Jaget – var är du?

Hur vet du att du finns? Medvetandet är hett just nu. Ämnet drar till sig allt från neurovetare till indiska guruer – och de är knappast överens. Nervbanor, säger några. Universums världssjäl, menar andra. Kan forskningen ge svaret? Eller är medvetandet något mer än vad människan kan mäta? Vad anser ni om detta hyperintressanta ämne..vem har rätt? varför?

http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/...et_6109753.svd

Vi är en enda stor kemisk maskin. Fri vilja är en illusion. Har du någon gång försökt vilja tycka att godis inte är gott? Då vet du också att det inte fungerar så. Den enda skillnaden mellan oss och en maskin i vardagligt tal är att maskinen är gjord av metall. Detta kommer dock ändras de närmaste åren.

Prästen / religionspsykologen svarar väl knappt på frågan utan talar mest om uppfattningen av de två hjärnhalvorna? Det mest intressanta med hans tre frågor var den sista, utifall självuppfattningen/egot är grundläggande för medvetandet. Det tror jag. Jag tror att medvetandet är resultatet av tre saker:

- Egot/överlevnadsinstinken. Det affektivt reaktiva hos människan som biologisk varelse.
- Minnet av tidigare intryck och egna handlingar, erfarenhet som ackumuleras med tid till något av en självbild. Bör inte även minnet ta den plats filosofen ger medvetandet när han talar om hur den inre föreställningsförmågan är avgörande för medvetandet?
- Språk i alla dess former och nivåer, allt från pidginspråk till kulturhistorien. Språk så som informationslagrande och fullt av konnotationer.

Självuppfattningen formas i ens minne av intryck och handlingar lagrade i minnet och sedan på sätt och vis expanderade genom språket och dess konnotationer. Men vad själva medvetandet är i sig kanske jag går miste om i den här sortens "genealogi", det är svårt att föreställa sig hur själva startgnistan kommer till så att säga - annat än det biologiska behovet av reaktioner på omgivningen.

Tankar om min tolkning? Det här med egodöd försvårar hela frågan tycker jag, inget mig emot.

Har inte kollat in länken än, men jag tycker det är en öppen fråga, så det jag inte riktigt förstår är hur man kan ha "valt" sida. Det finns saker som talar för både och.

Vad jag tycker talar för själens existens är exempelvis det faktumet att vi under en 7 års period byter ut alla våra celler, men ändå behåller samma JAG, vilket borde vara en omöjlighet. Jag väntar på ett bra svar på det och inget svar som någon har snickrat ihop själv.

Jag är här

På ett sätt är vi som en maskin som samlar in data via våra olika sinnen.
Då vissa delar av hjärnan älskar vanor så sätts vårat liv på replay, och vi tänker
gamla tankar, känner gamla känslor och vi åldras ...konstigt va?!

Efter ett tag kanske vi känner en slags tomhet, och undrar, ska livet inte vara mer än
så här, som en återvinningsstation.

Då kanske vi börjar söka oss bortom våra sinnen, kroppen och bortom våra gamla vanor, gamla tankar, gamla känslor.

Som ett tomt blad, har vi nya önskningar, nya ideer, ny vision och
från den ström av medvetenhet som är överallt tankar vi ner ny data från andra nivåer
av medvetenhet och vårat liv får nytt liv här och i andra dimensioner

Jag håller med Stuart Hameroff. Medvetandet är egentligen det enda som finns oavhängigt av allt annat. Den erfarna världen är tillfällig och opålitlig; vårt kunskap om verkligheten bygger på kausala relationer och induktiva och deduktiva slutsatser genom vilka sedan dras ihop teorier för att tillfredsställa någon påhittad uppfattning. Medvetandet är det enda som bara finns inom oss som något och som någonting absolut. Människor är psykofysiska skapelser vilka är fogade ihop genom medvetandet. Om världen förintades skulle verkligheten förändras och medvetandet förbli.

Kanske Stuart Hameroff är på rätt väg i hans teori att medvetandet är fritt från kroppen och interagerar med den mänskliga hjärnan via sk microtubuler och att hjärnan är mottagaren och inte skaparen av medvetandet? Kanske var det som Christer Pjerfell fick uppleva efter sin olycka där han bröt nacken, att hans medvetande på något sätt slapp ur det filter som hjärnan verkar att vara..ett filter som filterar bort alla stimuli som inte kommer från den egna kroppen.

http://www.youtube.com/watch?v=X3TB--jo7fU

http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/...en_6117027.svd

Kvantfysik jag tycker kommer att förändra hur vi varseblir vår värld grundligt och det kommer ske något sorts omvälvning under de nästa tio år åt hållet där allting igen förenklas och monteras om från grunden.
Marcus Chown in Conversation with Fred Watson
Marcus Chow berätter här hur några forskare tror att vårt varseblivande, seende består av små kvantpartiklar och hur allting, alla våra fysiska lagar och regler inte stämmer inom kvantvärlden.
Och det berömda "Double Slit"-experimentet där kvantpartiklar finns i olika ställen på samma gång.

