2011-04-27, 16:17
#1
Sedan mitt senaste diskussionsinlägg om Weininger har min uppmärksamhet fästs vid ytterligare en filosofisk "outsider": österrikaren Rudolf Steiner (1861-1925). Mest omtalad som esoteriker, teosof, frimurare, rosenkreuzare etc. Men före sin ockulta andevetenskap (Geisteswissenschaft) antroposofin och engagemang i teosofiska sällskapet skrev han några verk med filosofiska impulser från Kant, Fichte och Nietzsche. (åren 1882-1902). Liksom i fallet Weininger befarar jag återigen att filosofin gått miste om ännu ett intresseväckande bidrag: nämligen Steiners kunskapsteori.
Jag undrar framförallt: om det går att placera in hans tankevärld som filosofi? (Jag syftar i synnerhet på det faktum att antroposofin inte gärna bör betraktas som vetenskap/filosofi, men dess ursprung ligger ändå delvis i Steiners filosofiska grundpelare [opåverkad av esoterism fram till 1902]) Steiner kan betecknas som en "originell" tänkare i sin kontext, men vari ligger det "filosofiska" värdet?
Steiners kunskapsteori växte fram ur nykantianismens grundproblem: om det är filosofiskt möjligt att förena naturvetenskaplig empirism med filosofisk idealism. 1886 publicerade han Grundlinien Einer Erkenntnistheorie der Goetheschen Weltanschauung mit besonderer Ruecksicht auf Schiller, sin första självständiga filosofiska skrift, där han förde samman sin egen nykantianska filosofi med Goethes teoretiska ställningstaganden (empiri och idé som sammanhållen enhet) Steiner ansåg dock att det saknades filosofiska ställningstaganden i Goethes verk och ville komplettera dessa med en kunskapsteori, vilken han kallade “objektiv idealism”.
Således ifrågasatte han artonhundratalets analytiska vetenskapssyn med hjälp av Goethes naturlära, avfärdade Kants tvivel ifråga om vidgad kunskap utan erfarenhet, med en motfråga som inte redan förutsatte kunskapens existens: Vad är kunskap, hur är kunskap möjlig?
Steiner kom fram till att den ursprungliga ostrukturerade erfarenheten "das Gegebene" (det givna), måste anteciperas, tillskrivas betydelse och mening av människan. Först när “det givna” ges innebörd kan den kallas för “verklighet”. Det som gör verkligheten betydelsebärande är fördomsfri kunskap, vilken endast kan undersökas genom en intuitiv kunskapsprocess som ger tillträde till “tingets väsen." Människan kan alltså genom sitt tänkande, enligt Steiner, finna “de strukturer som konstituerar den objektiva verkligheten.” Jämte denna kunskapsrealistiska verklighetsuppfattning intog Steiner även “en kunskapsidealistisk ståndpunkt” som ledde till hans idé om “det rena tänkandet” – den yttersta sanningen, höjd over subjektivitet.
[Andra skrifter av vikt i sammanhanget är doktorsavhandlingen Wahrheit und Wissenschaft (1892) samt Die Philosophie der Freiheit (Frihetens filosofi 1894).]
Min fråga kan förmodligen vidgas till Goethe: för om Goethes kunskapsteori kan betraktas som "filosofi" kan Steiners det.
Jag undrar framförallt: om det går att placera in hans tankevärld som filosofi? (Jag syftar i synnerhet på det faktum att antroposofin inte gärna bör betraktas som vetenskap/filosofi, men dess ursprung ligger ändå delvis i Steiners filosofiska grundpelare [opåverkad av esoterism fram till 1902]) Steiner kan betecknas som en "originell" tänkare i sin kontext, men vari ligger det "filosofiska" värdet?
Steiners kunskapsteori växte fram ur nykantianismens grundproblem: om det är filosofiskt möjligt att förena naturvetenskaplig empirism med filosofisk idealism. 1886 publicerade han Grundlinien Einer Erkenntnistheorie der Goetheschen Weltanschauung mit besonderer Ruecksicht auf Schiller, sin första självständiga filosofiska skrift, där han förde samman sin egen nykantianska filosofi med Goethes teoretiska ställningstaganden (empiri och idé som sammanhållen enhet) Steiner ansåg dock att det saknades filosofiska ställningstaganden i Goethes verk och ville komplettera dessa med en kunskapsteori, vilken han kallade “objektiv idealism”.
Således ifrågasatte han artonhundratalets analytiska vetenskapssyn med hjälp av Goethes naturlära, avfärdade Kants tvivel ifråga om vidgad kunskap utan erfarenhet, med en motfråga som inte redan förutsatte kunskapens existens: Vad är kunskap, hur är kunskap möjlig?
Steiner kom fram till att den ursprungliga ostrukturerade erfarenheten "das Gegebene" (det givna), måste anteciperas, tillskrivas betydelse och mening av människan. Först när “det givna” ges innebörd kan den kallas för “verklighet”. Det som gör verkligheten betydelsebärande är fördomsfri kunskap, vilken endast kan undersökas genom en intuitiv kunskapsprocess som ger tillträde till “tingets väsen." Människan kan alltså genom sitt tänkande, enligt Steiner, finna “de strukturer som konstituerar den objektiva verkligheten.” Jämte denna kunskapsrealistiska verklighetsuppfattning intog Steiner även “en kunskapsidealistisk ståndpunkt” som ledde till hans idé om “det rena tänkandet” – den yttersta sanningen, höjd over subjektivitet.
[Andra skrifter av vikt i sammanhanget är doktorsavhandlingen Wahrheit und Wissenschaft (1892) samt Die Philosophie der Freiheit (Frihetens filosofi 1894).]
Min fråga kan förmodligen vidgas till Goethe: för om Goethes kunskapsteori kan betraktas som "filosofi" kan Steiners det.
