Citat:
Ursprungligen postat av MrKerif
Helt rätt. När jag gick i grundskolan på 80-talet så kan jag säga att av de 25 elever i min årsklass, så kunde alla både läsa och skriva och till på köpet STAVA!!
När jag var liten så fanns det inget som hette dyslexi. (Seriöst. Begreppet fanns inte.)
Nu för tiden så kan eleverna hellre ta en genväg och påstå sig ha dyslexi istället för att engagera sig i att lära sig riktigt. Sen får de lära sig lätt svenska och ta muntliga prov istället för att anpassa sig till verkligheten.
Det var på den tiden då lärarna hade tid, och ungarna var intresserade. Alla klagar på skolan och lärarna. Jag säger att det är eleverna det är fel på. När man pratar med högstadieelever så låter det som att de inte gör ett skit utan bara sitter av sin tid tills de får gå hem. Med en sådan attityd är det inte konstigt att man inte kan få ett jobb.
Jag vet att den allmänna normen idag är nån sorts hippie-föreställning om att man inte får kritisera barn, men det skiter jag i.
Det som stör mig mest är att de som lärde sig läsa i grundskolan på 90-talet nu har börjat jobba.
Det är därför det är så mycket stavfel överallt. I en maskin på jobbet så är det felstavningar överallt i menyerna. Felstavningar på matförpackningar och i annonser.
Det är möjligt att det blivit sämre, men jag gick också i grundskolan på 80-talet, och inte kunde alla stava då heller. Som alltid i sådana här diskussioner måste man dessutom räkna med det faktum att nätet gör att så många fler skriver offentligt eller halvoffentligt och oredigerat i dag. Gissningsvis är det dessutom en betydligt större andel yngre som ger sig ut på ett forum som t.ex. Flashback utan att vara särskilt litterata än det är medelålders och äldre, eftersom de yngre är uppväxta med det offentliga skrivandet och inte behöver söka sig till det på samma sätt.
Citat:
Ursprungligen postat av In-Fredel
Jag håller med dig i allt du skriver. Det sistnämnda, gällande språkfel i annonser (t.ex. Blocket) etc. är intressant. Är det så att dessa människor egentligen kan stava rätt men bara bemödar sig först när de ska söka ett jobb? Eller kan de helt enkelt inte skriva bättre och gör således samma fel även i sin ansökan?
Om man kan stava rätt är det väl inte mer ansträngande än att stava fel (snarare tvärtom); sedan kan det väl hända att man trycker på fel tangent ibland. Jag skulle gissa att många människor inte bryr sig så mycket till vardags men i allvarligare sammanhang korrekturläser sin text en smula, tar hjälp av någon som stavar bättre, ett stavningsprogram eller rent av en ordbok.