Skyttegruppbefäl stridsfordon 90

Du kommer att utbildas för att i krig som gruppchef eller ställföreträdande (stf) leda en skyttegrupp på cirka åtta soldater. Alternativt utbildas du för att som eldledningsbiträde biträda kompaniartillerichefen med att leda den indirekta elden, det vill säga artilleri- och granatkastarelden från ett kompani. Skyttegrupper och kompaniartillerigrupper transporteras i splitterskyddade ledningsfordon. En skyttegrupps huvuduppgift är att strida mot en motståndare som anfaller på marken. Skyttegruppen bekämpar motståndarna med eldhandvapen, pansarbrytande vapen samt med stöd av indirekt eld. (Pansar-)skyttegrupper ingår i de mekaniserade brigaderna. Kompaniartillerigrupper ingår i samtliga brigadtyper.

Jag fick beskedet på mönstringen att jag blev skyttegruppbefäl stridsfordon 90, nån här som gjort samma "utbildning" och kan säga vad man egentligen gör?, "Alternativt utbildas du för att som eldledningsbiträde biträda kompaniartillerichefen med att leda den indirekta elden" det låter som om jag skulle stå och snacka i en radio eller liknande.låter inte speciellt roligt eller???

Din uppgift blir primärt att agera måltavla för motståndarens attack-flyg. Alternativt används artilleri för att avliva dig.

Pansar är alltid roligt :-) fast du skulle sökt till Marinen på patrullbåt
det var mycket roligt..men det är inte många som får äran att va i flottan krävs väldigt mycket

Hade inte tjänsten själv, men har bra koll på den ändå då.

Du ansvarar för den avsuttna truppen i en 90 vagn. Dvs när skyttetruppen lämnar vagnen så är den i dina händer. Dina order får du sedan av plutcf samt den avsuttna chefen (KB). Så i princip är det ingen skillnad mot en vanlig skyttegruppchef annat än att ni har 90-vagnar.

Sen så skall det tilläggas att det inte är ofta som ni blir avsuttna. Min erfarenhet är att ni kommer få åka en helvetes massa vagn. Men ni kommer ju att drillas som en skyttegrupp.

Det 'är väl ungefär så tjänsten ser ut. Se bara till att inte sänka vagnen i en sjö bara så blir nog livet lugnt.

Ok...tack för svaren

Allvarligt talat så är det ett helvete att vara pansarskyttesoldat i allmän mening... Ni kommer att hoppa omkring i ett trångt utrymme på en 5-6 kvadratmeter med all utrustning... Inga fönster, ni vet inte var ni befinner er... Ni kan ju öppna takluckorna och titta ut lite, men de öppnas bara när dom behöver er för att spana efter fi. på sidorna och bakåt. Ni kan bli tvungna att öppna eld från vagnen vilket är ett helvete under framryckning/omgruppering... Och om ni kommer ut ur vagnen, då börjar det roliga, *om*...

Var inne på detta också ett tag, men fick se hur dom hade det denna veckan...

Pansarskytte är ett komplement till stridsvagnar vid strid i öppen terräng (god sikt) och skyddar stridsvagnar i annan terräng. I strid uppträder ett stridsvagnskompani samordnat tillsammans med ett pansarskyttekompani. Uppsuttet pansarskytte framrycker strax bakom stridsvagnarna beredda att ta över striden om terrängen kräver det. Vid avsutten strid (till fots) framrycker pansarskytte med sina pansarbandvagnar alternativt systerkomaniets stridsvagnar strax bakom sig för eldunderstöd.

Det är alltså inte alls som Azrael säger att du ska agera måltavla för motståndarens attackflyg. Stridsvagnar är det mest effektiva system som finns för att ta och hålla terräng men i vissa lägen som stridsvagnarna inte klarar ensamma behövs det fotfolk och därför finns pansarskytte.

Skillnaden mellan pansarskytte och vanligt skytte (infanteri) är att de senare måste göra nästan allt i striden till fots medan pansarskytte åker fram till målet och ibland t o m strider från vagnen. Av denna anledning bedöms ett infanteriförband kunna prestera ett anfall (c:a) per dag medan pansarskytte förväntas kunna strida dygnet runt.

Vid större underhåll i fält av stridsvagnarna kan ibland pansarskytte lånas ut som handräckning eftersom det är lite mycket för en stridsvagnsbesättning på fyra man att ensamma serva sextio+ ton maskin.

En pansarkyttegrupp består av sju man: gruppchefen tillika chef och observatör för kulspruteskytten och -laddaren, ställföreträdande gruppchefen tillika chef och observatör för granatgevärsskytten (gruppens huvudvapen) och -laddaren samt en soldat/signalist. Anledningen till att ställföreträdaren är chef för gruppens huvudvapen är att han kan koncentrera sig på det medan gruppchefen måste både chefa kulsprutan och gruppen.

