2011-05-05, 15:11
#1
Ålder: 20-25
Erfarenheter: Cb, tryfflar, lätta opiater, åtskilliga bensos, alkohol.
Är det inte ironiskt? Jag som länge planerat min första tripp till Christiania valde att åka just på onsdagen den 27 april, det vill säga samma dag som de temporärt stängde ner fristaden. Dock så gick jag inte helt lottlös ur expeditionen. Läs rapporten så ska ni få reda på hur det gick till
Jag vaknar vid sex på onsdagmorgonen och märker att mina grymmaste förkylningssymtom försvunnit. "Vilken seger", tänker jag, som till råga på allt är sjukanmäld för dagen. Solen är på väg upp med stormsteg; det kommer bli en fin dag. Vanemässigt surfar jag in på FB och på något vänster så slår det mig bara. Det är klart jag ska sticka till Christiania idag.
Förra veckan hade jag hittat ett och två som som legat på sig sen i julas. Jag bestämmer mig för att använda dem som resepengar. Ett par klick senare har jag grejat en biljett till Malmö för drygt 400 spänn. Jag duschar, tar på mig lite halvpundiga kläder och stoppar ner en kostym med passande skjorta i en konsumpåse. I påsen har jag också med mig plasthandskar och en necessär som jag tänkte lägga brajjet i.
Med nysynkad ipod och fullt ciggpaket håller jag mig upptagen nere vid busshållplatsen som tar mig till min stads central. Pink Floyds första, Beatles senare och tidiga Led Zeppelin får mycket förtroende. Väl framme vid tågcentralen växlar jag till mig 240 danska, "vilket kommer ge mig två gram och munch", resonerar jag.
Prickar tåget väldigt bra och slocknar en liten stund senare. När jag vaknar har klockans visare flyttat sig ett par snäpp och vi susar in mot Lund C. Härligt. Väl framme i Malmö hittar jag efter lite trubbel Öresundståget och slår mig ner bredvid ett gäng invandrare som verkar "have what i'm having". De pratar öppet om sina planer och jag lyssnar och skrattar lite för mig själv över deras påfallande, oskyldiga, entusiasm som smittar av sig. Jag kliver av vid Kastrup och sätter mig på tuben mot C-hamn.
Väl framme där är jag lite lost och flanerar dumt omkring, fram och tillbaka, fram och tillbaka tills jag konfronterar ett gäng som måste vara rökare. Sören, Moa och Andreas skulle de visa sig heta, men det visste jag inte då. Språkröret i gänget, Andreas säger att jag bara behöver följa efter dem eftersom de är påväg till just Chris. Jag lyder och vi snackar lite om min bakgrund och allmänt om weed. Killen är trevlig, men hans sällskap Sören (butter man klädd i svart med bockskägg) och Moa (blyg, intetsägande liten tjej) gör inget större intryck på mig.
När vi kommer fram till Chris visar det sig till mitt förtret att de bommat igen fristaden. Övriga sällskapet håller sig dock lugna och försäkrar mig om att de kommer hjälpa mig att greja på annat håll. Andreas hävdar att det finns "OK" brunt ett par stationer härifrån med buss. Mycket trevligt intiativ tänker jag och vi börjar således bege oss mot busshållplatsen.
Vädret är för övrigt underbart i KPH denna onsdag och jag njuter av att inte frysa öht i shorts och t-shirt. Vi kommer fram till busshållplatsen och jag börjar orationellt nojja lite över ifall de tänker blåsa mig. De är nämligen extremt fåordiga. Men mycket beror nog på att ingen av dem är en baddare på engelska, tänker jag sen.
Haschaffären gick dock som smort, en bitig casualdansk drog in handen bakom ett stuprör och langade fram tre små bollar brunt mot vår betalning. Andreas förde oss sedan till sin favoritpark varpå vi slog oss ner i det skinande gräset.
Vi börjar diskutera hashish i samband med att Andreas rullar en spliff av cirka ett och ett halvt av de tre grammen. Han lovordar ice-brunt och beklagar sig över att jag inte kom in i Chris. Jag förklarar att jag ska till Amsterdam i sommar och hoppas att få pröva det där.
Sent om sider blir spliffen klar och det är en fin, gigantisk kon på en cigg och två gram hasch. Moa och Sören säger fortfarande inte mycket, men blir som till sig när Andreas sätter på en dansk rökar-hip-hop-sång. Allsången är igång och leendet som smugit sig fram på mina läppar blir bredare i takt med att deras entusiasm intensifieras.
