2011-05-25, 19:37
#1
Kort version.
För att ni ska kunna bedömma det här scenariot på ett hyfsat okej sätt ska jag skriva lite grand utav en rapport.
Jag är 20 år och gick ut gymnasiet förra året. Efter att jag hade gått ut kände jag mig väldigt slö och valde med att vänta med börja söka jobb eller tänka på att läsa upp mina betyg. Runt sportlovet i år börjar jag känna att det fan var nog, jag var less på att sitta hemma och ville ut och ha något att göra på dagarna, samt generera lite egna pengar.
torsdag 19/5: En kontakt jag hade på ett bemanningsföretag som tidigare fungerat som min jobbcoach tilldelad av Arbetsförmedligen ringer. Han frågar om jag är intresserad av ett jobb fram till juli på ett industri företag. Jag är givetvis intresserad och han berättar att jag kan gå på intervju dagen efter. Jag frågar han om jag ska ta med mig mitt CV, och han säger att det behöver jag inte.
fredag 20/5: Jag dyker upp på arbetsplatsen och får veta att jag är en timme tidig (något som min kontakt på arbetsförmedlingen sedan medger att han sagt fel tid). Hur som helst har vi en väldigt kort intervju. Det frågades om vad jag gjort tidigare, vilket jag sa som det var. Att min erfarenhet från praktik och sommarjobb har mestadels varit i butiker och på café. De berättar lite grand om företaget och sedan säger de hej då. När jag går där i från är jag lite förvirrad eftersom det knappt var någon intervju och att det kändes konstigt att de skulle anställa mig så där utan att veta något om mig.
Drygt en timme senare ringer min kontakt från bemanningsföretaget och säger att han vill anställa mig, Jag far ner till kontoret och skriver anställningskontrakt, m.m.
När jag kommer hem och berättar att jag fått jobb blir mina föräldrar väldigt glada och vi firar med god mat.
HELG: ovesäntligt
Måndag: Första dagen på jobbet. Jag kommer dit och vi får skriva under ytterligare ett anställningskontrakt. Min handledare visar mig till platsen där jag ska arbeta vilket är på utlastningen. Arbetet där gick ut på att man skulle skriva fast stolar som kom in från monteringen i träpallar som en truckförare sedan körde iväg med. Jag får inga vidare beskrivingar utan arbetet startar direkt. Mina arbetskamrater visar hur man ska skruva fast stolarna och att man sedan ska slänga över en plastpåse och sedan slå fast den med häftpistol. Vi är drygt 4-5 som jobbade med det här (vissa i gruppen gick ibland iväg och gjorde något annat). Anledningen till det var att utlastningen är det slappaste platsen på anläggningen. Det såg ut ungefär så här:
______________________________
Sitta på arslet i 10 minuter medan man väntade på att fler stolar skulle komma in från monteringen
Göra ett "ryck" och ta hand om de stolar som fyllts på, vilket tog ungefär 5 minuter.
rinse and repeat.
Ca en gång gå och montera ihop en låda där ett fåtal av sätena ska fraktas i.
_______________________________
Jag fick pröva på att plasta, skruva, borra och häfta. Jag märkte direkt att jag var betydligt sämre än de andra på arbetsplatsen iom att jag aldrig gjort det här för. Mina arbetskamrater hade jobbat där i flera år och jag antog att det var det som gjorde skillnaden. Jag märkte att jag var sämst på att borra, så jag försökte göra det så ofta som möjligt för att träna. I och med att det var så lugnt kände jag inte att jag belastade arbetet för de andra på grund av det.
Det jag försökte göra var helt enkelt att följa de andra göra som de gjorde. När det fanns jobb att göra ställde jag mig upp direkt (kan tillläggas att vissa andra var alldeles för upptagna med mobilspel för att hinna med att jobba. Oftast var det jag och 2 eller två till som tog hand om stolarna.) och när det inte fanns något att göra satt jag på arslet, precis som de andra. På vägen hem känner jag en lättnad som jag inte känt på länge, att man har gjort sig förtjänt att vara ledig under kvällen. Jag är glad för att jag tyckte att jobbet inte alls var så påfrestande som jag hade förväntat mig och att jag trivdes bra.
tisdag: Inget speciellt nytt hände. Jag kände att jag bekvämare i min arbetsuppgift. Samma sköna känsla på vägen hem.
