Vill ni verkligen ha en jämlik partner?

Nej men life goes on och folk hittar nya människor.

Bara undrar, har du och din fru en perfekt orgasm där ni båda kommer samtidigt i en explosion av njutning som gör att ni båda känner er sammankopplade? Precis som i Hollywood? Du romantiserar människorasen för mycket...

Vad är jämlikhet? Jag har gärna ett förhållande där ingen av parterna är för dominant och där det finns utrymme för bådas intressen och utveckling. Jämlikheten i sig har väl inget egenvärde, men möjligheten till den om den är önskad är desto intressantare.

Mja... det är ju bland de värsta saker vi människor kan drabbas av faktiskt, att förlora den man älskar. Sen är det inte alltid så för alla, men förhållanden som går i kras eller en älskad som dör eller försvinner ligger ju i absoluta toppen på skalan för det människor upplever som det allra värsta som händer dem i livet.

Sen tycker jag att det faktum att de flesta ändå vågar försöka igen vittnar mer om människans fantastiska förmåga att återhämta sig och känna hopp igen, än om att människor är lätt utbytbara.

Det kanske är så för dig, men andra människor ser det annorlunda. Det är ofta djupt omvälvande på ett tragiskt sätt när ett förhållande tar slut. Mycket känslor är inblandade. Om man har såna.

Det är du som tittar på Hollywoodfilmer som du tydligen bygger mycket av ditt resonemang på inte jag. Jag vet alltså inte vad du avser med detta?

Jag har beskrivit att vi är två människor som ser glädje i den andras glädje alltså ser vi det inte som något fruktansvärt hemskt att inte få som vi villl. Ena gången blir det som den ena vill och andra gången tvärtom. Om den ena är nere i en svacka så gör man saker som denna vill för att den ska må lite bättre och komma igen och så växlar det. Och över åren så jämnar det ut sig, men som sagt ingen lider av att man själv inte bestämmer allt då det inte handlar om att vara ett team. Ett team där bägge ska få må bra. Är det precis som i Hollywood?


För mig är det det ultimata men jag är helt öppen för att det finns en massa andra sätt att leva på. Människor är så olika.

Sen undrar jag varför vill du veta om mitt sexliv? Är inte det lite udda om att fantisera om andra användares sexliv? Går du igång på det? I så fall får du vända dig till någon annan. Prova erotikforumet kanske?

För mig är det ett stort värde att bygga upp en känsla av team. Att man är på samma lag och man hjälper varandra och finner glädje i att den andra mår bra.

Att en dominerar så att den ena är tongivande på ett sätt som gör att den andras vilja och önskningar är underordnade kanske passar en del men inte mig. Att intressera sig för hur ens partner tänker är viktigt för mig, och att jag själv får utveckla mina ståndpunkter och man kan samsas och bestämma saker i samförstånd där både får sin vilja igenom beroende på hur det hela ser ut.

Åh jösses... vilken utomordentlig tråkig inställning till relationer. Vore det så i mitt liv skulle jag hellre vara utan, utan minsta tvekan.

Spelar ingen roll sålänge jag älskar henne. Däremot är det en jävla risk om jag ska tvätta en tröja för 1000kr, lämnar gärna över det till henne. Och om jag ska laga mat får vi leva på makaroner och köttbullar. Däremot kan jag städa och diska lika bra om inte bättre än en kvinna.

Att ha ett jämställt förhållande betyder inte nödvändigtvis att man måste utföra exakt samma sysslor. Det betyder bara att man delar på sysslorna. Länge lagade jag alltid mat och min kille diskade - så länge båda är nöjda med det är det bra! Jämställt betyder dock inte att en part sköter allt hushållsarbete och tar hand om barnen och den andre byter däck på bilen två gånger om året. Delat ansvar för hem och barn är jämställt enligt mig.