vad tycker (S) och (M) om facket och arbetarna?

vad är det som skiljer (S) och (M) syn på facket?

hur ser modererna och soccarna på facket och arbetarna?


ledsen om det redan finns en flci kom detta.

För det första heter det Moderater och Socialdemokrater (Sossar). Hur menar du att dom ser på arbetarna? Båda är ju "arbetarpartier", så om du menar vad som skiljer är det ju inte mycket.

Facket är en statlig institution som är livsviktig för i stort sett alla anställda, så jag förstår inte riktigt frågeställningen.

edit: Verkar lite som om Kenny, 15, har fått en skoluppgift att genomföra. Lär dig på riktigt istället för att hoppas att du kan skriva av någon på flashback!

Statlig?

Ah, facklig såklart.

Facket är en del av socialdemokraterna. Det är två sidor på samma falska mynt.

lite rörigt och svårt att förstå men jag är 18 och det är ingen skoluppgift. det är mer eller mindre någon jag undrat om. jag har pratat lite med kompisar som är 20 och uppåt. vissa klagar och vissa bryr sig inte om fack frågan så jag var bara lite nyfiken om hur dem båda sidorna ser på facket.

jag har svårt att se en skillnad på dem båda och undrade om nån av er kunde förklara vad skillnaden är i just denna frågan då.

Moderaterna är emot facket. Det hörs inte i retoriken men förslagen som höjd akassa, slopad avdragsrätt har gjort att facken tappat fler medlemmar än någonsin tidigare.

Deras retorik går ut på att det är fackets eget fel, de är för omoderna etc. Vad moderaterna missar här är att höjda priser => lägre efterfrågan. Det roliga är att moderaterna använder just höjda priser => lägre efterfrågan i spritdebatten etc etc etc. Men bara i detta fall kan man tydligen frångå från denna marknadsprincip för att slippa stå och säga rakt ut att man är emot fackförbund.

Moderaterna är i stort fientliga till facket, de tycker att det är obehagligt att arbetare är organiserade, även om de ser en nytta i att fackföreningarna bidrar till att aoll på arbetarna och förhindrar strejker osv.

Socialdemokraterna är mer positiva till facket och tycker att löneökningar och arbetsrätt är bra att ha, men inte för mycket. De vill inte att facken ska bli några kamporganisationer som ska verka för att arbetarna ska ta makten utan tänker sig en korporativistisk modell där stat, kapital och fackföreningar samverkar 'för allas gemensamma bästa' - på statens villkor.