Hur uppfostrar överklassen sina barn?

Självklart uppfostras överklassbarn enligt vår gode vän Rousseaus principer.

PoP -> Barn och familj

/Mod

"Hur uppfostrar överklassen sina barn?"

Det är olika, vissa har anställda "nannys", som är med barnen från morgon till kväll då föräldrarna kommer hem från jobbet eftersom de jobbar heeeela dagarna, på sin topp, kanske de äter middag med barnen. Har sett annonser där de söker en "hemhjälp" som även ska passa barnen, lämna och hämta från resp dagis/skola, städa, laga mat, handla.

Vissa i överklassen kan inte kallas föräldrar, de vill bara ha en arvinge till sin förmögenhet och någon som för namnet vidare. Kärlek och ömhet är inget som finns i dessa "familjer".

Detta är säkert bara en liten del av överklassen som gör så här. Men de glömmer nog lättare bort hur ett barn ska behandlas, de har ju pengar och med dem köper de barnets kärlek.

Det här var intressant läsning.

Jag upplever inte att mina föräldrar lämpade över barnuppfostran på någon annan. Däremot städning, matlagning och sånt. Inte heller att de "köpte" oss eller slängde pengar så att vi skulle klara oss själva.

Genomgående har utbildning och lärande varit viktigt och självklart. Vi har fått resa runt mycket till "bildade" platser (jag var över 23-24 första gången jag åkte till ett typiskt turistmål, och då var det inte ens på semester). Tyckte inte att det var så kul alla gånger då - jag minns att jag avundades en klasskompis som åkte till Lanzarote, medan jag var i Luxemburg och skulle lära mig historia, stackars mig... När vi var i USA så ville jag helst ligga i poolen och sörpla hela dagarna, men näpp - vi fick åka till gamla plantager och lära oss om slaveriets historia och engelsmännens landstigning på 1600-talet, toppat med konserter med klassisk musik. Och inte fick jag åka till USA och plugga som "alla andra" heller. Mina föräldrar menade att det var onödigt att jag åkte till USA när jag redan kunde språket, så jag hamnade i Frankrike istället så att jag lärde mig franska. Det var sååå synd om mig haha... Då fattade jag inte alls att uppskatta vad mina föräldrar drog iväg oss på, men idag är jag oerhört tacksam att jag har fått vara med om så mycket som inte andra har haft möjlighet till.

Sedan finns det naturligtvis saker som jag själv inte tänkt på att jag har fått med mig hemifrån, som jag märkt först när jag träffat andra. Språket är en sådan sak. Vi fick aldrig svära och lärde oss tidigt att formulera oss väl. Oskrivna regler, som när man får börja äta middag i ett större sällskap, bordsskick och hålla tal och sådant har jag förstått är lite ovanligt.

Jag tror att det är väldigt olika hur man väljer att prioritera. Vissa prioriterar säkert som somliga skriver i tråden. Andra prioriterar att ge barnen så bra utbildning, bildning och lärdom som möjligt.

Hade jag varit dina rika föräldrar hade jag sett till att barnen haft mycket skoj i sina unga år, rest till roligare ställen...sen hade barnen fått lära sig lite historia när de blivit äldre eller rest till ställen med historia när man haft ämnet i skolan.

Min pappa var inte rik men jag har varit utomlands en del, vi har bara haft skoj på de semesterorter vi rest till.

Så ja, jag tycker lite synd om er som inte fick bada i poolen hela dagarna, ha en hel strand för er själva på Cypern 1988 (ej turisttätt) spela biljard varje kväll, åka till utomhus-bad-paradis på Mallorca, vindsurfa, paddla i medelhavet med pappa och syster och gå iland på en liten vulkanö, klättrat i de trånga gångarna i pyramiderna. Vara med på Omniversum-premiär i Den Haag, åka till Lalandia, Skara sommarland och Liseberg allt på tre dagar i följd, bott vid Franska Rivieran i en vecka med extra resor till Andorra och Monaco..besökt detta "hus" http://sv.wikipedia.org/wiki/Ferdinand_Cheval

Det värsta är föräldrar som är överklass-wannabes och som säger åt sina barn att den eller den ska du inte umgås med för han/hon har föräldrar som är sossar eller vänster eller att inte umgås med barn vars föräldrar har ekonomiska bekymmer eller missbruksproblem.

Jag har sett det så jag vet.

Vem fan går med skor inomhus? Man måste ju ha växt upp i en husvagn för att ha fått för sig att det är okej. Dessutom vem pratar om pengar? Det är ju otroligt pinsamt. Herregud.

En stor del av befolkningen i andra länder går faktiskt med skor inomhus, att vi i Sverige tar av oss skorna är ganska unikt. Själv har jag ingenting emot det, då det är skönt att gå runt barfota eller i strumpor, dessutom är det lättare att bara slänga upp fötterna i soffan om man inte har skor.

De gånger jag anser att man skall bära skor inomhus är fester där man är lite mer uppklädd. Exempelvis en nyårsfest i en lägenhet, du kommer in och ser tio män i smoking, i grupper konverserandes, men tittar du ned ser du avsaknaden av skor. Det ser synnerligen ofint ut.

Det fanns ju en anledning till att de numera utdöda galoscherna användes!

Har man kostym eller annan "finare" klädsel tar man f-n inte av sig skorna. Alternativt har man ett par extra skor med sig som man byter till om det är slask och snö ute.

Jag hade tyckt att det var ganska kortsiktigt tänkt, men vi är ju olika.