3 generationer Ekman - Vem är störst?

Har bara sett en handfull filmer med Gösta Ekman den äldre.
Tycker att hans son - Hasse Ekman - i sin tur har hamnat lite
i skuggan av både fadern som sin son - Gösta Ekman den yngre.

Frågan är nu : Vem var eller är störst??

Gösta Ekman den äldre var en gigant av internationell kaliber, både som yrkesman och privat. Skulle gärna se en film om hans liv, men är tveksamt om nån av våra nuvarande svenska regissörer skulle kunna göra honom rättvisa. Skulle behövas typ en bildad och elegant version av Jonas Åkerlund. För att inte tala om hur omöjligt det skulle vara att hitta rätt skådis.

Vilken bra idé!! Mycket gärna med Marie-Louise Ekman som regissör.
En nedbantad Örjan Ramberg skulle kreéra huvudrollen med bravur.
Kan även kunna tänka mej en straight Thorsten Flinck i rollen.

By the way - Har du sett M-L.Ekmans -Puder-?
En kanonrulle! Rekommenderas varmt. mvh

Vilka filmer bör man ha sett med Gösta Ekman d.ä. och är de enkla att få tag i? Googlade och såg att han hade varit med i en filmatisering av Faust, vilken helt klart verkar riktigt intressant!

Nu On topic igen.
Vilka enorma arbetshästar dessa tre generationer var i kulturens namn.

Hasse Ekman (som jag tycker hamnat lite i skuggan) måste ha jobbat
minst 12 timmar om dan - 7 dar i veckan. Märkligt att han ej blev
totalt utbränd (som sin far)

Det är naturligtvis mycket svårt att objektivt jämföra dessa tre giganter inom Svensk
scenkonst, men det går ju att ha en subjektiv åsikt om vem som var störst.

Som intresset tycks vara svalt i denna filmtråd, att här
surra om tre generationers giganter inom svensk scenkonst,
så får jag nu klämma fram med mitt eget (subjektiva) val av den störste.

And the winner is : >>> Hasse Ekman <<< !!

(Juryns beslut går dock att överklaga...)

Jag gillar Hallo Baby från 1976 som hon skrev manus till och som henne dåvarande make Johan Bergenstråhle regisserade.

På Topic så tycker jag att Hasse Ekman har blivit bortglömd som filmkonstnär. Han är egentligen i nivå med de allra största svenskarna. Flickan från tredje raden, Flicka och hyacinter, Fram för lilla Märta och Kungligt Patrask är toppenfilmer.

[quote=mishima]Jag gillar Hallo Baby från 1976 som hon skrev manus till och som henne dåvarande make Johan Bergenstråhle regisserade.

Det är vi verkligen 2 om (i denna tråd)! Jag älskar den rullen, som jag
dock ej sett på ca. 30 år. Har förtvivlat sökt få tag på den, men verkar
ha utgått ur alla sortiment. Många bisarra scener t.ex när hon bl.a går på
Keve Hjelm (?) med en yxa eller när hon lämnar tillbaka glasburken
till den perverse herren och utbrister - "Skit själv!"
Marie-Louise har ju även själv regisserat många härliga rullar.

On topic - Jag har egna spekulationer om varför Hasse Ekman hamnat
lite s.a.s. i skuggan. Återkommer gärna i veckan om intresse finnes.

Ser att Carina Rydberg kommer med en bok om Gösta Ekman d ä i augusti. Vet inte om det är en ren biografi eller en skönlitterär sak. Jag ska köpa den i vilket fall.

Att kora den störste av tre generationer Ekman är ett svårt val.
Utan att vara någon som helst expert på deras konstnärsgärningar eller
att ha större kännedom om deras privatliv utöver vad som skrivits
i kolorerad veckopress - så faller mitt val på Hasse Ekman.

Varför jag väljer Hasse Ekman är hans massiva insats inom svensk scenkonst.
Att hinna med att regissera 35 långfilmer samt skriva ungefär lika många
manus under ett kvarts-sekel är en enorm bedrift och saknar väl motstycke
i svensk filmhistoria (rätta mej om jag tar miste).
Som skicklig skådespelare hade han även bärande roller i ungefär samma
antal filmer. Som aktör gjorde han bra rolltolkningar i bl.a. Ingmar Bergmans
-Gycklarnas afton- samt -Fängelse-.
Han skrev även 3 pjäser samt regisserade ett stort antal teaterkomedier.

Jag har under mitt liv hunnit se ett dryga 20-tal av de filmer som
Hasse Ekman regisserade och där hör väl -Flicka och hyacinter- till,
i min smak - de bästa.
Det känns emellertid som Hasse blivit oförtjänt bortglömd och liksom
hamnat lite i skuggan av sin berömde far och lika berömde son Gösta.
Jag har en helt personlig teori varför det (om det nu stämmer) blivit så.

Hasse Ekman kvävdes helt enkelt av det kulturklimat som var rådande
i slutet av 60-talet och som varade fram mot 80-talets början.
Rödvins-vänsterns åsikter om bl.a kultur (vilka jag själv delade) vara vida utbredd
i såväl dagspress som radio och TV. Det fanns faktiskt ett lätt förakt för
Hasses rullar som ofta utspelade sig i en borgelig miljö. Hans filmer
avfärdades kort som kapitalistiskt trams och liknande.
Den då 50-årige Hasse Ekman slutade också vid denna tid att filma.
Han lämnade Sverige och bosatte sig i Marbella där han levde fram till
sin död 2004.
Jag har en känsla av att han efter sin emigration aldrig fick någon riktig
upprättelse eller erkännande som en av Sveriges största och
mest produktiva filmnamn. Hasse Ekman blev 89 år.

Skulle jag ha fel - i denna min subjektiva känsla - vore det för mej enbart glädjande.

En intressant tråd, om än med få inlägg. Känns näst intill omöjligt att avgöra vilken Ekman som var störst, Gösta d.ä., Hans "Hasse" Gösta eller Gösta d.y., och jag undviker att försöka svara.

Hasse förknippas i alltför hög grad med lättviktiga komedier i borgerlig miljö. Tre av hans filmer visades 2010 på en festival över svensk film i New York, och hans filmer där beskrevs på ett sätt som de sällan görs här hemma. Flicka och hyacinter beskrevs t.ex. som "Universally cited as one of the greatest Swedish films, this remarkable Citizen Kane–like investigation traces the motives behind the suicide of Dagmar, a wan, mysterious young woman", och Hasses film Banketten "led a wave of late-Forties films that attacked the remnants of Swedish aristocracy, decrying its corruption in works ranging from thrillers to melodramas to comedies". Det där sistnämnda låter t.o.m. som något som skulle ha kunnat ha omfamnats av rödvinsvänstern (som FruGundol skrev om i föregående inlägg). Den tredje filmen som visades var Ombyte av tåg, och i presentationen av den filmen talades återigen om Hasses hämtat inspiration från Orson Welles. Där nämns också att Hasses far spelat Faust i Murnaus film med samma namn. Murnau är väl annars mest känd för sin klassiker Nosferatu. Skulle vara intressant att se den där Faust-filmen.

Gösta d.ä:s och Hasses karriärer korsades delvis också. Båda deltog t.ex. i den framgångsrika filmen Intermezzo. Hasse hade dock bara en mindre roll där. Tillsammans med Johnny Bode skrev Hasse En herre i frack, som framfördes av Gösta d.ä. tillsammans med Arne Hülphers Fenixorkester.

Du tänker på denna?
http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9100125431

Någon bok av Carina Rydberg lockar mig inte. Har du läst den? Jag har haft den på ska-läsa-listan länge.