3 generationer Ekman - Vem är störst?

Tack Käg Malax och schizofrenia för era inlägg som både korrigerar och kompletterar
min personliga spekulation om varför Hasse Ekman (oförtjänt?) hamnat lite i skuggan
av sin far och sin son.
Just detta: "att han hamnat i skuggan" är ju också en helt personlig spekulation ...
Det kanske icke är så?

Har i andra sammanhang hört uttrycket "man är inte bättre än sin senaste" film, bok,
match – eller var det vara må.

Jag tycker nog ändå inte, att man i sammanhanget helt skall bortse från rödvinsvänsterns
värderingar (som jag själv då delade och delvis fortfarande gör) och den makt och
inflytande den hade på t.ex. media och då icke minst på rådande kulturklimat fr.o.m.
mitten på 60-talet och kanske 15-20 år framöver.
ABBA t.ex. både fnös och skrattade vi åt, trots att deras musik (som ej är konst) var ett
verkligen skickligt och drivet musikaliskt hantverk.
Hasse Ekmans mycket produktiva filmgärning är ej heller konst, men hans filmer håller
en för Sverige mycket hög kvalitet och vittnar likaledes om ett mycket skickligt och
drivet filmhantverk under dryga 25 års tid.
ABBA har sedan länge fått full upprättelse, vilket jag däremot ej tycker Hasse Ekman fått.
Liknelsen mellan ABBA och Hasse är kanske ej fullt adekvat – men ändå ...

Förutom nämnde Bergmans inflytande så började det väl också i mitten av 60-talet
dyka upp en yngre generation filmskapare – Widerberg, Troell, Grede, Roy Andersson,
JanneHalldoff, för att nämna några.

Det skulle vara synnerligen intressant att höra Gösta Ekmans personliga uppfattning
om sina förfäder och huruvida hans pappa Hasse är lite oförtjänt bortglömd.
Han kanske redan yttrat sig om detta? Vet ej. Önskar nu en trivsam helg och missa
inte Vasaloppet på Söndag. / Gondolskan

Citerar mig själv då det plötsligt slog mig att jag ofta hör något i stil med:

"Den där jävla rödvinsvänstern och deras förvridna värdereringar och syn på
kulturklimat".
På slikt vill jag svara: Visst, det var en del saker som var tokiga, men å andra sidan,
hur i helvete ser kulturklimatet ut idag – Jo, sju resor värre! ta mig fan.

Edit: Kanske en gnutta off topic, men som TS tar jag mig ikväll lite friheter. Sorry.

Jo, det är det nog. Om det är oförtjänt eller inte är en annan sak. Tror att han själv någon gång kallade sig "en parentes mellan Gösta och Gösta" eller något i den stilen. Men det är väl så att Gösta d.ä. var den största manliga stjärnan på sin tid och det säkert finns många som ser Gösta d.y. som den bästa komiska skådespelaren i sin generation, men inte heller de som uppskattar Hasse ser honom väl som "störst" i något avseende, vare sig som skådespelare eller regissör/manusförfattare.

Det finns ju likartade exempel från senare år. Både Colin Nutley och Richard Hobert var ganska respekterade efter sina första filmer men blev sedan båda nästan någon form av driftkuckuar efter några mindre lyckade filmer. Hobert fick väl i och för sig hyfsad kritik för sin senaste.

De värderingarna kan säkert ha spelat in också. ABBA har ju till skillnad från Hasse Ekman aldrig varit bortglömda, utan det har hela tiden varit en fråga om huruvida det gått att uppskatta "kommersiell och ytlig" musik. Trenden går väl alltmer mot att man ska "tillåta sig" att gilla saker som man förr bara "fick" gilla under ungdomen och sedan förväntades växa ifrån och att populärkultur uppvärderas så mycket att det är de som föredrar "finkultur" som är underliga. Vår statsminister skäms ju t.ex. inte för att säga att hans favoritmusik är Magnus Uggla.

Sedan har jag lite svårt att veta vad som förtjänar epitetet konst. De Hasse Ekman-filmer jag sett (Flicka och hyacinter, Banketten, Flickan från tredje raden och kanske någon till) tycker jag mycket väl skulle kunna betraktas som det. Men de sticker väl ut från de övriga om jag förstått saken rätt.

Just de tre filmer som du nämner tycker även jag bör betraktas som små filmiska
konstverk.
Vad som annars just är "Konst" går väl aldrig att objektivt definiera. Det är nog i
så fall lättare att försöka objektivt precisera vad som icke är konst.
Detta kan emellertid vara knepigt nog, och gränserna torde vara mycket diffust
flytande.
Hur som helst såg jag i förgår en film av den oftast helsågade Colin Nutley, nämligen
"Gossip". Jag har sett den förr och tycker den är en riktigt bra och mycket rolig rulle.
Alltså även den ett litet konstverk bland de mången övrig kommersiell "tuggummifilm"
Nutley gjort.
Det måtte vara ett helvete att vara filmmakare och ständigt behöva kompromissa med
filmbolag och producenters krav på kassasuccéer; något som troligtvis även Hasse E.
nogsamt fick erfara.