onsdag: dagen flyter på, jag börjar snacka mer med mina arbetskamrater (som är ett ganska tight gäng och som jag kände att det var ganska svårt att komma in i). Jag känner att jag börjar få koll på borrningen. Läser en intressant del i en tidning om Bonnie and Clyde under dö-tiden. Mobilen får slut på batterier, men vid lunch när jag startar den ser jag att jag fått ett sms från bemanningsföretaget där hon skriver att hon försökt nå mig och vill att jag hör av mig efter jobbet. Dagen avslutas med ett sektions-möte för de som jobbar runt utlastningen. Det snackas om hur det blir med lagningen av hålet i asfalten, någon som tycker att en hylla är dåligt placerad ergonomiskt sett. Jag säger inget och lyssnar bara eftersom jag inte hade någon koll på vad de snackade om riktigt. På vägen hem tänker jag att jag har det så jävla bra just nu, och tänker att jag ska försöka snacka med någon om vidare anställning på arbetsplatsen snart.
När jag kommer hem ringer jag upp bemanningsföretaget och hon säger att hon vill att jag ska komma ned till kontoret direkt. Jag blir lite förvirrad men anade inte oråd. När jag kommer dit frågor hon hur det har gått för mig under veckan. Jag säger att det har gått bra. Då säger hon att kunden tycker att jag inte hänger med i arbetet och att jag verkar vara omotiverad. Jag blir helt paff och förstår inte. Hon berättar vidare att de har valt att plocka bort mig från arbetsplatsen och att imorgon ska vi snacka mer eftersom det var för sent på dagen för att börja diskutera min framtid. Hon säger också att hon ska försöka fixa någonstans åt mig att jobba ut de restrerande dagarna på veckan. Fortfarande helt mållös säger jag inte så mycket utan visar bara att jag förstår och sedan far jag hem.
Känslorna jag har nu är ångest,skam, ilska, men framför allt förvirring.
Får arbetsplatsen verkligen göra så här? Jag har skrivit på att jag ska få jobba fram till juli.
Har fler råkat ut för det här? Jag har inte fått någon hint om att jag inte sköter mitt jobb på ett sätt där jag helt stör arbetet för de andra. Jag har heller inte fått någon ingående arbetsbeskriving annat än av mina arbestkamrater som visar hur man bl a ska häfta fast plastpåsen för att vinden inte ska blåsa in under så att det flyger iväg.
Jag anställs samma dag som intervjun och börjar direkt nästa vecka. Efter tredje dagen får jag veta, helt utan förvarningar av min arbetsgivare att jag inte längre var önskad på arbetsplatsen.
För att ni ska kunna bedömma det här scenariot på ett hyfsat okej sätt ska jag skriva lite grand utav en rapport.
Jag är 20 år och gick ut gymnasiet förra året. Efter att jag hade gått ut kände jag mig väldigt slö och valde med att vänta med börja söka jobb eller tänka på att läsa upp mina betyg. Runt sportlovet i år börjar jag känna att det fan var nog, jag var less på att sitta hemma och ville ut och ha något att göra på dagarna, samt generera lite egna pengar.
torsdag 19/5: En kontakt jag hade på ett bemanningsföretag som tidigare fungerat som min jobbcoach tilldelad av Arbetsförmedligen ringer. Han frågar om jag är intresserad av ett jobb fram till juli på ett industri företag. Jag är givetvis intresserad och han berättar att jag kan gå på intervju dagen efter. Jag frågar han om jag ska ta med mig mitt CV, och han säger att det behöver jag inte.
fredag 20/5: Jag dyker upp på arbetsplatsen och får veta att jag är en timme tidig (något som min kontakt på arbetsförmedlingen sedan medger att han sagt fel tid). Hur som helst har vi en väldigt kort intervju. Det frågades om vad jag gjort tidigare, vilket jag sa som det var. Att min erfarenhet från praktik och sommarjobb har mestadels varit i butiker och på café. De berättar lite grand om företaget och sedan säger de hej då. När jag går där i från är jag lite förvirrad eftersom det knappt var någon intervju och att det kändes konstigt att de skulle anställa mig så där utan att veta något om mig.
Drygt en timme senare ringer min kontakt från bemanningsföretaget och säger att han vill anställa mig, Jag far ner till kontoret och skriver anställningskontrakt, m.m.
När jag kommer hem och berättar att jag fått jobb blir mina föräldrar väldigt glada och vi firar med god mat.
