Om Sverige skulle hamna i krig, skulle ni slåss eller fly?

Jag skulle gömma mig på ett loft och skriva dagbok.

Ja, det var ju själva fan! Trodde annars finnarna kunde bli en räddning.

Det är idiotiskt att dö för ett krig.

Du skulle inte försvarat Sverige mot något annat skandinaviskt land, utan med glädje hjälpa till att bränna den svenska fanan.

Det är först när Ryssen kommer, som du pratar om forna tider och Elias Lönnrot romantiserad sisu

Sedan kan jag kanske berätta att jag skulle ligga lågt om något annat "Västerländsk" land invaderade, då jag anser att skillnaden mellan tyskt och svenskt styre är minimalt och inte lönt att dö för, anledningen till att något land anfaller Sverige kan också tas med om vi ska vara minutiöst seriösa

Sverige är inte "vårt" land längre

Om Sverige återtogs ifrån politikerna och deras myndigheter som håller landet i besittning så skulle jag kunna slåss..
Men då vill jag att EU medlemskapet togs bort ifrån grundlagen, att kommunalt självstyre infördes (och skrevs in i regeringsformen), att mandatperioderna kortades ned från fyra till två år, att riksdagsmännens alla privilegier togs bort, att hälften av alla onydiga myndigheter lades ned, att försvaret rustades, att makten decentraliserades och lagar, beskattning och en del övriga beslut kunde fattas i folkvalda församlingar på regional nivå, att politikerna fick mindre makt och att individen fick ett eget liv!!!

Finnarna lider utav kroniskt dåligt självförtroende!
Vi svenskar gnäller och klagar i alla fall på vårt eget land medans finnarna bara gnäller på Sverige hela tiden..
Skulle du orka höra på allt tjat om hur mycket bättre Finland är hela tiden?
Det står mig upp i halsen redan i nuläget (jag har en del med finnar att göra).

Jag tycker inte illa om Finland och jag hatar inte finnar men jag vill inte ha Finland som kolonialmakt!!!

Hellre ett avslappnat och normalt herrefolk som danskar eller norrmän..

Kriga för Sverige för att, vadå? Rädda Pride-paraden och DNs ledarsida?

Som jag minns min tid i lumpen så vore det inte värt det. Kommer istället sitta med en drink i Antibes och hetsköpa aktier i vapenföretag.

För det första ser jag risken för krig mot/i Sverige som högst osannorlikt.
Då jag är krigsplacerad som Sjukvårdsgruppbefäl och fömodligen färdigutbildad läkare innan krig utbryter i Sverige eller i närheten av Sverige hade jag utan tvekan ställt upp - höjd krigsförberedelse borde sättas in även om det gäller strid i närområde
Med det sagt är givetvis min förhoppning att vi hamnar på rätt sida stridslinjen och ta hand om såväl civila som militärklädda - givetvis från båda (alla) sidor.
Missförstå mig rätt, jag är inte för strid, utan för humanitär hjälp i alla lägen.
Tyvärr gäller inte Geneve-kommissionen i allas ögon - vilket försvårar tillvaron för sjukvård i strid

"Patriots always talk of dying for their country but never of killing for their country"
- B. Russell

Jag har inte gjort lumpen eller lärt mig något om hur man krigar Men skulle absolut försöka döda så jävla mkt jag bara kan innan man stryker med! Måste ju försvara Sverige. Jag tänker inte bli någon invandrare utan framtid i något skit land.

Sen en annan grej är ju alla som tror att man skulle dra ut i skogen och gömma sig/bli guerillasoldat, hur tänker man då. Sverige är väldigt kallt större delen av året och som moderna och bekväma människor skulle många frysa ihjäl i en liten pinnkåta redan i oktober. Själv har jag min militärutbildning genomförd och ibland var det riktigt kämpigt att sova i vinterbivack i en hel vecka... och då var jag ändå en ung och spänstig 19-åring. Nu är jag 30+ och har sovit gott i mjuka sängar nästan varje natt sedan muck. Att man hux flux skulle vara beredd att bo i skogen är nog inte så troligt.

Och aspirerande guerillasoldater, var får tag i tillräckliga mängder vapen, ammunition, sprängämne, proviant, sjukvårdsutrustning osv. osv. som får räknas som ett minimum för att göra något överhuvudtaget?

Eftersom kårverksamhet är förbjudet enligt lag i detta landet så har vi noll paramilitära styrkor (styrkor såsom i 90-talet på balkan), vi har totalt nedmonterat den enda dugliga organisationen för väpnad strid; Försvarsmakten, plus att den av curlingföräldrar uppfostrade unga generationen nog skulle vara allt annat än stridsduglig efter nutidens bekväma och kravlösa tillvaro.

Men den största frågan är ju egentligen hotbilden. Jag ser ingen möjlig extern hotbild i nuläget (förutom individer som spränger sönder sig på julmarknader). Internt så finns det många krutdurkar, men vi har utvecklats till ett folk som med stor säkerhet aldrig skulle gå ihop för revolution/folkmord/väpnad protest eller någon annan form av våldsam lösning på de samhällsproblem vi har.

Det finns ingen skillnad mellan oss skandinaver rent kulturellt, till skillnad från skandinaver och ryssar. Danskar, norrmän, finländare och svenskar, är i grunden likadant; enda skillnaden är hur våra nationer styrs och vår nutida moral. Den nutida moral och politiska korrekthet som existerar hos svensken är att betraktas som folkförräderi på en hög nivå. Våra politiker kämpar inte för att hålla Sverige starkt vare sig ekonomiskt, militärt eller kulturellt. Jag skulle utan att tveka kämpa för att förändra svenskens samhällsmoral.

Nämnas bör att jag inte skulle ha bränt den svenska fanan, och jag skulle inte ha viftat den danska, norska eller den finländska flaggan. Här kommer vi dock in på anledningen bakom detta fantasikrig. Ifall det är någonting som vi kan lösa utan att suga kuk (t.ex. sluta låta kriminella avfall från Afrika vandra in i Danmark och försöka sig på sprängattentat) så kan vi nog fixa det genom att störta vår egen regering och bygga upp en ny med ett starkt samarbete mellan Sverige och det skandinaviska land vi är i krig med.

Finnar och svenskar är inte likadana men resten av länderna + att Finland inte tillhör Skandinavien heller