Utbildningsbubbla

Har läst på flera ställen, bland annat här (http://techcrunch.com/2011/04/10/pet...her-education/) att den stora bubblan ligger i utbildningsväsende. Det problematiska med just den bubblan, om det nu är en bubbla, är att det inte finns någon som helst säkerhet som fordringsägarna kan ta i händelse av att låntagaren inte kan betala.

Det finns en väldig tilltro till utbildning, och den har bara blivit större och större. I Sverige erbjuds den ena utbildningen efter den andra, som ska leda till jobb. Till och med staten tror att det är lösningen på alla problem.

Själv sitter jag i en position där jag tackar ja eller nej till människor och deras projekt. Vissa får uppdrag. Andra får det inte. Inte en enda gång har jag sett till personens utbildning när jag bestämt mig. Faktum är att jag inte ser någon som helst koppling mellan kompetens och utbildning - inte i min bransch i alla fall. Givetvis krävs det ingående kunskap om rättsväsendet för att bli advokat, eller kunskap om kroppen för att bli läkare. Vissa yrken har alltid krävt utbildning. Men nu har det blivit inflation i det. Programmerare utexamineras, utan att de ens vet hur de ska börja när det väl blir skarpt läge. Samtidigt finns det nördar som älskat att programmera sedan barnsben och som inte har någon formell utbildning, men som direkt blir anställda för att deras kunskaper värderas högt.

Har vi en utbildningsbubbla? Har folk för stor tilltro till att de "blir något" om de bara utbildar sig till det, och sedan blir chockade när de står med studieskulder på Elgiganten?

En utbildning är inte på något sätt en garanti att man kommer få ett roligt, välbetalt jobb. Men det hjälper absolut. Om man på alla sätt är likvärdiga inför en potentiell anställning, och den ena har en universitetsutbildning (som är relevant) och den andra inte, så är det klart att den med utbildningen får jobbet eftersom en utbildning visar på ett engagemang och en ambitionsnivå som den andra kanske saknar.

Med det sagt finns det många utbildningar som, precis som du säger, är rätt onödiga. Jag vågar påstå att majoriteten av universitetsutbildningar lär ut saker som man skulle kunna lära sig själv hemma utan några större problem. Programmering är ett klockrent exempel på det.

Men utbildning är alltid bra, och kommer alltid vara bra, så länge folk har råd att finansiera den. På en makroekonomisk nivå finns det såvitt jag vet inte studier som visar på ett negativt samband mellan hög utbildningsnivå bland befolkningen och BNP till exempel.

Problemet är, som du säger, att vissa kanske inte har råd att betala av sina skulder eftersom de har studerat s.k. "flummutbildningar" som egentligen inte ger något välbetalt jobb - om något alls. Men med tanke på den relativt snälla räntan bör det egentligen inte vara något större problem att betala av sina studieskulder även om man jobbar på Elgiganten, det är värre om man blir arbetslös. Men att minska utbildningsnivån i landet tror jag inte skulle gynna landet på lång sikt.

Därför tycker jag att det är en bra idé att göra som ett förslag som dök upp tidigare; att studieskulderna betalas av helt om man tar examen innan en viss ålder. Då får man ut högutbildade ungdomar på arbetsmarknaden i god tid, och de hinner säkert arbeta in denna kostnad för staten genom skatter (skulle jag tro utan några större uträkningar ^^). Sedan kommer problemet med arbetslöshet, men det har inte så mycket att göra med utbildning - då man gång på gång hör att arbetsgivare klagar på att det är en enorm brist på högutbildade arbetare (därav behovet av arbetskraftsinvandring).

Jag är inte helt insatt i hur det går till i sverige (eller nån annan stans heller), men vi lånar väl till studieskulder från staten i första hand, och till ett maxbelopp som fastställts av staten. Utbildningbubblan i USA består av att studenter får lånen garanterade av staten. På det viset har högskolorna kunnat trissa upp avgifterna och studenterna har lånat på av bara farten med motiveringen att "utbildning alltid lönar sig i längden".

Om svenska staten skulle börja garantera folks studielån utan tak (eller att taket höjs kraftigt), då är det dags att börja oroa sig på allvar, alternativt köpa aktier i privata universitet.

Ja, det är ungefär som du skriver. Jag vet inte om det finns statliga garantier på lånen där borta, men det är i alla fall privata institutioner som lånar ut. Vidare har de ju privata utbildningsinstitutioner i vilka man kan investera, och jag antar att bubblan där borta riskerar att bildas även där. På skolsidan. Ju mer folk är beredda att betala för utbildning, desto mer pengar tjänar skolorna, och desto mer är de värda. Vad händer när folk inser att utbildningarna inte är en garanti för jobb, och skolorna tappar alla dessa kullar?

http://www.economist.com/blogs/schum...helatestbubble

Tack för den redovisade artikeln! Hade bara läst den här artikeln innan och fått mig riktigt stora funderare. Fast jag tror faktiskt att den här bubblan blir mer av en "psykisk" än en rent ekonomiskt. Om 2-3 generationer kommer det krävas examen från högskola/universitet för att bli vaktmästare. Alternativt skiter folk i att plugga vidare, då det inte ger någonting. Spännande ämne det här, verkligen!

Det finns två delar i utbildningsbubblan.

Den första är pengar där folk lånar till utbildning och skuldsätter sig för livet, detta sker även i Sverige när någon har en skuld på ~300.000 efter en kvalificerad utbildning. Detta är en skuld som blir en del av grunden i skuldsättning då de flesta även tar andra lån på detta för t ex hus/lägenheter, bilar, etc. Denna skuld är dock inget egentligt problem för någon mer än individen då ekonomin inte stannar upp om de slutar betala. Det är en så pass liten skuld i sammanhanget att den knappast märks i den större ekonomin. Ett delproblem är även att många examineras i ämnen som ingen bryr sig om.