Efter fyra hits börjar sinnet lätta på vingarna. Solen lyser förträffligt trevligt och jag trallar tyst med i Cypress Hill odödliga Hits From The Bong. Mina kompanjoner är inne i en konversation på danska och i brist på input fortsätter jag att njuta på eget håll. Ögonen blir tunga. De ville inte öppna sig utan jag kisade per automatik när jag slappnade av. Ett skönt mode, tänkte jag och fortsatte att digga till låten.
Efter ett tag vänder sig Andreas mot mig och säger att Moa ska hem och hämta sin bong som vi ska festa med. Jag känner verkligen inte att jag behöver mer utan nöjer mig med mitt nuvarande tillstånd. Medans Moa är borta berättar Andreas om sin livssituation. Han är tydligen en high School-drop out som siktar på att bli fasadmålare.
Samtalet blir intressant först när han säger sig vara dum, eftersom han failade skolan totalt. Jag blir upprörd och insisterar på att han visade prov på intelligens när han bjöd med mig för att röka. EQ kallas det, förklarar jag för Andreas. Han blir genast nöjd över sitt nya epitet geni och dunkar mig i ryggen.
Moa kommer tillbaka med bongen, men jag känner att det är läge att dra. Andreas och Sören gör mig sällskap och vi tar farväl av Moa. Rökat slog på som bara fan här, så jag har lite skeva minnesblider här i från. Vi går in i en turkshop där jag bjuder Sören på en chokladmöjlk för 16 DDK.
Vi kommer fram till tunnelbanan där de ger mig anvisningar om hur jag ska åka. Vi tar farväl och jag börjar dra mig mot Malmö. Vilken suverän dag det blev ändå tänker jag och slår på lite skev psyk-rock.
EPILOG:
Jag missade mitt tåg hemåt och fick stanna i Malmö över natten. Sov i skift i hotellfoajer (stavas det så?), på donken och på en bänk inne på stationen. Trött och sliten kom jag hem framåt lunchtid. Emellertid med en halva dunderhasch i väskan
Kan nog finnas en hel del stavfel i texten. Fuck' Em.
Erfarenheter: Cb, tryfflar, lätta opiater, åtskilliga bensos, alkohol.
Är det inte ironiskt? Jag som länge planerat min första tripp till Christiania valde att åka just på onsdagen den 27 april, det vill säga samma dag som de temporärt stängde ner fristaden. Dock så gick jag inte helt lottlös ur expeditionen. Läs rapporten så ska ni få reda på hur det gick till
Jag vaknar vid sex på onsdagmorgonen och märker att mina grymmaste förkylningssymtom försvunnit. "Vilken seger", tänker jag, som till råga på allt är sjukanmäld för dagen. Solen är på väg upp med stormsteg; det kommer bli en fin dag. Vanemässigt surfar jag in på FB och på något vänster så slår det mig bara. Det är klart jag ska sticka till Christiania idag.
Förra veckan hade jag hittat ett och två som som legat på sig sen i julas. Jag bestämmer mig för att använda dem som resepengar. Ett par klick senare har jag grejat en biljett till Malmö för drygt 400 spänn. Jag duschar, tar på mig lite halvpundiga kläder och stoppar ner en kostym med passande skjorta i en konsumpåse. I påsen har jag också med mig plasthandskar och en necessär som jag tänkte lägga brajjet i.
Med nysynkad ipod och fullt ciggpaket håller jag mig upptagen nere vid busshållplatsen som tar mig till min stads central. Pink Floyds första, Beatles senare och tidiga Led Zeppelin får mycket förtroende. Väl framme vid tågcentralen växlar jag till mig 240 danska, "vilket kommer ge mig två gram och munch", resonerar jag.
Prickar tåget väldigt bra och slocknar en liten stund senare. När jag vaknar har klockans visare flyttat sig ett par snäpp och vi susar in mot Lund C. Härligt. Väl framme i Malmö hittar jag efter lite trubbel Öresundståget och slår mig ner bredvid ett gäng invandrare som verkar "have what i'm having". De pratar öppet om sina planer och jag lyssnar och skrattar lite för mig själv över deras påfallande, oskyldiga, entusiasm som smittar av sig. Jag kliver av vid Kastrup och sätter mig på tuben mot C-hamn.
