Är du verkligen ateist?

Jag har märkt att otroligt många utger sig för att vara ateister men ändå tror på en högre makt. En högre makt de ofta vill kalla mening. Att det finns en mening med livet. Då är man ju knappast ateist! Om något är man ju troende och inte ens agnostiker.

Så vad får dig att tro att du är ateist? Tror du att det finns en mening med saker? Om inte, vad får dig att bry dig om saker - ingenting har ju någon mening? Varför vill du uppnå något med livet ... må det vara lycka, success eller något annat?

Enligt NE är definitionen på ateism följande: "Åsikten att det inte finns någon gud".
Enligt wiki är det följande: "Ateism innebär avsaknad av eller avståndstagande från tro på någon gud, gudar och högre makter."

Utgår man från NE så måste man först definiera vad en gud är ... är det en högre makt? Dvs en mening?
Eller är det en "person" som har övernaturliga makter? Om det är det andra är ju t.ex. inte buddism en religion medan om det är en högre makt så är antagligen DU religiös.

Jag är ateist.

Jag tror inte på något övernaturligt och tar hjälp av vetenskapen för att få svar på "livets frågor".

1. Kul att du först ger din egen definition, vilken du vill diskutera utifrån, och sen två ansedda definitioner, som båda går emot din egen.

2. 'Mening' innebär inte att man tror att man ska få sin kuk sugen i himlen om man beter sig enligt tusenåriga tips. 'Mening' utvecklas på jorden, i livet, i relation till de människor som berörs.

För att förstå A-teismen, bör man först förstå teismen!

Enligt wikipedia är detta:

"Teism (av grekiska theos, gud), är en filosofisk eller religiös riktning som menar att det finns en transcendent (översinnlig, ej möjlig att uppfatta eller förstå) och personlig (ett väsen/kraft i sig själv och inte något utspritt) Gud. Denne är upphovet till universum och ingriper i mänsklighetens historia främst genom att ge människorna en tro."

En ateist är en person som inte tror på detta!

Därför kan det finnas religiös ateism!

Det finns säkert en mening med livet, som dessutom är vetenskaplig bara att vi inte kan förstå det. Däremot så kan jag sätta min lemonad på att allt man personligen upplever upphör när man dött.

Så jävla irriterande att folk ska tjata om att någon gud har skapat allt bra, jag ställer mig med ett ben på en pall jävel, ger honom fingret och säger stick du stygga spöke för du finns inte!

Den enda ångest jag har för döden, är att dessa fanatiska religiösa människor förmodligen inte kommer kunna inse att de har blivit husslade av en saga och slängt iväg mesta delen av livet på att försöka göra någon pervers snubbe bland molnen stolt/glad/kåt(?).

Jag är tamejfan ultra ateist, dock så har jag blivit tvångskonfirmerad av släkt, och det har bara gjort saken värre. Inte nog med att jag inte tror på gud, nu hatar jag honom också! Däremot så tycker jag livet är helt fantastiskt. Och jag tänker leva det fullt ut tills jag ruttnar i jorden, jag är allmänt trevlig och hjälper oftast med människor. Jag behöver ingen gud för att göra de sakerna, jag behöver helt enkelt inte ha en morot framför mig för att göra bra saker.

Att tro på "mening" och att tro på "Gud" är absolut inte samma sak, det förstår du väl själv. En ateist kan tro på "mening", eftersom "mening" inte nödvändigtvis behöver inbegripa Gud.

Mening och gudstro behöver inte alls ha någon koppling överhuvudtaget. Dock är det ju självklart en majoritet av gudstroende som också tror på mening.

Jag tror inte på Gud, och jag tror heller inte på mening. Men att inte tro på mening är inte samma sak som att tycka att livet är meningslöst. Jag finns här på Jorden, äter, sover, skiter, skrattar, gråter. Jag kommer leva här ett kort tag och även om det inte finns en absolut objektiv högre mening med livet så kan väl varje person komma på en egen mening med livet? Att bli framgångsrik, att hjälpa och förbättra världen, att helt enkelt uppnå personlig lycka. Man skapar sin egen tur, man skapar sin egen lycka, man skapar sin egen mening. Måste man få meningen serverad framför sig av en gammal religiös skrift?

Jag förstår inte de människor som måste få en absolut högre mening med livet för att tycka det är meningsfullt. Hitta på din egna mening med livet förfan!! Sitt inte och missa livets lycka genom att läsa i en gammal sketen bok vars författare man inte känner till, vars grundtext inte finns kvar, och vars innehåll och budskap är otroligt gammalt och absolut inte är relevant för dagens samhälle.

Jag är ateist och jag tror inte på någon Gud, eller att Jesus kunde gå på vatten etc. Visst, det finns en stor sannorlikhet att det fanns en karl som hette Jesus, men att han inte gjorde allt som sägs. År efter år har man spätt på historien om en man som föddes av en otrogen morsa.