Man börjar alltså först nu uppfatta och upptäcka - kanske de kan redan kallas - olika världar och dimensioner vilka i sig är ingenting nytt. Einstein, Husserl och Hegel och alla de upplysningstidens filosofer och forskare alla förutspådde och skisserade och inbillade sig de här otaliga sfärer av medvetandet och verkligheten; allting börjar nu knytas ihop och jag tycker att det är väldigt spännandet. I Amerika vi har den här "new-age" rörelsen med Chopra som också förefaller att förbinda historiska andliga elementer men på samma tid vetenskaper upptäcker "faktiska" vetenskapliga grunder för de här rörelser och jag ser en ny slags andligheten upprättas.

Jag tycker att det finns utrymme för ett nytt slags andliga jaget inom allt det här återupprättandet av verkligheten.

Jag tror ingen människa kan "veta" att man är den man är. Det är just det som är så jävla fucked up. Alla idag tror sig veta exakt vem dom är, ett beteende som förs över till omgivningen ständigt. Inte bara människor till människor, utan det pumpas ut via reklam, där man ska köpa de "rätta skorna," "De rätta mobilerna" "de rätta klädesmärkena" Som symboliserar DIG. Ingen ser någon annan än dom själva. Det är ett stort jävla problem tror jag. Vart tog mänskligheten vägen?

"var är du?"

Jag är alltid HÄR.

Mäta medvetandet? Nej det kan vi inte.. Vi vet inte ens vad det är. Kan "HÄR" mätas?

*edit* stavning

Det finns ju människor som har sk "split brain", och här är tre filmer om dem:

https://m.youtube.com/watch?v=wfYbgdo8e-8

https://m.youtube.com/watch?v=ZMLzP1VCANo

https://m.youtube.com/watch?v=lfGwsAdS9Dc

Dessa filmer får mig att undra var jag skulle finnas om jag har genomgått en "split brain", skulle jag då finnas i vänster eller höger hjärnhalva?
Vad menar jag förresten när jag säger ordet "jag"?

Med ordet "jag" menar jag den som tänker och upplever det som jag tänker och upplever just nu. Och den måste ju finnas någonstans i hjärnan.
Så frågan är alltså egentligen vad jag kommer tänka och uppleva om jag genomgår en "split brain", om det är vänster hjärnhalvas tankar och upplevelser eller höger hjärnhalvas tankar och upplevelser.
Och svaret på den frågan kan tyckas vara väldigt enkelt, om man utgår ifrån det här:

"Functional MRI imaging studies have shown that monologic internal speech involves the activation of the superior temporal gyrus and the left inferior frontal gyrus, which is the standard language system that is activated during any kind of speech."
https://en.m.wikipedia.org/wiki/Internal_monologue

Bara vänster hjärnhalva kan alltså producera tal och inre tal, och därför är det vänster hjärnhalva som ställer frågan var den kommer vara efter en "split brain", och därför kommer den förstås vara i vänster hjärnhalva och kommer tänka tankarna där och uppleva upplevelserna där.

Men höger hjärnhalva tar emot information från vänster hjärnhalva. Och därför kanske höger hjärnhalva kan uppleva att den är vänster hjärnhalva, i en normal människas hjärna.
Så bara för att du innan operationen upplever att du kan tala och göra massa andra saker, så är det inte säkert att du kommer uppleva det efter operationen. För du kanske innan operationen upplever från höger hjärnhalva vad vänster hjärnhalva upplever, och då kommer du inte längre uppleva att du kan tala efter operationen. Och du kommer kanske då inte heller uppleva den självsäkerhet som du upplevde innan operationen, eftersom den kanske kom från vänster hjärnhalva pga tex dennes språkförmåga.

