Kan man filosofera för mycket?

Och till slut linda in sig själv.

Självklart. Jag är ett exempel på det.

Ja, men om man fortsätter att filosofiera och öppnar sig för nya idéer och väver in en hel massa metakognition så lindar man upp sig och kliver ur kokongen som en nykläckt fjäril!

Hahaha +1 på det :P

Eller också misslyckas man med detta mentala aleksanderhugg och hittas 5000 år senare som en ruttnande mumie.

Det hade varit illa, och kan nog betraktas som någon form av dysfunktion. Att fastna så illa i sitt metakognitiva liv att ingen hittar en inlindad förrän efter 5000 år riktigt illa.

För då har man ju tappat bort nätverket någonstans också. Då är man vilsen. För annars hade någon som befann sig på samma nät knackat loss en innan man sjönk i evighetssömnen.

Kan säkert hända, men prevalensen för det fenomenet är väl inte så hög? Det måste väl gå hand i hand med hög intelligens och fantasi... och säkert depression oxå...

någon uppskattning?