Citat:
Ursprungligen postat av Vahettere
För det första är den reella löneskillnaden mellan män och kvinnor endast nån enstaka procent. För det andra har de allra flesta yrkena idag individuell lönesättning. Detta medför att varje individ själv har lika stor möjlighet att förhandla till sig en bra lön.
När det gäller kvinnodominerade yrken förstår jag egentligen inte kritiken. Tycker snarare att man i så fall lika gärna kan titta på vilka sektorer det gäller. Jobbar man med människor har men generellt lägre lön. Sen är väl människor fria att söka jobb vart man vill? Finns ju tjejer som jobbar på volvo och killar som jobbar inom vården? Förstår inte hur detta kan vara ett feministiskt problem.
Jag förstår heller inte anledningen till att det ska finnas exakt lika många kvinnliga som manliga professorer. Det är väl som det är? Alla bedöms ju efter samma premisser.
Låt mig ställa en fråga till dig så jag förstår hur du tänker:
Låt oss säga att en fiskebåt ska avgå från hamnen men hela besättningen har insjuknat. Kaptenen(du) måste anställa 10 personer snabbt. Framför sig har han 10 tjejer och 10 killar. 7 av tjejerna har dokumenterad erfarenhet av liknande jobb men endast 3 av killarna. Tycker du att han ska anställa dom 10 personer som har erfarenhet eller ska han anställa 5 av varje kön.
Inga enstaka procent:
SCB 2007: 16% är löneskillnad mellan kvinnor och män. När man kompenserar uträkningen genom ålder, arbetstid, sektor och utbildning (ingenjörer är t ex högre avlönade än vårdpersonal och därför ökar skillnaden) så återstår dock 7% i
oförklarat lönegap. Detta innebär i realitet att om du har en inkomst på 20000 och din arbetskamrat som gör precis samma jobb, ni har precis samma utbildning och gör precis samma uppgifter. Däremot får din arbetskompis 21400, och ingen kan förklara varför.
Ditt exempel med fiskebåten är ganska glasklart. Anställ de 10 personer som har formell kompetens och klarar av uppgiften - kompetensen skall komma i första hand, jag ser inte kvotering som något hinder i detta, först när den formella kompetensen är uppnådd blir kvotering en utslagsfaktor.
Det bör inte finnas lika många manliga som kvinnliga professorer, som det ser ut nu bör det ju finnas fler kvinnliga. Det är detta som blir så fel, man säger "Men det är klart att det finns fler killar inom mansdominerande yrken och styrelser osv." Detta tycks dock bara gälla när det kommer till män. Inom t ex universitetsvärlden som är kvinnodominerad tycks ändå de tunga posterna intas av män. Det blir helt snedvridet och ingen tycks kunna förklara varför. Det borde ju vara så att kvinnorna hamnade på dessa poster i större utsträckning eftersom de är fler. Tusen olika saker spelar antagligen in och därför tror jag att t ex bonusar till universitet vore en bra grej.
