Varför finns genus i språk?

http://www.staff.amu.edu.pl/~kilarsk...oad/urbana.pdf kan man läsa om man vill. Där finns också en bibliografi för vidare läsning.

Oh najs! Det var sånt här jag efterlyste. Har letat efter en uppsats eller rapport som tar upp ämnet, men inte hittat något. Så, Tackar!

Att läsa ut saker som inte uttryckts tycker jag kan vara "patetiskt" och "tragiskt."

Sa inte att jag tyckte att man avvecklat sin syn på könsroller om man tappar grammatiskt genus. Skulle det vara så vore engelskspråkiga länder mer neutrala till manligt/kvinnligt än t.ex. Sverige. Och det tycker jag, personligen, verkligen inte att dom är.

Istället funderade jag om grammatiskt genus kan säga något om vår syn på världen, och vidare något om de kulturer där de uppstått kontra inte uppstått. Jag nämnde inte något om vad man kan läsa ut av språk där grammatiskt genus funnits, men försvunnit.

Men det är egentligen ingen fråga relaterad till språk, så mest undrade jag varför grammatiskt genus överhuvudtaget existerar.

Ja, har en känsla av att genus på inanimata referenter skiljer sig från t.ex kasus, numerus, species i och med att de sällan har semantiska egenskaper, utan snarare semiotiska som du är inne på.

Hade varit en mer användbar översikt - inte bara för mig, utan, tror jag, rent generellt - om den hade fokuserat lite mer på att definiera samtidens forskningsfrontsläge, och inte varit fullt så yvig med den grammatiska genusforskningens utveckling från de gambla grekerna och framåt.

Jag ber om ursäkt för att du tog åt dig av de negativa kommentarerna, de var inte riktade mot dig. De var en reflektion av en genusvetares brandtal vid en middag jag var på för några år sedan om hur man ska vägra använda det franska språket då det är kvinnoförtryckande. Den här diskussionen väckte de minnena till liv.

Haha. Ingen fara. Tycker också debatten tenderar att bli löjlig. T.ex. när man vill introducera ett könsneutralt pronomen, eller när man i engelskan tycker att det ska heta "his or hers."

Tung men intressant läsning för en amatör. Min slutsats är att det finns goda skäl till att olika språk har olika till synes onödiga »komplikationer«. Ett modersmål bör/måste helt enkelt ge ett tuggmotstånd för det uppväxande släktet. Det finns indikationer på att små barn påverkas av språk från före födseln och med en topp vid 1–3 års ålder. Motoriken anpassas för aktuell fonetik på delvis neurofysiologisk nivå. (Språkanpassningen fram till 12 år är icke-reversibel.)

De överförenklade syntetiska språken som Interlingua är troligen alltför triviala för att ge det »tuggmotstånd« i språket som i 4–5-årsåldern ska hjälpa oss att förstå flera medvetandens modell för många andra medvetandes troliga värderingar och kunskaper. Det är ingen idé att förklara för den som int’ begrip’.

Det är inte aktuellt att ge barn fiberfri kost, så varför skulle man »mata« den unga individens intellekt med språk utan komplikationer. Starka böjningar och lagom oregelbundna mönster i grammatiken stärker intellektet generellt. Individen måste lära sig möta och uppskatta paradoxer, då är ett icke-trivialt språk ett utmärkt övningsmedium. Tvåspråkig hemmiljö tycks bara gynna barnets utveckling, förutsatt att åtminstone den ena språkreferensen känns trygg.

Man kan inte bortse från språkets roll i evolutionen för arten Homo sapiens. Liksom paradisfågelns överdådiga fjäderdräkt har spelat en roll i det sexuella urvalet, så har språkligt överdåd en lockelse i de parningslekar som människor deltar i från tonåren. Upplärningstiden för den mänskliga hjärnan är ca 24 år, innan viljan till överdåd kring 16 år mognar till en erfarenhetsbas. Språket har hela tiden en viktig roll i horisontell och vertikal social samverkan.

Ett språk som har ett enda genus stavar "enough" så för att ungarnas neurofysiologi ska utvecklas väl. Innan barnet lär sig skriva har det lärt sig det naturliga språkets avbildning av osäkra och villkorliga skeenden: if ... then ... else ; while ... do ; do ... until.

Kort sagt: det finns grammatiska komplikationer i de naturliga språken av liknande skäl som det finns intakta cellstrukturer i bra livsmedel.

Jag ställde denna fråga till en lärare en gång och fick en diffus förklaring.
Han hävdade att det kunde ha med att folk trodde att substantiv ansågs vara besjälade och och att språket var integrerat med religionen och föreställningsvärlden.

Vilket genus man använder i vissa sammanhang har en viss skillnad när man avser nyanser.
Ett gott öl och en god öl åsyftar inte precis samma sak. Anger man ett genus så verkar föremålet vara mer personligt, än när man brukar ett mer generellt ord som avser kategorin.
Substantiv som ofta är i ackusativ och dativ verkar oftare vara i neutrum och man kan ju då ana ett visst mönster. Manlig och kvinnligt genus verkar oftare vara subjekt och de som signalerar handling och kraft.

Många skällsord är ju neutrum,och kan detta ha med ett avståndstagande och behov av att avpersonligfiera och objektifiera någon? Bara en tanke jag fick från denna lärare och det vore intressant att få höra vad andra mer bildade än mej ,tror om detta.

Jag kan dra exempel men enkilda djur har ett genus ,men det heter ett djur.
En tiger,men av oförklarlig anledning ett lejon..? Varför?

http://sv.wikipedia.org/wiki/Utrum

Jo, nog finns det exempel, även om de flesta förklenande substantiven är utrum:

Nu har Fanskapet hamnat innanför lås och bom. Fanskapet är paradoxalt nog plötsligt en del av innanförskapet.

Kajsa Grytt läste i SVT Babel en dikt om det innanförskap (invalda sällskap) som håller en lagom massa mör i utanförskapet.

Nu undrar jag även varför det heter ett lejon...Varför det heter ett svin kan visserligen beror på att det även brukats som skällsord,men finns det fler exempel? Jag kommer inte på nån just nu.

Många väldigt råa skällsord fnask,svin,luder är ju neutrum även om jag naturligtvis känner till åtskilliga som inte är det.
Hur är det med skillnaden mellan en god öl och ett gott öl?

Syftar man inte i denna fallet på flaskan eller ölsorten och själva drycken i det andra fallet?
Är jag helt ute och seglar eller är det nån som har nåt att tillägga?