Och om man tittar i början av den tredje filmen, så kan man se att personen säger att operationen inte har inneburit några problem, och att man anpassar sig till det. Men det är alltså vänster hjärnhalva som säger det, eftersom bara vänster hjärnhalva kan tala. Och höger hjärnhalva kan inte ens skriva. Så vi vet alltså inte hur hans höger hjärnhalva egentligen mår.
Visserligen kan man se i samma film att vänsterhanden, som alltså styrs av höger hjärnhalva, hjälper till att lyfta en låda utan några synbara problem med det. Men man kan också se straffångar lyfta saker utan synbara problem med det, och de brukar sällan må bra.

Och det finns i de tre filmerna inget som visar att höger hjärnhalva har någon högre språkförmåga eller tankeförmåga. Höger hjärnhalva skulle kunna vara ungefär som ett litet barn som ännu inte har lärt sig att tala, och istället bara pekar och leker med klossar.
Visserligen kan höger hjärnhalva i den första filmen, läsa och förstå tex texterna "give to right hand", "draw a stick figure" och "pick your favourite colour". Men det är ju ganska enkla meningar som man nog skulle kunna lära en hund att förstå på ett motsvarande sätt.

I den första filmen, vid 1:08, så påstås att det istället är vänster hjärnhalva som inte vet vad den pratar om:

https://m.youtube.com/watch?v=wfYbgdo8e-8

Det som händer där är alltså att vänsterhanden, som styrs av höger hjärnhalva, tar upp en Rubiks kub och ger den till högerhanden. Sen får vänster hjärnhalva frågan "varför håller du det föremålet". Vänster hjärnhalva svarar då "jag har alltid velat lösa en sån här". Och det påstås att vänster hjärnhalva ägnar sig åt efterhandskonstruktion. Men tänk på vad man frågade vänster hjärnhalva. Den frågan kan tolkas som "hur hamnade det föremålet i din hand". Men om vänster hjärnhalva hade tolkat frågan så, då hade den förstås svarat "min vänsterhand gav den till mig". Och så som vänster hjärnhalva istället svarar, tyder på att vänster hjärnhalva istället tolkar frågan så här "vad är det för bra med att du håller det föremålet".
Och när vänster hjärnhalva ska svara på den frågan, då svarar den förstås utifrån hur den själv känner. Och direkt när den fick kuben av vänsterhanden, då kanske den tänkte "vad bra, för jag har alltid velat lösa en sån här". Och redan där är ju svaret på frågan givet.

Så det är alltså troligen fel att tro att vänster hjärnhalva försöker förklara varför den har gjort saker i det förflutna, speciellt eftersom frågan inte gäller det förflutna utan just nu. Så den berättar istället vad den känner just nu.
Om frågan däremot gäller vad den har gjort i det förflutna, då blir det förstås en efterhandskonstruktion, eftersom den då måste utgå ifrån sina minnen när den ska förklara vad den har gjort. Och eftersom en hjärnhalva i en "split brain" bara har tillgång till sina egna minnen, så måste den förstås utgå ifrån dem när den förklarar vad den har gjort.
Men vänster hjärnhalva vet förstås att det inte är den som gör det som vänsterhanden gör, och därför kommer den förstås också veta att den bara gissar varför höger hjärnhalva valde att göra det som vänsterhanden gjorde. Och det är ytterligare ett skäl till att inte tro att vänster hjärnhalva visste med säkerhet, att höger hjärnhalva tog Rubiks kuben för att den alltid velat lösa den.

Experimenten på den opererade personen tycker jag främst bekräftar två teser.

Den ena tesen är att det inte existerar något centralt jag. Hjärnan består av hundratals delar som fungerar var för sig. Tycker ena hjärnhalvan att bilden föreställer frukter och den andra halvan att bilden förställer ett ansikte så uppstår (i en frisk hjärna) en dragkamp där starkaste sidan vinner. Dragkampen och den inre kluvenheten är dock inte åtkomlig för introspektion och vi är därför inte medvetna om den.

Den andra tesen är att hjärnan återskapar ofullständiga minnen genom att reproducera de processer den minns. Frågar du varför jag valde att ta visst beslut vid ett tidigare tillfälle, så kan min hjärna göra om beslutet för att ta reda på mer om varför den valde som den gjorde. Så länge det är samma hjärna båda gångerna så kommer den återskapade processen att efterlikna originalet och då blir svaret samma som om hjärnan hade kommit ihåg alla detaljer från första tillfället. I fallet av den opererade personen så är det en hjärnhalva som tar det ursprungliga beslutet och en annan hjärnhalva som reproducerar det och då kommer följaktligen inte det reproducerade beslutet att återspegla det ursprungliga beslutet. Genom att vi kan kommunicera med hjärnhalvorna var för sig ser vi att svaret inte stämmer.