Är det ett helvete att vara pansarskyttesoldat? Rätt bekvämt att åka i vagn. På vintern fryser man mindre. På övningar händer det mera med ett pansarförband eftersom allt går så fort. Har man rätt läggning är det kul. Infanteristerna har det nog mycket tristare.

Att tjänstgöra i en 90-vagn är säkert bekvämt och kul i lumpen. Men jag vet inte om jag skulle vilja sitta i en om det skulle bli krig. Tänk dig hur kul det skulle vara att bli grillad i en sån. När jag gjorde lumpen på en pionjärpluton så fick vi göra en hel del stridsövningar mot 90-plutonerna. Efter ett kort tag så lärde vi oss den rätta taktiken (ut med massor med minor och utrusta varje person med p-skott), 90-vagnarna blev rena kanonmaten. Visst, vi fick springa som fan och kånka på minor, men det var inte speciellt svårt att locka in vagnarna i bakhåll och sedan sätta ett p-skott i sidan på vagnen.

Vid ett tillfälle var vi riktigt elaka och lockade ner två vagnar i en myr. Båda körde fast. När de slet som mest med stockar osv. för att få lös vagnarna så passade vi på och använde p-skotten. Dessvärre fick man lite dåligt samvete efteråt när vi fick höra att de hade fått slita i över tio timmar för att få lös vagnarna.

En metod som vi använde rätt flitigt var att lägga ut minor helt öppet intill den rutt där vagnarna förväntades köra efter. Sedan letade man rätt på en lämplig grop en bra bit bakom minorna, la sig i den med ett p-skott och täckte över med granris. Vagnarna såg såklart minorna så de ville gärna inte köra över där. När man sedan hörde att sista vagnen just hade passerat så var det bara att ställa sig upp på knä och avfyra p-skottet. Yepp, det var råskoj med de stridsövningarna. Alla vapen, fordon och deltagare var utrustade med laseravfyrare så det fungerade som laserdome fast utomhus.

Man fick en GRYM adrenalinkick av att ligga och vänta när vagnarna dundrade förbi. Marken och träden skakar för fullt och helt plötsligt bryter helvetet lös när alla grupper attackerar samtidigt.

Jag kan säga som så att det är skitkul nu i efterhand men när du väl ligger inne är det ett rent helvete....för det första så har ni hur mycket vapen som helst som ska vårdas efter övningar + en jävla vagn som "skall" vara i toppskick "alltid" för utan den är ni enbart vanliga skyttesluskar.
Sen det där med att få sova ut ordentligt kan du glömma.
Som skyttegruppschef i strf90 kommer du att stöta på en hel del svårigheter som att t.ex. dina egna soldater kommer att gnälla på dig så det viktigaste du bör vara är lyhörd.
När man strider till fots som pansarskytte har man alltid med sig pansarvagnen, antingen i mitten eller på flankerna om skyttelinjen om terrängen tillåter det.
Så jag tycker helt klart att du ska se fram emot din inkallelse för det kommer garanterat ge dig mycket livserfarenhet, sen där med krig tror jag inte du behöver bry dig så mycket om för ärligt talat.....hur stor är chansen att sverige hamnar i krig de närmaste 10-20 åren?
Du kommer dessutom att lära dig en hel del vapen som man har på ett psk (pansarskytte) kompani.
Eldledningsbiträde är nog det lökigaste tjänsten på ett psk kompani.....skittråkigt och hur lugnt som helst, du måste dock vara halvduktig på matte.
Såg att någon skrev att man största delen sitter i vagnen men det kan jag inte riktigt hålla med om för där jag låg inne kraftsamlades övningarna på att springa i asjobbig terräng och slita skiten ur sig bara för att ta sig över åsen efter 2km anfallsstrid sen att det även skulle klaffa att ta sig ur och gruppera utanför vagnen på mindre än 10 sekunder drillades rätt hårt också. Med andra ord....du kommer att få slita arslet av dig och när du kommer hem på helgerna kommer du att ägna varenda lilla stund på att varva ner efter en gången vecka, det gjorde jag.
Jag tyckte att den tjänsten var heltuff när jag låg inne och har en del oförglömliga minnen från lumpen, sen är det ett + att man har fått lära sig hantera en hel del vapen vilka är egentligen skitskojsiga att skjuta med. Ta t.ex. Grg, glömmer aldrig första gången vi skjöt fullbumpa, jag snorade ner totalt skyttens högra ärm vid första skottet, tilläggas bör är att jag var lite småförkyld då.
Lycka till.

