Vad är egentligen skillnaden på sekt och religion?

Hej,

Min fråga är precis som rubriken lyder. Vart drar man gränsen? Vilket hamnar vart?

Är det upp till individen att avgöra vad man själv anser passar in vart eller finns det tydliga struktureringar?

Båda har någon form av ledare, alla strävar efter något, man utför vissa ritualer, har samlingar osv. listan på gemensamma ting hos religioner och sekter kan göras lång.

Så nu kära flashbackare, låt oss reda ut den egentliga skillnaden!

Här har du några länkar om definitioner:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Sekt#Definitioner
http://www.fri-sverige.se/sida202.htm
http://www.cultfaq.org/cultfaq-sect-definition.html

Sekt är en mindre grupp inom en r eligion!

Sekt syftar till att låsa in dig och begränsa dina alternativ rejält. Mentalt tvinga dig kvar i sekten och skapa svåra mentala straff om man försöker lämna. Svenska kyrkan numer måste ju anses som en frivillig grej somman kan gå in i och ur hur många ggr man vill. Jehovas Vittnen blir du utfryst och tappar all kontakt med släktingar som fortfarande är kvar ... för livet


den "teokratiska rutinen" är inom sekter rejält uppskruvad just för att du skall stängas av ifrån omvärlden så mycket som möjligt, läs mer här:
http://www.livetsresa.se/routines.html

Inom religionshistorien så är en sekt en gruppering som bryter sig loss från en mainstream religion.

Inom religionssociologin så är en sekt en gruppering som har alternativa föreställningar samt en skepsis mot det det omgivande samhället. Styrs ofta av en auktoritär och karismatisk ledare.

Jag har lyssnat lite på podden Sekter, och undrade samma sak som TS.
När jag googlar så hittar jag inte någon tydlig definition på vad skillnaden är mellan, åtminstone vissa religioner/församlingar och en sekt.

Första svaret av google:
https://www.so-rummet.se/kategorier/religion/om-sekter

Vilken punkt passar tex inte in på Islam?

Har det bara att göra med hur länge en sekt funnits och hur många anhängare de har? Isåfall har ni några exempel på riktigt gamla sekter, eller nya religioner?

Det som beskrivs av FulAgent007 ovan är definition av en kult, snarare än sekt. Evokees definitioner stämmer.

Att FulAgent007s definition ändå är vanlig beror på att den dominerande sekten av en viss religion, i vissa fall, kan få för sig att det inte ska finnas några sekter och försöker då svartmåla dem så mycket som möjligt, samt få dem att urarta. För oss andra är det positivt med sekter på samma sätt som det är positivt att ha mer än en sorts krossade tomater att välja på i affären.

Etymologisk ordbok är bra utgångspunkt. Hellquist: "av lat. secta f., parti, system m. m., substantivering av sectus".

För att A ska räknas som en sekt av B måste A och B ha något gemensamt och något som skiljer dem åt. T ex kan man säga att islam är en sionistisk sekt såtillvida att Sion ( d v s Jerusalem) är en helig plats för dem liksom för judarna då de räknar Al Aqsa som sin 3:e heligaste plats.

Både fariseerna och saducceerna tillbad i templet och behövde samsas med övriga sekter om det. Även de kristna judarna tillbad i templet i Jerusalem tills det förstördes år 70.

Sekter inom islam ska förståss samsas om Kaban i Mekka.

De kristna behöver i motsvarande mån samsas om bibelmanuskript, lämpliga platser för kyrkor, kloster med kulturellt värde och förmodligen något mer. Vissa kyrkor menar sig inte vara sekter eftersom de är den ursprungliga kyrkan som de andra bröt sig loss från. Det är bara att skratta åt sånt och gå vidare.

Ett första definitionsproblem är att vi i Sverige i folkmun använt ordet sekt på det som i engelskspråkiga länder benämns cult. Så länge vi pratar med andra svenskar är det inget stort problem, men söker vi information utanför Sverige, eller pratar med tex engelskspråkiga blir det lite stökigt om vi inte pratar om samma sak.

Ja det håller jag också med om, i podden tycker jag att de blandar både kulter och sekter.
Men om man tar Black hebrew israelites som exempel, varför kallar man det för en sekt? Det känns mest som ett epitet man klistrar på någon man inte håller med om, eftersom ordet har fått en negativ klang.
Både de gamla religionerna och de här "sekterna" har ju lika galna ideer. Islam är ju ett jättebra exempel.

