Sanning eller myt

En bekant jag hade för ett par år sedan berättade en gång att han testat att kleta senap i röven på sin kusins katt. Inte sprang katten ihjäl sig för det men den blev så aggressiv efteråt att dom var tvungna att avliva kattstackarn. Det kan tilläggas att detta ska ha utspelat sig när den här snubben inte var särskilt gammal och det kan även tilläggas att jag inte har en aning om ifall det är sant eller om han bara ville dra en lustig historia.

För många år sedan hade vi många kattungar hemma då både våran + grannens katt fött ungar. I vilket fall var kattungarna uppe en dag på middagsbordet, en utav katterna sprang in i ett stearinljus och brände av nästan alla morrhår.

Av alla kattungar vi hade så kunde man lätt utskillja att den katt som var utan morrhår hade det svårast med motoriken. Den gick ständigt in i väggar och ramlade i trappor.

Vet inte vad man kan dra för slutsattser av detta, men man kunde under tiden katten var utan morrhår tydligt se att den var klantigare än dem andra katterna.

Mekaniken som styr kattens balanssinne sitter förstås i innerörat, precis som hos människan. Efter vad jag har hört (och finner troligt) så används morrhåren som några slags känselspröt i mörker.

Fisken: Kattens klumpighet hade förmodligen mindre att göra med hans avbrända morrhår som med att det förmodligen var en klumpig katt från början, vilket torde förklara ljusincidenten.

Växer morrhåren ut igen på katter eller är de förlorade för alltid?

Morrhåren bör inte ha något med balansen att göra, utan som Jagger har jag också hört att de används för att "känna sig fram" på något sätt.

Gärna, eller så tar du bara kort på dig själv under proceduren och lägger upp här på FB för allmän beskådning. Fan vad jag hatar djurplågare!

Man kan väl utgå från att just den kattungen inte hade så bra motorik eftersom katter, liksom andra djur, inte är så pigga på eld.

Jag har hört av en kompis att han körde upp senap i en katt, inte så sympatiskt kanske, och katten sprang iväg. Den kom inte tillbaks kan tilläggas. Vidare sköt en annan kompis in salt i svansen på en katt, varpå den sprang som en galning. Den sprang in i en vägg och sen stannade den...

I vilken del av djurplågeriet ser man nöjet?? Är det underhållande eller är det av nyfikenhet vad som händer som får människor att vilja skada djur?
Jag förstår inte och kommer aldrig att förstå varför man väljer att plåga djur utan någon som helst anledning. Om folk är så nyfikna kring vad som händer om man exempelvis trycker in senap eller salt i katten kan dom väl bara göra detta på sig själva i stället. DÅ får ni dessutom verkligen veta hur ont det gör och ni får reda på om ni blir tvugna att springa tills ni dör.

Jag har själv funderat i de där banorna. Barn besitter en nyfiken grymhet, rycker vingarna av flugor och så vidare. För de allra flesta går det där över ganska snart men för vissa räcker det tydligen inte, man måste plåga större djur för att tillfredställa det där dunkla begäret. Kanske är de bara barnsligare och mer omogna än den stora allmänheten, det är i alla fall min gissning.

Jag plågade aldrig djur som barn, iten ens i närheten, släppte ut flugorna istället för att rycka vingarna av dem och brände inte ihjäl myror med förstoringsglas, inte heller gjorde jag illa någon av våra djur.

antingen beror det på bra uppfostran eller bra gener i kombination med sunt förnuft redan som liten eller så är det ni som har olämpliga föräldrar/gener eller ev har ni drabbats av syrebrist vid födseln.

att göra illa oskyldiga djur är inte normal och är något man som förälder kväser redan vid anblicken av ett dylikt betende, att lära barnet respekt för djur och andra människor är bland det viktigade man kan göra och börjar redan vid födseln.


Huh.

skäms på er

För typ 20 år sedan provade jag att trycka upp en spik i röven på en katt, den varken sprang eller dog! Den mjauade lite!
Kanske den tyckte om analsex!?

Nu för tiden skulle jag aldrig bråka med en katt eller hund!

Okej, skönt att det verkar finnas vissa som är friska i alla fall då.

Det är ju en sak att som litet barn kanske rycka lite i svansen på kattor eller hundar. Det tror jag är ganska vanligt att barn provar för att se hur djuret reagerar (?). Inte vet jag, men det känns ganska oskyldigt om ett barn gör detta, OM barnet i fråga inte går över gränsen och föräldrarna givetvis förklarar för barnet att det gör ont på djuret när man drar dom i svansen.
Skulle tro att det är väldigt många små barn som utforskar detta, barn är ju som bekant nyfikna av sig och så länge dom inte ser det som underhållning, att dom tycker det är kul att skada djur, så tycker jag det är relativt oskyldigt. Men när människor i vuxen ålder, när man vet konsekvenserna av detta, skadar oskyldiga djur för att stilla sina egna SJUKA lustar, då är det fan så mycket bättre att ni söker hjälp och utför era små experiment på er själva! :mad:

Jag tror liknande beteenden är en del av att växa upp, jag ahr delat maskar på mitten, hällt målar färg på myrstackar och jagat flugor med tändare och sprayburkar! Det närmaste jag kommit att plåga ett däggdjur är när jag skulle döpa min kanin, som svarade med att bita mig när dopet var över Har fortfarande ärr...

Psykopater brukar dock plåga djur långt in i puberteten...