Väl framme där är jag lite lost och flanerar dumt omkring, fram och tillbaka, fram och tillbaka tills jag konfronterar ett gäng som måste vara rökare. Sören, Moa och Andreas skulle de visa sig heta, men det visste jag inte då. Språkröret i gänget, Andreas säger att jag bara behöver följa efter dem eftersom de är påväg till just Chris. Jag lyder och vi snackar lite om min bakgrund och allmänt om weed. Killen är trevlig, men hans sällskap Sören (butter man klädd i svart med bockskägg) och Moa (blyg, intetsägande liten tjej) gör inget större intryck på mig.
När vi kommer fram till Chris visar det sig till mitt förtret att de bommat igen fristaden. Övriga sällskapet håller sig dock lugna och försäkrar mig om att de kommer hjälpa mig att greja på annat håll. Andreas hävdar att det finns "OK" brunt ett par stationer härifrån med buss. Mycket trevligt intiativ tänker jag och vi börjar således bege oss mot busshållplatsen.
Vädret är för övrigt underbart i KPH denna onsdag och jag njuter av att inte frysa öht i shorts och t-shirt. Vi kommer fram till busshållplatsen och jag börjar orationellt nojja lite över ifall de tänker blåsa mig. De är nämligen extremt fåordiga. Men mycket beror nog på att ingen av dem är en baddare på engelska, tänker jag sen.
Haschaffären gick dock som smort, en bitig casualdansk drog in handen bakom ett stuprör och langade fram tre små bollar brunt mot vår betalning. Andreas förde oss sedan till sin favoritpark varpå vi slog oss ner i det skinande gräset.
Vi börjar diskutera hashish i samband med att Andreas rullar en spliff av cirka ett och ett halvt av de tre grammen. Han lovordar ice-brunt och beklagar sig över att jag inte kom in i Chris. Jag förklarar att jag ska till Amsterdam i sommar och hoppas att få pröva det där.
Sent om sider blir spliffen klar och det är en fin, gigantisk kon på en cigg och två gram hasch. Moa och Sören säger fortfarande inte mycket, men blir som till sig när Andreas sätter på en dansk rökar-hip-hop-sång. Allsången är igång och leendet som smugit sig fram på mina läppar blir bredare i takt med att deras entusiasm intensifieras.
Efter fyra hits börjar sinnet lätta på vingarna. Solen lyser förträffligt trevligt och jag trallar tyst med i Cypress Hill odödliga Hits From The Bong. Mina kompanjoner är inne i en konversation på danska och i brist på input fortsätter jag att njuta på eget håll. Ögonen blir tunga. De ville inte öppna sig utan jag kisade per automatik när jag slappnade av. Ett skönt mode, tänkte jag och fortsatte att digga till låten.
Efter ett tag vänder sig Andreas mot mig och säger att Moa ska hem och hämta sin bong som vi ska festa med. Jag känner verkligen inte att jag behöver mer utan nöjer mig med mitt nuvarande tillstånd. Medans Moa är borta berättar Andreas om sin livssituation. Han är tydligen en high School-drop out som siktar på att bli fasadmålare.
Samtalet blir intressant först när han säger sig vara dum, eftersom han failade skolan totalt. Jag blir upprörd och insisterar på att han visade prov på intelligens när han bjöd med mig för att röka. EQ kallas det, förklarar jag för Andreas. Han blir genast nöjd över sitt nya epitet geni och dunkar mig i ryggen.
Moa kommer tillbaka med bongen, men jag känner att det är läge att dra. Andreas och Sören gör mig sällskap och vi tar farväl av Moa. Rökat slog på som bara fan här, så jag har lite skeva minnesblider här i från. Vi går in i en turkshop där jag bjuder Sören på en chokladmöjlk för 16 DDK.
Vi kommer fram till tunnelbanan där de ger mig anvisningar om hur jag ska åka. Vi tar farväl och jag börjar dra mig mot Malmö. Vilken suverän dag det blev ändå tänker jag och slår på lite skev psyk-rock.
EPILOG:
Jag missade mitt tåg hemåt och fick stanna i Malmö över natten. Sov i skift i hotellfoajer (stavas det så?), på donken och på en bänk inne på stationen. Trött och sliten kom jag hem framåt lunchtid. Emellertid med en halva dunderhasch i väskan
Kan nog finnas en hel del stavfel i texten. Fuck' Em.
__________________
Senast redigerad av Transmisson 2011-05-05 kl. 15:15.
Senast redigerad av Transmisson 2011-05-05 kl. 15:15.
