Folk anser att min självbiografi är pyskiskt sjuk

Hoppas denna ligger rätt och till min fråga för att få tips och råd. Jag skriver en självbiografi (Recoveryprocess.blogg.se) och har blivit anmäld en gång och gjort så kapitel 1,2,3,4. Försvann. Dessutom har jag själv förlorat vänner genom att skriva på min blogg, "ovänner" eller "vänner" jag vet inte hur man ska tolka det. Jag gillar och skriva och mådde bara sämre och sämre för att försöka få stöd genom att skriva det via min blogg. Jag ville skriva men visste inte om vad så jag började skriva på en självbiografi och helt plöstligt ställde sig det en tanke att jag kanske ska fortsätta o skriva samt hjälpa andra genom insyner på sjukhus och vad för hjälp jag får och varför jag har mått dåligt och försöka hjälpa andra genom att läsa min blogg för att förstå att "självmord" är inget alternativ. När man väl gjorde ett tappert försök att faktiskt ta livet av sig så hamnade man på sjukan o sen på tvångsvård. Detaljer finns och läsa i bloggen.

Nu har min gamla skola utsprkat mig på grund av att jag försökte ta mitt liv och nära deras lokaler. Och har förlorat (13) "friends" på facebook efter att jag la upp dessa kapitel jag förstår varför folk tycker jag är pyskisk störd och behöver vård är för att jag skriver om sånna saker som inte är normala för samhället min fråga till er:
Är jag störd för att jag skriver grovt innehåll trots varning?
Bör jag sluta min självbiografi och skriva en samhällsroman
Trots, anmälan är bloggen uppe igen, jag skriver för min egna skull men behöver råd...

Om du nu skriver för din egen skulle varför låser du inte bloggen eller bara skriver den på datorn? Du måste väl någon gång när du började skriva förstått att du skulle få reaktioner på det. Du måste väl förstå att när du skriver i denna tråden så kommer du få reaktioner på det. Klarar du inte det, varför utsätta sig själv för det då?

Om bloggen skapar så mycket problem som du inte orkar stå ut med, varför fortsätta?

Det är väl mera att man bör få skriva om vad som helst vi har yttrandrefrihet och man bör inte heller ta något personligt. Är medveten om reaktioner i denna tråd, men ha konkreta tips hur jag kan skriva utan att dra in folk. För en självbiografi handlar ju ändå om sig själv. Och varför jag skriver är att 9/10 har gillat denna typ av handling och läser ändå. Sen att det handlar om mig brukar det inte tänka på.

Ibland står man inte ut men har slutat skriva p.g.a. försöka komma på en lösning för att folk inte ska ta illa vid sig. Jag kan skriva en BOK som handlar om vad som helst men att skriva om sig själv fick en att tända till när man skriver...

För mig känns det som att du bara försöker promota din blogg vilket känns töntigt... Men jag ska försöka vara seriös ändå... Yttrandefrihet har man alltid men du kan inte förvänta dig att människor i din närhet inte ska till illa vid sig. Bara för att du har friheten att skriva vad du vill så är det du som får ta konsekvenserna för ditt handlande. Klarar du inte av att människor blir besvikna så är det kanske inte din grej att just skriva. Om du vill ha råd och tips om hur du ska skriva för att inte dra in någon. Skriv inga namn? manipulera sanningen lite eller håll vissa saker för dig själv.

Håller med slowmedown, tror du är ute efter att promota din egen blogg. Det är väl skönt att vara ärlig med sina problem å andra sidan? Det är tappert av dig att berätta!

promota njae, har förlorat tok för mycket på grund av att skriva om mig själv hur skulle ni som person regerat om din vän eller släktning läste om dig?

Jag skriver på bloggen för att folk inte ska frukta att kontakta hjälp om du har självdesktruktiva tankar... samt för att de skulle bli en bok... men den drömmen gick ju i kross..

Nu vet jag inte riktigt om jag hänger med. Om mina släktingar/nära vänner skulle läsa om mig så skulle de förmodligen undrat vad jag var för en mupp. Ialla fall om jag skrev mina innersta tankar och annat. Därför gör jag helt enkelt inte det.

Det är alltid bra att hjälpa andra människor att ta svåra steg. men förstår inte riktigt varför dina skrivar drömmar gick i kras bara för att några ogillade det du skrev?

man vågar ju inte fortsätta skriva om folk inte vill vara ens vän fast det inte läser liksom.. då undrar man ju om man e faktiskt störd på riktigt...

Men hur nära vänner var de här 13 stycken personerna på facebook egentligen? Jag antar att det inte var dina närmsta vänner ialla fall? På något sätt anser jag att vissa saker behöver inte alla människor veta. Jag tror att det är jätte bra att skriva av sig och uttrycka sig. Dock kan man göra det anonymt och man behöver inte skrika ut med vem man är. Har själv ett par mindre roliga psykiska diagnoser som jag inte direkt skulle vilja att vissa skulle veta om. Jag har kanske tankar jag inte tror att andra skulle vilja veta om mig. Och för att inte såra folk i ens närhet kan det vara smart att tänka en extra gång på vad man skriver. Men alla gör det som känns bekvämt för dem. Om nu ändå skadan är skedd och du mår bra av att skriva tycker jag inte att du ska lägga ner det ändå.

Njae. Men det är ett tecken varför folk inte gillar mig. Kanske ska döpa om tråden till
"Varit på pyskakuten i 7 dagar, ställ era frågor" istället. Men jag har redan nog besvarat alla frågor.

Sen skriver jag aldrig att jag vad jag har pratat om med pyskologen,diagnoser, och sånt det är 110% privat.

Jag förstår inte riktigt vart du vill komma? Och i övrigt vad spelar det för roll om 13 personer eller fler inte tycker om dig?