2011-05-16, 18:38
#1
Jag blev utslängd hemifrån min pappa för två månader sedan för att jag duschade slut med vattnet vilket ledde till ett jättestort bråk och slutade med att jag kallade min styvmamma för hora. Ångrar det såklart jättemycket men det kom bara i stundens hetta och jag la ingen vikt bakom det.
Jag fick flytta till min mamma där jag inte har något rum och får sova på soffan. Dessutom lever jag ur flyttkartonger eftersom det inte finns tillräckligt med garderober.
I fredags bestämde vi att jag äntligen fick komma hem och prata med min pappa, allt var frid och fröjd tills lördagkväll.
Jag kommer hem och de första jag möts av är att bara min syster och pappa hälsar på mig från soffan, trots att min styvmamma också sitter där.
Jag går ut till köket och min pappa kommer efter mig och säger "Vi måste nog prata ändå.."
Jag tappar andan och förstår vad han ska säga. Han säger att de har pratat och att det inte kommer fungera att jag bor där full tid och att jag bara får bo där varannan vecka.
Jag, som är helt utmattad efter att ha jobbat 12timmar, börjar gråta och frågar varför. När jag inte får något svar säger jag att jag inte orkar flytta alla mina grejer fram och tillbaka hela tiden då det tar på krafterna och jag som har två jobb plus jättemycket i skolan inte har den energin, plus att jag måste ha ett fast boende. Han går inte med på det och det slutar med att jag går upp på mitt rum jätteledsen.
På söndag morgon vaknar jag upp av att alla bilarna är borta och ingen är hemma. Jag åker och jobbar igen och ringer min pappa på vägen hem och frågar när vi kan åka och hämta mina grejer hos mamma. Han frågar då om jag inte har hört vad som har hänt och såklart har jag inte det eftersom jag inte varit hemma på hela dagen.
Han berättar då att de har haft ett jättestort bråk på morgonen och min styvmamma nu är hos sin syster i Uppsala. Bråket handlade helt enkelt om mig och att hon inte alls var redo att jag skulle bo där och att hon nu vägrar komma hem.
Min pappa kommer senare hem på kvällen och han börjar tjafsa med mig om allting, att allting bara är mitt fel och att han kommer välja henne framför mig, något han sa till mig redan efter 6månader in på deras förhållande. Hon har alltså ställt ett ultimatum och han är beredd att välja henne.
Imorse frågade jag om vi kunde åka och hämta mina grejer och han svarar då att det inte är någon idé eftersom det här inte kommer att fungera och att jag inte kommer få bo där någonsin mer.
Jag blir såklart jätteledsen och det blir ett jättestort bråk. Det slutar med att jag är tvungen att åka till skolan och min pappa skickar ett sms där det stort att mina grejer nu är hos mamma och att jag kan åka direkt dit efter skolan.
Jag fick flytta till min mamma där jag inte har något rum och får sova på soffan. Dessutom lever jag ur flyttkartonger eftersom det inte finns tillräckligt med garderober.
I fredags bestämde vi att jag äntligen fick komma hem och prata med min pappa, allt var frid och fröjd tills lördagkväll.
Jag kommer hem och de första jag möts av är att bara min syster och pappa hälsar på mig från soffan, trots att min styvmamma också sitter där.
Jag går ut till köket och min pappa kommer efter mig och säger "Vi måste nog prata ändå.."
Jag tappar andan och förstår vad han ska säga. Han säger att de har pratat och att det inte kommer fungera att jag bor där full tid och att jag bara får bo där varannan vecka.
Jag, som är helt utmattad efter att ha jobbat 12timmar, börjar gråta och frågar varför. När jag inte får något svar säger jag att jag inte orkar flytta alla mina grejer fram och tillbaka hela tiden då det tar på krafterna och jag som har två jobb plus jättemycket i skolan inte har den energin, plus att jag måste ha ett fast boende. Han går inte med på det och det slutar med att jag går upp på mitt rum jätteledsen.
På söndag morgon vaknar jag upp av att alla bilarna är borta och ingen är hemma. Jag åker och jobbar igen och ringer min pappa på vägen hem och frågar när vi kan åka och hämta mina grejer hos mamma. Han frågar då om jag inte har hört vad som har hänt och såklart har jag inte det eftersom jag inte varit hemma på hela dagen.
Han berättar då att de har haft ett jättestort bråk på morgonen och min styvmamma nu är hos sin syster i Uppsala. Bråket handlade helt enkelt om mig och att hon inte alls var redo att jag skulle bo där och att hon nu vägrar komma hem.
Min pappa kommer senare hem på kvällen och han börjar tjafsa med mig om allting, att allting bara är mitt fel och att han kommer välja henne framför mig, något han sa till mig redan efter 6månader in på deras förhållande. Hon har alltså ställt ett ultimatum och han är beredd att välja henne.
Imorse frågade jag om vi kunde åka och hämta mina grejer och han svarar då att det inte är någon idé eftersom det här inte kommer att fungera och att jag inte kommer få bo där någonsin mer.
Jag blir såklart jätteledsen och det blir ett jättestort bråk. Det slutar med att jag är tvungen att åka till skolan och min pappa skickar ett sms där det stort att mina grejer nu är hos mamma och att jag kan åka direkt dit efter skolan.
Jag är nu helt rådlös och vänder mig väldigt desperat till er.
För det första, vad har jag för juridiska rättigheter? Jag är 19år och skriven hos min pappa.
För det andra, tror ni att det finns något jag kan göra eller säga till mina föräldrar för att få dom på andra tankar?
Och nej, jag kan inte flytta hemifrån. Har varken råd och det finns inga bostäder i Stockholm. Dessutom känner jag mig inte alls redo och har ett år kvar i skolan.
