2011-04-25, 13:26
#1

K = hf - W.Nu gör man så att man har ett vakuum mellan metallplattan man belyser och en annan platta som sedan är anslutna till varandra. Elektroner som frigörs och träffar den andra plattan sluter således en krets och en ström man kan mäta flyta i kretsen. För att mäta energin K på de mest energirika elektronerna så lägger man en spänning mellan dessa två plattor som gör att elektroner upplever ett elektriskt fält, och därmed en kraft, som försöker hindra dem att nå den andra sidan. Om spänningen mellan plattorna är U så är energin som krävs för att gå mot denna kraft eU (där e alltså är elementarladdningen). Om du nu ökar denna spänning U tills dess att strömmen blir noll så vet du att energin för de mest energirika elektronerna är K = eU. Med andra ord kan du skapa en tabell med stoppspänningen U vs f. Sambandet mellan dessa borde enligt ovan vara
eU = hf - W.Plottar du stoppspänning mot frekvens får du alltså
U = (h/e)f - W/evilket alltså är en rät linje med lutning (h/e). På detta sätt kan du bestämma Plancks konstant h. Utträdesarbetet kan du bestämma genom att förlänga linjen till f = 0 vilket ger U = -W/e. Det är alltså linjens skärningspunkt med y-axeln som ger W/e. Slutligen googlar du på ditt värde på W och jämför med tabeller för att hitta vilken metall det är.

Fick lite konstiga värden när jag labbade tydligen, men 3.02*10-34 är inte för långt ifrån ändå, när plancks konstant är 6*10-34! Tackar! 
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!
Swish: 123 536 99 96 Bankgiro: 211-4106
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!
Swish: 123 536 99 96 Bankgiro: 211-4106