Dock tror jag på andar, spöken etc. Vilket enligt min lärare gjorde mig till kristen, för att jag hade en tro på något. Men då skulle jag lika väl kunna vara Buddist, Muslim etc.

Jag tror inte att Gud skapade jorden, Eva, Adam, Himmel, helvete etc. Det är bara någonting påven kom på för att tjäna massa pengar.


Dock respekterar jag dem som har sin religion. Spär inte på om mina reflektioner kring religion för människor som är 100% intygade på att det finns en gud.

Jag är ateist, jag tror på någon "större makt".

Men med större makt menar jag inte hokuspokus, det jag menar är att det lär finnas större saker som har koll på vad som händer och inte, än vad vi vet hittils. Higgspartikeln typ.

All sums down to science.

En större sak som har koll på vad som händer? Det låter faktiskt väldigt likt en gudom. Skulle tyvärr inte kalla dig ateist eftersom du ju tror på ett högre väsen. Möjligtvis skulle du vara en deist.

Och hur kopplar du samman ett högre väsen med Higgspartikeln? Och med vetenskap? Det finns inga vetenskapliga belägg för en högre makt, så "all sums down to science" verkar inte riktigt gå ihop med det du faktiskt verkar tro.

Sen kanske din definition av "högre makt som har koll på vad som händer" är helt annan än min, men för mig låter det farligt likt "Gud".

Rätta mig om jag har fel. Vilket jag kanske har, då jag har hört detta muntligt från en relativt osäker källa och inte läst mig till påståendet som nu kommer. I alla fall som agnostiker hade jag en liknande diskussion som jag tror TS är ute efter, med en vän. Jag hävdade från min mitt synsätt, att det omöjligt går att bevisa att en högre makt inte existerar. Det mesta pekar dock på att en högre makt inte existerar, men hur kan jag vara 100% säker? Min kamrat hävdade då att ateister inte nödvändigtvis förkastar den lilla möjlighet att en högre makt kan existera, men att religion i sig har skapat så mycket skit att den lilla mikroskopiska chansen att en Gud existerar är något man ska ignorera. Han menade utförligare att det andliga tänkandet har fördunklat människans omdöme för länge. Och, visst mycket av hans påstående kan jag hålla med om. Men har han rätt? Är han ateist eller är han en agnostiker som ogillar religion och andlighet? Eller är jag i själva verket en Ateist, för jag tror inte på något liv efter döden, men jag vet inte om ett liv efter döden kommer eller ej. Allt som inte svart på vitt går att bevisa är enligt mig ingen 100% källa.

Edit: Adlighet och andlighet är två skilda ord

Vad menar du med "livets frågor"? För mig låter det som att du försöker hitta en mening med livet med hjälp av vetenskapen ... det kommer du inte att göra. Enligt vetenskapen finns det ingen mening (och det är ifs inget fel med det) och jag tror många lurar sig själv precis som du (?) genom att de anser att meningslösheten är en negativ tanke som de inte vill tänka trots att det är enligt deras praxis (vetenskapen) en sanning - precis som meningsfullhet är en sanning för många religiösa (t.ex. kristna).


Vad fan menar du? Du flummar ju på som någon jävla hippie ... gå o meditera din jävla hillbilly.


Hur menar du när du säger att det kan finnas religiös ateism?


Var inte rädd för religion bara för att det finns många hemska religioner som du känner förakt för. Skit i att namnge det. Du känner alltså att livet är meningslöst och därför att livet är meningslöst så gör du det som känns bäst för dig? Ungefär så gör jag iaf.


Om det inte finns en mening så är det klart att livet är meningslöst. Du säger emot dig själv.
"Hitta på din egna mening med livet"? Har man gjort det så är man ju per automatik religiös efter som en religiös trodde på en mening medan en ateist inte gör det. Du är inte ateist - men bara för det behöver du inte vara kristen... du har din egna religion vilket nästan hela världens befolkning har bara att du inte namnger den. Eller?


Andar och spöken har dock ingenting med ateism/religion att göra... det beror helt på hur du tror andarna/spökena kom till/fungerar. Är det genom en högre makt så är du religiös. Tror du dock inte att spökarna och andarna är paranormala så är du inte religiös (dvs att de kan förklaras med hjälp av vetenskap)


Det är precis detta jag snackar om. Du är verkligen inte en ateist eftersom du tror på en högre makt.
Det du menar är att det finns en "högre makt" som kan förklaras vetenskapligt?


Exakt!



Både du och din vän är till 100% agnostiker ända ut i benmärgen!

Det finns religioner där man inte tillber en intelligent skapare! Dit hör Buddhismen, Taoismen och delar av Hinduismen...