och dessutom handlar det som jag skrev i ett tidigare inlägg om hur mycket problem det skapar i ditt liv och hur mycket du begränsas av det, dvs om det kan räknas som ett funktionshinder för att symptomen gör att du inte kan ha en "normal" tillvaro.
Man kan hitta punkter som stämmer in i varenda jävla diagnos, på samma sätt som att folk tror att de har cancer för att de har lite ont i halsen och har läst något skit på internet. Går du till doktorn och undersöker dig så blir du inte diagnosticerad med cancer för att något enstaka symptom stämmer in, på samma sätt som att du inte får en diagnos om du gör en ordentlig utredning och inte uppfyller kriterierna.