Citat:
Ursprungligen postat av
Stureplansstekaren
Du kan inte vara tillräckligt gammal om du missade den för Kniv-Calle fördelaktiga medierapporteringen. Janne Josefsson gjorde ett helt program om problematiken med den några år efter Kniv-Calles hemkomst och det har skrivits åtskilliga uppsatser på universitet om medias fördelaktiga bevakning av Kniv-Calle, vissa finns länkade och citerade i tråden. Det ska dock sägas till medias försvar att Kniv-Calle hade ett väldigt fint utgångsläge då hans släkting (som är polis) och dennes vän (som också är polis) åkte ner till Grekland och, förvisso inte bedrev någon utredning, skickade ut ett pressmeddelande med sina tjänstetitlar och hade rubriken "Svensk oskyldigt fängslad i Grekland". Detta fick media att agera, vilket i sin tur fick Utrikesdepartementet att agera vilket i sin tur stärkte medias uppfattning att Kniv-Calle var utsatt för ett rättsövergrepp.
Du syftar alltså på den här B-uppsatsen?
http://andlin.se/filer/texts/B-uppsatsen.pdf Någon mer??Om du läser den och ser referaten av artiklarna så är slutsatserna som helhet högst tveksamma och subjektiva. De handlar hur som helst knappast om att den svenska pressen förespråkar Calle Jonssons givna oskyldighet till brottet.
Vad jag invände mot är inte att det är sant att tidningarna lät Calle Jonssons familj föra fram sin version av händelserna och lade den till grund för den vinkel man anlade på fallet, för det är ostridigt att det är så. Detta är dock inte alls liktydigt med att de tog ställning för att Jonsson var oskyldig. Man måste här också skilja opp frågan om hur Calle Jonsson behandlades av grekisk rättsväsende och om han var skyldig till vad han misstänktes för. Att man skrev mycket om det förstnämnda förutsätter inte att det togs ställning för att han var en stackars oskyldig svensk.
Vad gäller kriminaljournalistik och objektivitet måste man ha med ett par faktorer i bedömningen av hur det påverkade hur det skrevs om fallet.
Det första är det som Jonssons mamma ger uttryck för som refereras i uppsatsen. Att tidningarna ger så stort utrymme åt deras sida är först och främst för att det är de som plockat fram materialet om hur rättegången och rättvisan fungerat. Hade de inte gjort det hade det förmodligen saknats infallsvinkel alls och att man inte förrän Gellert Tamas med SVT: s pengar i ryggen gör ett case för åklagarsidans argument för att han tycker det behövs, beror nog främst på att det inte finns de ekonomiska möjligheterna.
För det andra finns det nog ett grundläggande etiskt och professionellt problem med kriminaljournalistiken som spelar in. Idealet är förstås att ge en opartisk bild av fakta. Men medias uppgift är också framför allt att granska missförhållanden. Om vi har ett kriminalfall innebär det i de allra flesta fall då att granska hur staten behandlad individen och kritisera svaga punkter i utredningen och missförhållande i rättsprocessen. I stor mån blir det då liktydigt med att ifrågasätta den misstänktes skuld.
Medan det motsatta är mycket problematiskt och i många fall omöjligt, hur objektivt det journalistiska idealet än är. Om vi har journalister som lägger stora resurser på att hitta bevis på att den misstänkte nog är skyldig och argumenterar för det, var hamnar vi då? Detta är ju statens ombuds uppgift och staten har oerhört mer resurser till sitt förfogande än en enskild misstänkt normalt har. Det är därför vi exempelvis har en oskuldspresumtion.
Så ett generellt krav på medier att ställa sig lika mycket på åklagarens som den misstänktes sida är nog missriktat.