HELG: ovesäntligt
Måndag: Första dagen på jobbet. Jag kommer dit och vi får skriva under ytterligare ett anställningskontrakt. Min handledare visar mig till platsen där jag ska arbeta vilket är på utlastningen. Arbetet där gick ut på att man skulle skriva fast stolar som kom in från monteringen i träpallar som en truckförare sedan körde iväg med. Jag får inga vidare beskrivingar utan arbetet startar direkt. Mina arbetskamrater visar hur man ska skruva fast stolarna och att man sedan ska slänga över en plastpåse och sedan slå fast den med häftpistol. Vi är drygt 4-5 som jobbade med det här (vissa i gruppen gick ibland iväg och gjorde något annat). Anledningen till det var att utlastningen är det slappaste platsen på anläggningen. Det såg ut ungefär så här:
______________________________
Sitta på arslet i 10 minuter medan man väntade på att fler stolar skulle komma in från monteringen
Göra ett "ryck" och ta hand om de stolar som fyllts på, vilket tog ungefär 5 minuter.
rinse and repeat.
Ca en gång gå och montera ihop en låda där ett fåtal av sätena ska fraktas i.
_______________________________
Jag fick pröva på att plasta, skruva, borra och häfta. Jag märkte direkt att jag var betydligt sämre än de andra på arbetsplatsen iom att jag aldrig gjort det här för. Mina arbetskamrater hade jobbat där i flera år och jag antog att det var det som gjorde skillnaden. Jag märkte att jag var sämst på att borra, så jag försökte göra det så ofta som möjligt för att träna. I och med att det var så lugnt kände jag inte att jag belastade arbetet för de andra på grund av det.
Det jag försökte göra var helt enkelt att följa de andra göra som de gjorde. När det fanns jobb att göra ställde jag mig upp direkt (kan tillläggas att vissa andra var alldeles för upptagna med mobilspel för att hinna med att jobba. Oftast var det jag och 2 eller två till som tog hand om stolarna.) och när det inte fanns något att göra satt jag på arslet, precis som de andra. På vägen hem känner jag en lättnad som jag inte känt på länge, att man har gjort sig förtjänt att vara ledig under kvällen. Jag är glad för att jag tyckte att jobbet inte alls var så påfrestande som jag hade förväntat mig och att jag trivdes bra.
tisdag: Inget speciellt nytt hände. Jag kände att jag bekvämare i min arbetsuppgift. Samma sköna känsla på vägen hem.
onsdag: dagen flyter på, jag börjar snacka mer med mina arbetskamrater (som är ett ganska tight gäng och som jag kände att det var ganska svårt att komma in i). Jag känner att jag börjar få koll på borrningen. Läser en intressant del i en tidning om Bonnie and Clyde under dö-tiden. Mobilen får slut på batterier, men vid lunch när jag startar den ser jag att jag fått ett sms från bemanningsföretaget där hon skriver att hon försökt nå mig och vill att jag hör av mig efter jobbet. Dagen avslutas med ett sektions-möte för de som jobbar runt utlastningen. Det snackas om hur det blir med lagningen av hålet i asfalten, någon som tycker att en hylla är dåligt placerad ergonomiskt sett. Jag säger inget och lyssnar bara eftersom jag inte hade någon koll på vad de snackade om riktigt. På vägen hem tänker jag att jag har det så jävla bra just nu, och tänker att jag ska försöka snacka med någon om vidare anställning på arbetsplatsen snart.
När jag kommer hem ringer jag upp bemanningsföretaget och hon säger att hon vill att jag ska komma ned till kontoret direkt. Jag blir lite förvirrad men anade inte oråd. När jag kommer dit frågor hon hur det har gått för mig under veckan. Jag säger att det har gått bra. Då säger hon att kunden tycker att jag inte hänger med i arbetet och att jag verkar vara omotiverad. Jag blir helt paff och förstår inte. Hon berättar vidare att de har valt att plocka bort mig från arbetsplatsen och att imorgon ska vi snacka mer eftersom det var för sent på dagen för att börja diskutera min framtid. Hon säger också att hon ska försöka fixa någonstans åt mig att jobba ut de restrerande dagarna på veckan. Fortfarande helt mållös säger jag inte så mycket utan visar bara att jag förstår och sedan far jag hem.
Känslorna jag har nu är ångest,skam, ilska, men framför allt förvirring.
Får arbetsplatsen verkligen göra så här? Jag har skrivit på att jag ska få jobba fram till juli.
Har fler råkat ut för det här? Jag har inte fått någon hint om att jag inte sköter mitt jobb på ett sätt där jag helt stör arbetet för de andra. Jag har heller inte fått någon ingående arbetsbeskriving annat än av mina arbestkamrater som visar hur man bl a ska häfta fast plastpåsen för att vinden inte ska blåsa in under så att det flyger iväg.
__________________
Senast redigerad av Svamps 2011-05-25 kl. 20:29.
Senast redigerad av Svamps 2011-05-25 kl. 20:29.