Utrotning av gullris.

Någon jävla lustigkurre (förre ägarna kanske) planterade gullris ute på mitt sommarnöje av någon outgrundlig jävla anledning. Det höll sig i ett hörn i något år, sedan invaderade det hela jävla trädgården på nolltid (ja, jag vet, det berodde antagligen på att de höll efter dem kontinuerligt).

Till en början brydde jag mig inte så mycket, jag visste inte ens vad det var för plantor. Efter ett tag tänkte jag att man kanske skulle rensa upp lite. Rensade i omgångar med trimmer, men de kom jämt tillbaka med förnyad styrka och verkade liksom sprida sig trots att jag högg ned dem innan blomningen. Jag beslutade mig för att rycka upp dem, men märkte att rötterna var bra långa och svåra att få med sig. Jag beslöt mig för att gräva lite... Det var som att stirra djävulen i vitögat när jag skådade hemskheterna som mitt spadtag blottlagt.

Så, kortfattat om gullris:

• De är fula som stryk (de bildar en 2 meter hög grön vägg med snorgula blomvippor som luktar skit).
• Varje höst lämnar de efter sig flera ton med vissnade stjälkar (pinnar) som ser förjävliga ut.
• Det verkar som att jorden där de växer inte består av något annat än deras rötter, i stora härvor.
• De växer galet fort och sprider sig också explosionsartat, antingen via vinden eller via deras demoniska rötter.

Ursäkta alla svordomar, förresten. Jag är dock lite sur i nougaten. Nu till frågan, måste jag verkligen schakta bort halva trädgården eller finns det något enklare sätt att utrota dem på? Jag hittar inte så mycket info om vad de gillar, eller snarare hatar (mer intressant för mig) för förhållanden osv. Däremot har jag hittat flera bloggar med annat folk som bedriver krig mot dessa åbäken, med varierande resultat.

Hittade det här:


Ska man verkligen behöva dränka in allt i natriumtrikloracetat?

Det är ju mycket enkelt att bekämpa dem mekaniskt, kan den inte samla näring så dör den efter ett par år.

Vi köpte stuga för många år sedan där det växte massor av gullris.
Eftersom trädgården var helt igenvuxen så var det bara att riva och gräva.
Vi beslöt att bara ha kvar lite i en hörna (komposthörnan där det ändå skulle vara lite skuggigt och fuktigt)
Vi helt enkelt ryckte upp allt när det kom och där vi planterade annat åkte det bort vid all-roundrensningen. Grävning då vi skulle plantera nytt så rensades alla rötter oberoende av art. Efter några år så hade vi inte några större problem. Enstaka som fröat av men dom togs direkt vid vårrensning.
Vårt stora problem var istället Knölklocka. Och under några år Rallarros (mjölkört, rävarompa m.fl. namn), storblommig röd vallmo med mycket långa rötter.
Drar man allt efter hand det kommer upp så utarmas det och försvinner med tiden. Mycket jobb och tålamod.

Det bör räcka rätt långt med att dra upp så mycket som möjligt och sedan vara väldigt restrektiv med gödning under något år. Gör man en eller ett par rejäla upprensnigar om man ser att det börjar komma tillbaka under de närmaste åren så bör det sedan hållas i schack med vanlig trädgårdsskötsel.

Mission accomplished.

Har blivit av med i stort sett allt rent mekaniskt, var ett sjuhelvetes jobb kan tilläggas. Precis som Eliza så lämnade jag dock en fläck men den ska jag hålla efter noooooooga.