Den andra är att de flesta universitet förvandlas till s k "diploma mills" som kastar ut examinerade som med lite tur lyckats klara sig med ett par års eftersläpning. För 50 år sedan var en examen värd något, idag är det inte vidare imponerande att någon har en Master i något ämne. När det blir en stor skara av högutbildade och lågkvalificerade på arbetsmarknaden blir det svårt för någon att rekrytera. Det är omöjligt att skilja på Anna och Arne om de har samma examen och man tar en stor risk när man anställer dem. En anställd måste upprätthålla en viss produktion av en viss kvalité för att vara vinstgivande för ett företag och jag tror att många idag är en belastning för sina bolag i form av låg produktion och kvalité. Som skrivits är det idag nästan ett krav att vara högutbildad för att få ett vanligt handläggar jobb som inte kräver mer kompetens än 'datorkunskap'. Här är bomben som kommer smälla inom en snar framtid. När bolagen blir mer noggranna i sina anställningar kommer månag högutbildade att bli sittandes med värdelösa examens, det kommer vara upp till 5 förlorade år för dem.

Jag tycker att ni underskattar den formella utbildningen. Jag vill peka på några saker:

A) Med en formell utbildning (t ex civ ing) har man visat att man kan tillgodogöra sig skriftlig information, och har en grund att för att för en begränsad kostnad tillgodogöra sig ny information. Detta har ett värde.

B) Man utför inte bara en arbetsuppgift under sitt arbetsliv. (Ja det finns undantag). För en arbetsgivare är det av värde att en anställd kan disponeras för olika arbetsuppgifter. Och det innebär att den anställde ska ha förmågan att bredda sina kunskaper till en låg kostnad.

C) Den som tar sig igenom en utbildning blir i de flesta fall mindre enfaldig, och det har ett värde för samhället. (Det finns naturligtvis undantag och det gäller t ex nationalekonomi där studenterna luras i att inflation och skuldsättning är något bra, men felet där är inte utbildning som princip utan utbildningens innehåll).

Observera att den som saknar en utbildning har svårt att uppskatta utbildningens värde.

Hur väljer du ut den programmerare du ska anlita?
När jag ser hur du skriver blir jag tveksam till att du är en kompetent upphandlare. Du kan visa att jag har fel. (Autodidakter har en något begränsad användning enligt mina erfarenheter).
Vilka kunskaper och färdigheter kräver du?

Tycker det är fel att tala om en "bubbla". Även om folk utbildar sig för mycket, är det knappast något som kommer utlösa en stor kris. Däremot är det helt klart så att vi utbildar oss för länge i genomsnitt.

Ofta tror jag att utbildning kan löna sig för den enskilde, även om det inte gör det för samhället. I stor utsträckning är utbildning ett s.k. "positional good" - det viktiga är inte hur mycket utbildning du har i absoluta termer utan hur mycket du har relativt andra. Förut var det vanligt att man bara utbildade sig i tre år, nu börjar standard bli fem år. Det gör att man måste utbilda sig i fem år - inte för att jobbet i sig kräver det, utan för att arbetsgivarna föredrar dem som utbildat sig i fem år.

Till stor del är utbildningen mest ett bevis på att du är en duktig person som orkar plugga, etc.

Att staten subventionerar utbildning något oerhört förvärrar förstås problemen med överutbildning.

Allt detta gör att staten borde försöka stävja utbildningsexcesserna. Man har redan gjort en del, som att begränsa tiden man får ta CSN successivt. Nästa steg borde bli studieavgifter.

Utbildning lönsar sig alltid på längre sikt och i ett större samanhang.
Men det är som med mycket annat i vårt samhälle att när tillgången ökar blir värdet lägre. Idag fungarar en fil.kand. som en yrkesutbildning. Om ett par generationer har kanske hälften av alla medborgare en doktorsexamen och en ny högre utbildningsväg utvecklats.

Visst är det så. Fler och fler yrken kräver plötsligt en högre utbildning, trots att den som går i pension på posten har 2-årig social linje att skryta med ska efterträdaren studera minst fyra år till. Summa summarum är att det är just för att indoktrinera och göra dem enfaldiga. Passa in i systemet, i kulturen, stödja en viss tankelinje.

Om vi sen tar Gromphs argument så landar de, efter hans egen sågning av det egna ämnet, i stort i att man förstår vad man läser. Här finns det dock problem då det är sändaren av kommunikation som bör se till att mottagaren förstår. Mycket av litteraturen är väldigt svår att ta in, helt i onödan, skriven av en person som ofta kan sitt ämne men aldrig skulle ses som en bra författare. Men det är väl för mycket begärt att man ska lämna skrå-snobberiet. Det är också ett problem då storföretagen blir engelskspråkiga, om du är en duktig ingenjör kan du åka ut på att du har det knepigt med engelskan.
Eller så blir man aldrig ingenjör för att man inte kan ta till sig trista svåra engelska texter, man sysslar mest med att slå upp ord och försöka förstå.

Vidare kan ju ingen advokat smidigt bli läkare även om han efter att ha studerat till läkare har fördelar av att kunna juridik. Det är ganska få utbildningar som ger möjligheter att billigt bredda sina kunskaper. Tvärtom har jag sett att företagen gärna nyrekryterar trots att de har personal som rimligen snabbt borde kunna uppgradera sig.

Ett intressant inlägg i debatten: http://www.dn.se/nyheter/sverige/ny-...ecklingsstorda

"Tyvärr får du inte jobbet, vi har gett det till en med högre kvalifikationer."
"Men han är ju mongolid!"
"Det spelar ingen roll, han har 120 högskolepoäng."