Citat:
Ursprungligen postat av Zironic
Felet är en naiv tro att en marknad fortfarande fungerar om den inte är reglerad. Tex måste man förhindra destruktiva monopol, kartellbildning, utpressning och allmänt ohederligt beteende för att det hela ska fungera, men då har du inte en oreglerad marknad längre. Då är vi tillbaka till att diskutera -hur- reglerad marknaden måste vara.
Vet du vad en marknad är? Vad menar du när du säger att en marknad fungerar? En marknad uppstår när A har någonting B vill ha och B har någonting A vill ha och A och B får det de vill ha genom att byta med varandra. En marknad "fungerar" när de personer som uppfattar sig gynnas av frivillig handel kan genomföra denna handel. Ett naturligt monopol, om det funnes ett sådant, skulle således inte "hämma marknaden". Det skulle inte göra att marknaden "inte fungerade". Det som däremot kan göra att "marknaden inte fungerar" i denna bemärkelse, är om någon går in och med våld hindrar två personer som vill handla med varandra från att göra det. Den aktör som i regel gör att marknader inte fungerar är staten.
Sedan vill jag ta upp begreppet "destruktiva monopol". Om ett monopol uppstår på en oreglerad marknad så är inte monopolet destruktivt. Det förstör ingenting. Monopolisten producerar en vara eller tjänst som konsumenterna är villiga att betala för och alla gynnas av samarbetet. Inga potentiella konkurrenter hindras från att konkurrera på marknaden. Det enda sättet monopolisten kan behålla sin position på marknaden är att fortsätta producera varor och tjänster som folk vill ha och göra folk så pass nöjda att det inte lönar sig för konkurrenter att slå sig in på marknaden. Denna typ av monopol är uppenbarligen konstruktiv snarare än destruktiv eftersom den ökar den psykiska nyttan för såväl producenter som konsumenter. Ett statligt monopol är däremot destruktivt eftersom det aktivt förstör verksamhet som annars hade skapat värde.
En sak du även bör ha i åtanke när det gäller såväl karteller som (icke-statliga) monopolister är att de tar ut monopolpriser genom att producera mindre. Detta är endast möjligt vid oelastisk efterfrågan och efterfrågans elasticitet är uteslutande produkten av samtliga konsumenters personliga preferenser. En monopolist eller en kartell som producerar färre varor till ett högre pris gör det fortfarande helt i enlighet med konsumenternas preferenser. Om konsumenterna inte vore villiga att betala det högre priset så skulle efterfrågan göras elastisk genom total eller delvis bojkott av varorna (d.v.s. att skifta konsumtionen till andra varor och tjänster, eller andra nya producenter). Vad händer då i praktiken när monopolisten eller kartellen minskar produktionen för att ta ut högre priser? Jo, priset på produktionsfaktorerna inom produktionsprocesserna i fråga sjunker och vi får se hur produktionsfaktorerna migrerar till produktionsområden där avkastningen (på kapital, land och arbete) är högre. Ekonomin ställs då om för att producera mindre av monopol- eller kartellvaran och mer av en annan vara. Varor som, då produktionen ger avkastning, efterfrågas av konsumenterna. Att genom monopollagstiftning då bryta upp det naturligt förekommande monopolet (eller kartellen) är då samma sak som att aktivt flytta produktionsfaktorer från användningsområden där de faktiskt gör nytta för att producera andra varor.
Att bryta upp monopolet är då precis lika "destruktivt" som ekonomerna som inte har tänkt efter riktigt påstår monopolet som sådant att vara. Vad ni måste förklara är varför produktion av vara 2 på något vis skulle vara mindre önskvärd än produktionen av monopol- eller kartellvaran i fråga, och hur ni gör den värderingen. För i mina ögon ter det sig högst godtyckligt.
Angående utpressning så är det något positivt. Det ligger i begreppets definition att det inte handlar om rån, d.v.s. att det inte är utpressning att säga "ge mig dina pengar annars skjuter jag dig och dina barn". Det är utpressning att t.ex. hota med att offentliggöra någon särskild information om den utpressade inte betalar en summa pengar. Utpressaren gör då den utpressade en tjänst. Det ska inte vara olagligt att sprida information. Utpressaren har full rätt att berätta för alla att Anders har legat med Berit, eller vad det nu kan handla om. Det värsta som utpressaren kan göra mot Anders är att berätta för någon om vad han gjorde med Berit. Men utpressaren ger nu Anders en utväg. Han kan gå med på att inte sprida informationen, mot betalning. Anders får då en ny möjlighet. Innan utpressningen hade han inget val, han kunde bara be till någon Gud som inte finns. Men nu kan han välja, "är det värt summan utpressaren kräver för att bevara hemligheten?" Om inte så betalar han inte och informationen sprids, om det är värt priset så tecknar han kontrakt (för säkerhets skull) och betalar utpressarna pengarna och slipper få informationen offentliggjord. Tänk dig nu en situation där utpressningen är förbjuden. Det är inte utpressaren detta begränsar. Det är Anders det begränsar. Det förbjuder Anders att med pengar försöka övertala den som besitter informationen att hålla den inne. Och den avväpnade Anders får helt enkelt finna sig i att alla kommer att få veta vad han gjorde med Berit.
Allt det sagt så skulle jag vilja ställa dig en enkel fråga. Jag nämnde mina kriterier för vad en "fungerande marknad" är. Du använder antingen andra kriterier, eller kommer till felaktiga slutsatser. Jag tror att det tidigare är fallet. Så skulle du kunna beskriva vilka kriterier du använder för att avgöra om en marknad fungerar eller inte? För man kan inte säga att en marknad inte fungerar utan att definiera en fungerande marknad.
Ändring: En sak jag glömde påpeka är att när produktionsfaktorerna migrerar från monopolistens produktion till produktion av en annan eller andra varor och/eller tjänster så driver det (efter flytten) ner priserna på produktionsfaktorern inom dessa produktionsfaktorer vilket bidrar till lägre priser på slutprodukterna. Ett högt monopolpris innebär då mer produktion av och lägre priser på en eller flera andra varor. Att bryta upp monopolet leder då inte bara till mindre produktion av varorna som faktorerna flyttades till utan även till stigande priser. Det är i regel de fruktansvärda "monopolpriserna" som lagstiftarna och mainstreamekonomerna vill åt, för att konsumenterna borde få så låga priser som möjligt. Men om de lägre priserna på den före detta monopolvaran leder till högre priser någon annan stans i ekonomin, kan man verkligen säga att "konsumenterna" (som uppenbarligen är en heterogen grupp, eftersom alla, inklusive producenterna och monopolisterna, är konsumenter) har fått det bättre?