Diagnos? (Förmodligen ej bipolär)

Är 19 år, man.

Är i grunden kritisk till den inställning samhället har till psykiska diagnoser då det ofta anses som svagheter (medan det emellertid enligt min mening handlar om karaktärstyper, alltså principen att var individ har vissa svagheter och vissa styrkor).

Jag har haft problem med att fokusera min energi som tenderar att vara oförutsägbar och stundvis obrukbar. Ibland drabbas jag av motsatsen, stunder av känslomässig svaghet, jag blir asocial och överdrivet självmedveten. Andra gånger blir jag hyperaktiv och talar väldigt snabbt (samtidigt med känslan att jag har svårt att hinna med allt jag vill ha sagt). Något mellanting, eller vad som borde anses "standardhumör" i min känslomässiga vardag verkar inte riktigt finnas.

När jag är låg blir jag dyster, orkeslös, med känslor av hopplöshet. Detta är väldigt tungt då jag måste utföra något ärende eller liknande, men var värre när jag var yngre då jag ibland var tvungen att meditera en timma för att ens orka gå utanför dörren. Meditation är en av de få saker som kan hjälpa, fysisk träning en annan. Jag har dock oerhört svårt att orka tvinga mig själv till dessa saker när jag mår dåligt. Trösten är att jag vet att det vänder.

Emellertid verkar det inte vara någon bipolär sjukdom, då mina växlingar i regel sker en eller flera gånger om dagen. Jag vaknar i regel med lågt humör, som övergår i det "maniska" alternativet under dagen (båda av vilka humör verkar ha olika grader, alkohol förstärker ofta t.ex.)

Dessutom har jag upplevt svårigheter att somna, vilket jag periodvis botar med cannabis. På kvällen brukar mina båda sidor visa sig starkast, och gräs hjälper att balansera. Röker jag inte kan jag ibland ligga sömnlös till 4-5 på morgonen, vilket är överkomligt när jag är på gott humör men fruktansvärt när jag mår dåligt.

Periodvis har jag sovit ca 4 timmar om natten utan att känna någon egentlig inverkan på mitt dagliga humör.

Jag ber om hjälp, för jag förstår verkligen inte mig själv. Detta är problem som uppkommit under det senaste året framförallt, något jag både välkomnar och grämer mig över. Innan har jag i regel haft längre perioder av att vara låg, social oro och brist på självförtroende. Jag tenderar att sammankoppla detta beteende och växlingshumör med figurer från min uppväxt. Det finns förmodligen bipolärt syndrom i släkten, och jag växte upp väldigt nära en bipolär vän till familjen.

Jag vill mest ha hjälp att förstå, hur jag sedan använder mitt psyke till min egna förmån är ju upp till mig.

TACK!

Har du problem med att få ångest över vardagliga, till synes annars banala saker?

Ja, fast detta är oerhört baserat på mitt grundhumör. Är jag på gott humör sätter jag ibland på musik och dansar runt samtidigt som jag städar ett rum i kaos. Andra stunder kan jag få en ogrundad ångest till sådant som att gå till tvättstugan. Detta är nog ett socialt problem, rädsla att stöta på någon, självmedveten med en förvriden självbild, nära till overklighetskänslor.

Någon gång när jag gått ut för att promenera bort min ångest har jag fått känslan av en mörk/ond gestalt (enbart en känsla, aldrig rent visuellt) som följer mig. Känslan av att tid och rum är så överväldigande att jag inte kan hantera det, molnen faller och tiden står still. Känner mig som en svag pojke, blir då oförmögen till handling; vare sig tvättstuga eller arbete. Detta är när det är som värst, lyckligtvis inte alltför ofta.

Humöret verkar inte triggas av särskilda händelser utan uppkommer mer eller mindre av sig själv. Finner mig själv ofta i att vänta på "rätt humör" för att sätta igång med någonting.

http://sv.wikipedia.org/wiki/General...A5ngestsyndrom

kan vara troligt?

Visst, detta är något som jag upplever återkommande och gjort länge. Tack för upplysningen dock, har inte läst om detta förut även om jag har många vänner som känner igen sig i detta

Emellertid är detta något som jag upplever byta av de mer "maniska" stunderna, intensivt grubblande kontra känslor av ett lätt sinne med många idéer och starkt självförtroende. Detta som du nu länkade verkar vara mer kopplat till depression och allmänt dystert tillstånd. Har en vän som detta dock passar väldigt väl in på.

I grunden har jag nog inte alls dåligt självförtroende utan brukar ofta medvetet sticka ut på ett rätt utåtriktat sätt både stilmässigt och socialt. Har för det mesta en lekfull inställning till livet osv.

Som sagt är mitt beteende ytterst kopplat till de stora humörsvängar jag upplever i min vardag.

Har samma problem, blir riktigt jobbigt då allt känns utom min kontroll och jag inte kan göra något för att påverka humöret. Prenumererar på tråden.