David Irving

Nu är jag inte tillräckligt djupt inläst inom ämnen för att komma ihåg något sådant. Möjligtvis.

Jag håller mig lite skeptisk till allt det här förintelse förnekare tinget. Det verkar vara att dom stämplar alla som förhåller sig tveksamt till den omfattning av hollywood historier vilka har härstammat från WW2 som förintelse förnekare. Alltså jag tycker att det inte borde finns någonting absolut och som vägras kritiskt rannsakande.
Men jag är inte speciellt intresserad av WW2 och det nationalistiskt socialistiska partiet.
Och det verkar vara Irvings fält.

Det finns bara tre problem med det:

1 - David Irving är inte seriös

Använder man rykten som har förmedlats av en enskild persons
som just uttryckligen rykten som fakta och bygger hela böcker på det
så är man inte seriös.

2 - David Irving är inte respekterad av historiker.

3 - David Irving är inte historiker. Han har bara oavslutade studier
i politisk ekonomi att luta sig tillbaka mot.


Han för snarast Herman Lindqvist och Jan Guillou att framstå
som seriösa, respekterade historiker.

Irving befinner sig på ungefär samma nivå som Bosse Schön och Tobias Hübinette.

Vilka då hollywoodhistorier (för vi vet ju alla vilka det är som bestämmer över Hollywood)? Vet du vad Sigmund Rascher gjorde?

Tom Coburn (Senator of Oklahoma) klandrade NBC när de sände Schindler's List uncut på dagtid. Sedan efter situationen hetsade upp lite kallade han det "one of the biggest mistakes in his life and that, while he still feels the material was unsuitable for an 8 p.m. television broadcast, he handled the situation poorly." Ett påtagligt exempel hur industrin fungerar.
Och nej jag har inte hört om Rascher.

ta inte i så du spricker du förenklar och överdriver nu

Och på vilket sätt överdriver jag?

Du kan inte ha läst så många av hans böcker.

Ett antal av dem finns gratis på nätet.

Då kan du kanske svara på vilken examina David Irving har i historia,
vilka källor Irving hade för antalet döda i Dresden i sin The Destruction of Dresden,
eller hur man kan betraktas som seriös om de källor som man påstår sig använda
i många fall inte existerar, säger något helt annat än vad man själv påstår
eller rent av är förfalskade?

Ja, nog tycker jag inte han överdriver. Irving är ett stolpskott av sällan skådad kaliber.

I rättegången mot Deborah Lipstadt fastställdes det att Irving "för sina egna ideologiska anledningar ständigt och avsiktligt förvanskat och manipulerat historiska bevis."

Om jag minns det hela rätt så ger han bara en vag uppskattning i den boken, och källorna för det är väl all information som är tillgänglig: stadens befolkning innan kriget, antalet som (uppskattningsvis) flytt dit från Schlesien, där ryssarna härjade som bäst just då, ögonvittnesskildringar angående trängseln i centrum och på järnvägsstationen dagen innan anfallet, osv. Källan för det exakta påståendet som avfärdades i rättegången (100000?) var ett uppsnappat radiomeddelande som Irving fann i ett brittiskt arkiv.

Irving är seriös i den bemärkelsen att han forskar själv i arkiven, och läser de tyska orginaldokumenten. Som författare är han i en helt annan klass än de svenska nissar du nämnde tidigare.

Det finns inga mängder av exempel på att han har förfalskat eller hittat på källor. Förutom radiomeddelandet i Dresden, som ju verkar genuint, så hävdade han tydligen att gaskammaren i Auschwitz är byggd efter kriget, vilket senare visade sig stämma. Huruvida det betyder att det aldrig fanns någon gaskammare i tyskarnas läger, eller om det bara var så att polackerna restaurerade byggnader som skadats/förstörts är kanske svårt att veta. (Förmodar att detaljerna finns här någonstans.)

Irvings bok om Dresden är späckad med faktafel som, om man är mycket generös, beror på att han inte förstår brittisk/amerikansk terminologi för flyguppdrag OCH inte läser faktakällorna särskilt noga.

Han påstod till exempel att amerikanskt eskortflyg besköt dresden-bor på marken. Problemet är att det dokument han hänvisar till som ger eskortplanen detta uppdrag säger att sådant får göras, men först när man lämnat själva bombområdet - dvs Dresden. Det amerikanska flygplan som Irving beskriver kraschar in i en civil lastbil när den beskjuter flyktingar från Dresden kraschade i själva verket in i en tysk fältreparationsverkstad 150 kilometer från Dresden - enligt tyska källor. (Efter murens fall förbättrades forskningsläget, och det är idag klart att markbeskjutning inte förekom. Men Irving hade inte dessa möjligheter när han skrev boken.)

Vad gäller förluster i Dresden var tyskarna nästan ofattbart skickliga i att identifera folk (det underlättade att de hade flera års erfarenhet). Få angavs som "okända" och praktiskt taget inga blev fullständigt kremerade utan det fanns alltid några rester kvar att räkna och identifiera. (Vi kan jämföra med första världskriget där förvånansvärt få, givet förutsättningarna, begravdes om anonymt.) Räddningsarbetet, inklusive att gräva upp begravda skyddsrum, var över redan 1945. Så siffror över 50 000 har ingen grund, annat än hos Sovjets försök att få tyskarna att föredra deras ockupation framför amerikansk/brittisk. Bomber Commands egna uppskattningar av fiendens skador var alltid våldsamt överdrivna och borde inte användas som annat än avskräckande exempel.

Fel. Irving gick på Faurissons bluff angående Anne Franks dagbok. Det finns en tråd i revisionsitavdelningen.