När en stor organisation vill övertyga dig om något, är de noga med att inte lägga fram sin tes, i synnerhet inte i eget namn. Vad de gör är att definiera om ord och uttryck tills dina tankar, uttryckta på rikets språk, leder dig fram till den slutsats de vill du ska landa i. Det kan de göra eftersom de har många medlemmar. Det räcker med sisådär 10% av befolkningen som vet att de ska nyttja ett visst ord i betydelsen Y, men absolut aldrig i betydelsen X, så sveper de med sig stora delar av befolkningen i övrigt, som inte bryr sig om hur ord är definierade, varpå ordet i människors medvetande övergår från att betyda X till att betyda Y.

Det är förresten det lättaste sättet att ändra på heliga skrifter också. Man ändrar inte själva texten utan ändrar vad orden har för betydelse.

Så om—vad ska vi ta för exempel?—en kyrka vill få dig att tro att sekter vore något onaturligt, dåligt som det inte kan vara rätt att gå med i, så kommer de vilja ändra betydelsen av ordet "sekt" så det blir just som du beskriver: "ett epitet man klistrar på någon man inte håller med".

Ursprungligen menade man med ordet "sekt" religiösa grupper som hade en avvikande tro, så bland de första kristna fanns det många sekter innan den kristna tron homogeniserades. Eftersom dessa avvikande grupper ofta var små så kopplades tanken om att sekter är små till begreppet, men storleken är egentligen oväsentlig. Vad som räknas som religion eller sekt idag har inget med organisationens storlek eller ens vad de tror på att göra, även om sekter gärna framför argumentet att de absolut inte är en sekt eftersom de ju är en etablerad religion med miljoner medlemmar.

En sekt har vissa kännetecken som gör det till en social företeelse snarare än en religiös företeelse. Däremot inte sagt att sekter inte har något med religion att göra, utan att det är en social manifestering av extremt religionsutövande. Det betyder heller inte att allt extremt religionsutövande skulle vara sektliknande
.
Det ideologiska kan uttryckas som att den religiösa organisationen hävdar att den är den enda vägen till frälsning eller att de har den enda sanningen. (Det blir sedan grunden till det svartvita sekttänkandet.)

Det sociala kriteriet, som delvis blir en konsekvens av det ideologiska, är att den religiösa organisationen tar avstånd från det omgivande samhället. I och med att man har sitt unika frälsningsanspråk menar man samtidigt att alla andra trossamfund är lögnaktiga vägar till frälsning, något som naturligtvis inte främjar positiva relationer till andra trossamfund. Men de negativa relationerna kan också gälla det sekulära samhället, som i sin tur då kan bli negativt inställt till den religiösa organisationen ifråga. Sekten kan t.ex. dra sig undan från samhället, den kan starta egna skolor för sina barn, den kan uppmuntra till att man enbart ska umgås och gifta sig med medlemmar och i sin argumentation kan man vara negativa till det mesta som sker i samhället, speciellt när det gäller moraliska frågor som rör stimulantia, nöjen och sexualitet. Organisatoriskt har ledaren eller en ledargrupp stort inflytande över medlemmarna och oliktänkande kuvas eller utesluts.

Man kan alltså sammanfatta det till följande punkter:
o Medlemmarna anser sig ha den enda verkliga sanningen.
o Gruppen ligger ofta i konflikt med övriga samhället.
o Ledarstilen är auktoritär.
o Medlemmarna säger inte något som strider mot det som är godkänt av ledaren.
o Medlemskapet är frivilligt, men exklusivt och fråntas de medlemmar som inte följer gruppnormerna.
o Kontakt med tidigare medlemmar förhindras.
o Giftermål med andra än medlemmar avråds eller är förbjudet.
(Punkter hämtade från Karl-Erik Nylund, och även professor Roy Wallis)

Religionssociologen Meredith McGuire lägger till att det ofta förekommer ett dualistiskt synsätt, vilket betyder att förklaringar ges med en extrem tvådimensionell modell. Gud står för det som är rätt och Satan för det som är fel, gruppens åsikt för det som är rätt och alla andra åsikter för det som är fel. Det finns inga gråzoner eller alternativa lösningar.

Karl-Erik Nylund karakteriserar dessutom ytterligare manipulativa och farliga sekter med fyra A.
Aggression (intern kritik accepteras inte)
Aversion (mot utomstående)
Alienation (stänger av samhället utanför)
Absolut sanning.