Konfirmation - ett stort hyckleri

Jag hade stora tvivel på om jag skulle konfirmera mig eller ej. Av någon anledning var det dock oerhört viktigt för morfar. Så jag intalade mig att jag ändå skulle lära mig en del om kristendomen och kanske hitta en tro. Prästen var en svartrock och oerhört dogmatisk. Bibeln studerades i detalj och helvetet var ett faktum för den som inte trodde etc.

När konfirmationstillfällena var slut och x antal gudstjänster genomlidits var det dags för själva konfirmationen (vilket jag vid det laget bara ville slippa eftersom det utgjorde ett så tydligt hyckleri), men vid det laget hade hela släkten, inklusive morfar samlats varför det inte längre fanns något val. Oblaten var torr, men vinet var en Madeira och smakade gott.

Så ja, det var ett hyckleri. Men salig morfar blev i alla fall glad - och jag hade knappast varit den ateist jag är idag utan denna upplevelse.

Sammanfattningsvis kan jag dock fullt ut skriva under på Isaac Asimovs påstående: Properly read, the Bible is the most potent force for atheism ever conceived.

Man skall aldrig göra något mot sin vilja. Vare sig det gäller konfirmation eller att köpa ut till minderåriga.

Kommer ihåg när konfirmationstyperna var i skolan i typ sjuan och skulle snacka om hur kul konfirmation var etc. Då jag är ateist (och är strängt emot religion) vägrade jag gå på det och fick då tillsägelse av lärarna. När jag senare såg svenska kyrkan tjejerna i matsalen gick jag dit och sa: gud existerar inte och ni lurar bara på barn massa skit och lögner! Varpå jag fick kvarsittning tycker konfirmation bara är fel, SÄRSKILT om man inte är kristen.

Konfirmationen är fortfarande ett sätt att knyta nya kontakter (kanske vänner för livet), diskutera djupa saker, och ha förbannat roligt!

Jag konfirmerade mig för att träffa nya vänner. Hade precis flyttat och kände ingen i området. Hade väldigt kul!