Deltog ni i konsolkriget?

Haha ja det jävla bitarna kunde driva folk till vansinne... När jaguar kom in som gubben i lådan och promotade att den var 64 bit, satte man saften i halsgropen... Känns så himla avlägset nu...

I småskolan, då käkade man minsann hängd nintendofjant till middag. Fjolliga och framförallt långsamma Mario och Zelda var ju inte häftigt. Nintendo var för småbarn, inga häftiga shooters, inget övervåld, inga toksnabba blå igelkottar. Det enda man var bitter över var Turtles In Time.

Kommer ihåg när man suttit konstant i två veckor och spelat Jurassic Park på MD och sedan få testa SNES-versionen. Vilken dynga. Det var tider det. Vad uppkäftig man var, när man tjatade om MDns mycket bättre spel så fort en nintendofjant var i närheten.

Min familj är/var Nintendo. Brorsan och jag körde nes/snes/gameboy/gameboymini/gameboycolor/n64 (ej i ordning) sen tog datorn över. Har fortf kvar alla spel och konsoller. Sitter även och trycker på ett Mr Gimmick
Fanns inte en sportmössa att man skulle köra nå ruttet skit som sega. Sonic var väl det enda spel som fanns till den konsollen?

Brorsan och jag prenumerera båda på nintendoklubben så vi fick varsin tidning hem i lådan, minns att redaktionen låg i Växjö och jag undra alltid vart fan det låg någonstans.

Jag minns en kille som "bytte sida" från Nintendo till Sega i samband med att han fick en Megadrive.

Hans omvändelse fullbordades den dagen då han tog med sig en tändare till skolan och inför ögonen på oss andra snorungar eldade upp (eller snarare smälte ner) sitt medlemskort i Nintendoklubben ute på skolgården. Efter denna ritual vidtog en närmast Orwellsk omskrivning av hans korta liv fram till dess: han ville inte ens kännas vid att han någonsin ägt en NES. Den tiden existerade inte för honom, punkt. När det pratades spel på rasterna slösade han aldrig med ett tillfälle att propagera för hur oerhört mycket bättre Sega var.

En kul sak var att han hade en sportbag/väska med Nintendos logotyp på och de dagar då det var gympa på schemat brukade han ha med sig klädombyte i den. Efter konverteringen till Sega blev den väskan så klart något av en pinsamhet för honom. Han löste problemet genom att täcka över Nintendologgan med en klisterdekal från Sega.

Det där konsolkriget var inte att leka med. Få kan nog föreställa sig den extrema fanatism som TV-spel kan föda i tioåringars små hjärnor...

Jag var en Nintendokille all the way. Trots att jag var väldigt ung brann jag extremt starkt för NES när den kom. Menade på att SEGA hade mycket ljusare och "töntigare" färger t ex.

OK, det här var ju en ruggigt kul tråd!

Jag var själv helt dedikerad till C64'an och rörde ingen av konsollerna. Där jag bodde är min minnesbild att Sega knappt fanns, "alla" körde Nintendo eller Commodore, så kriget stod snarast mellan dom (ingen jävel körde såklart Atari heller... )

Sega kanske kom senare iofs, fick min underbara brödburk '86, efter några tunga år med Vic20...

Var väl inte nämnvärt mycket krig så där jag bodde, Linköping. Vi hade en i klassen som hade Master system och ett par andra som hade NES.
Själv hade jag C64 hos farsan som bodde i Stockholm och hos morsan där jag bodde hade jag en......... SPECTRUM ZX!!!! Så givetvis var ju jag tuffast i klassen och alla dyrkade mig (kraftig överdrift).

Sen köpte vi Snes men det var ytterst få i mitt umgänge som lirade tv-spel på den tiden. Var en i klassen som hade Snes och sen vette fan om de andra ens hade något. Vissa lirade ju Warcraft 2 och Doom på sina föräldrars datorer vill jag minnas.
En polare hade en Amiga 500 och jag kommer ihåg att jag inte kunde begripa hur ett spel kunde vara på flera disketter när jag själv endast hade sett spel på ett kassettband eller en cartridge.

En polare var dock jävligt mycket för Sega och han har haft alla deras konsoler utom Mega drive.

Sedan sålde vi snesen och köpte en A500 och efter det vart det väl Amiga för min del. Han Sega-polaren och en till hade Amigor själva och brorsans polare hade ju även de Amiga så ptja...

99 hade jag flaxen att vinna en PS1 från Kanal 5 och sedan dess har jag väl varit en Playstationmänniska.

Hmm, vart mer min historik detta... Nåväl.

Deltog i kriget gjorde man väl inte, men alla visste ju att NES var bättre än SEGA! Bara en grabb i min klass hade SEGA medans alla andra hade NES. Var nog lite sugen på Sonic i smyg, men det är väl ungefär allt.

Kan tillägga att jag pumpade pengar i en arkadmaskin som innehöll Super Mario Bros 1 innan konsolerna hade hunnit till norden.

Har fortfarande min gamla Nintendo men har inte spelat på evigheter. Finns ju emulators till PC där man kan spara i spelen om man vill. Har dock ingen gamepad och inget gaming tangentbord, så Super Mario funkar ju inte då.

Nintendo innebar ju en viss mani iom. att man inte kunde spara. Tyckte om att spela igenom Super Mario 3 (utan flöjtar!!!) bara för att få höra den där underbara musiken som dyker upp när man klarat spelet.

Haha, har samma upplevelse, tidigt fanns bara NES i konsolväg så sega master system eller vad det hette konkurrerade inte där. Däremot var det mer riktigt krig mellan SNES och Sega Mega Drive, och tyckte också Mega Drive va "coolare/snyggare" än SNES. Köpte inget utan hyrde båda två lite då och då, men var också såld på Sonic.

Varför slog inte Master System igenom i Europa och mot Nintendo?

läste bara nintendoklubben eller vad det hette och tyckte att alla som inte spelade supernintendo var dumma i huvudet

Jag kan berätta om mitt konsolkrig.

Det var mellan Playstation och Nintendo 64, nästan alla i min klass + parallela hade Nintendo 64 för det var ju Nintendo trotsallt vi pratade om. Deras argument var att Nintendospel har alltid spel av kvalite samt att man inte behöver ha en CD-skiva där det stod "now loading".

Å andra sidan var ju Nintendo 64 spelen jävligt dyra och anledningen varför min Playstation vann var för att just min kompis pappa sysslade med piratkopiering, alltså kunde jag ha 20-30 spel i princip gratis på den tiden Dessutom kunde man spela demospel för att kolla om spelen var bra eller dåliga, de kunde ju aldrig Nintendo 64.