Ok...tack för alla svaren..det verkar som jag ska va nöjd med min tjänst fick 8 i kondition, 5 styrka, inteligenstest 5. hos psykologen fick jag en 8 och en 6. fick i snitt 6½ ville egentligen bli Amfibie minör men jag var den sista på hela ön (gotland) som kom in till den där killen som bestämmde va man fick bli verkade bara finnas den här tjänsten kvar och så att man kunde bli sjukvårdare, som reserv plats fick jag Mekaniker i Waxholm ombord på en minröjare..det verkade inte som om han direkt lyssnade på mig..jag kan ingenting om maskiner är utbildad matros!

Jag gjorde som sagt lumpen i som gruppchef i en närskyddspluton på F16.
Vi fick under en övning agera B-styrka mot pansarfordon. Och jag har ett par roliga anekdoter om detta. Till historien hör att våran tjänst gick ut på att patrullera området runt en krigsflygbas med hundar och stoppa ev. spetznassar innan det riktiga kriget har börjat. Våra befäl var väldigt seriösa så vi låg ca 6-7 månader i tält och tränade anfall och förföljning i skogen. Vi var tvungna att vara tysta, se men inte synas och vi behäskade både dag och nattstrid (googels ). Vi var alltså väldigt bra på att slå ut små fotburna grupper och denna övningen var i slutet av våran utbilding.

Vi hade minerat en väg och täckt över allt med granris för att tvinga dem att stanna. Vi ligger i skydd och väntar med våra P-skott. Efter lång väntan börjar det mullra på avstånd. Men det kommer inga vagnar där vi tror utan de dyker upp parallellt med vägen bakom oss. Alla soldater sitter untanpå vagnarna men ingen ser oss. Det blir en ganska enkel macth för oss. Det var bara att pricka ner dem.

Deras befäl blev vansinniga och övningen skulle göras om. Nu visste de ungefär var vi var (vi skulle anfalla dem igen i samma område) Men istället för att komma med sina vagnar så hade de urlastat en bit bort och kom till fots. Deras problem var bara att de kommunicerade på samma sätt som om de fortfarande satt på sina vagnar. De pratade högt med andra ord. Detta var om möjligt ännu enklare för oss. Detta var ju det vi var utbildade för. Vi vann igen. Men det var inte slut där. Innan förstärkningen kom drog vi oss tillbaka varvid de försökte flankera oss. Vi gömde oss i ett skogsparti och hörde hur ett stridsfordon stannade och lastade ur. På något sätt uppstod en förvirring bland A-styrkan så de kom ifrån varandra. Detta slutar med att vi, (två grupper = 16 man, 2 ksp58, 2 ksp90, 4 granattillsatser, 4 ak5B och 4 vanliga ak5r och några pansarskott på sidan, ganska mycket eldkraft alltså) ligger klara på linje för att anfalla får se en stackars soldat komma emot oss, helt ovetande om att vi ligger där börjar han att ropa "Johansson" "Johansson". han vände innan han kom fram till oss så han fick leva.

Givetvis gick inte allt bra för våran del. Vi torskade rejält ett antal gånger när de höll sig i sina fordon och tänkte till lite. Då blev de överlägsna med sin eldkraft. Ganska imponerade att se hur de rör sig i terrängen. Hur de hela tiden håller sig i rörelse. Vilket var nödvöndigt eftersom blågul med jämna mellanrum åkte till de platser där de varit för en kort stund sedan och utförde simulerade granatattacker med nån form av fyverkeri.

Det roligaste på hela övningen var dock när deras major skulle ge oss kritik för övningen. Han tyckte att vi hade skött oss utmärkt och hade bara en sak att anmärka på. Vårat granris. Han tyckte att det var dumt eftersom att det då syntes vart minorna var. Sen att det var våran avsikt verkar han inte ha fattat. Jag skulle vilja se den förare som vågar köra över ett band med granris (oavsett om vi lagt minor där eller inte).

Slutsatsen av detta är alltså att jag tycker att de ska hålla sig i sina fordon. Då funkar de bra! Eller så måste de träna på strid utan sina fordon och lära sig att i skogen går det inte att föra liv, då är man död.

Mvh Q

Allt är givetvis vilket motstånd man ska bekämpa.
Då pansar 9 fall utav 10 stöter på just pansar i målet så är det ju inte konstigt att de väsnas även om de är avsuttna.
Det var liksom det man lärde sig.....man tyckte det var skumt i början men så insåg man att man hade inte en chans o göra sig hörd som grpch om man inte vrålade lungorna ut o in.
Pansarskytte är mer känt för att ha så mycket bly i luften som möjligt så att fienden inte ska ha möjlighet att ta sig en titt.