Citat:
Ursprungligen postat av Jrgen
Rent praktiskt så är det främst konkurrensen som förhindrar att det du beskriver skulle hända. Om du anlitar en skyddsorganisation som ska skydda dig, din familj och din egendom, både fysiskt och juridiskt, och detta företag börjar rikta våld mot dig. Vad gör du då? Du slutar ge dem pengar och anlitar någon annan. Och vad händer om din skyddsorganisation börjar "kriga" med andra skyddsorganisationer? De behöver ju pengar för att finansiera det hela. Detta innebär att avgifterna stiger för deras klienter, vilket får klienterna att byta till en billigare och fredligare skyddsorganisation.
Men det finns väl inget som säger att min ursprungliga skyddsorganisation bara släpper mig utan vidare, då de redan börjat använda våld mot mig? Det är ju väldigt lätt att bara hota mig till livet om jag går till någon annan. Om jag trotsar dem och byter företag ändå, så kan ju mitt gamla bolag alltid angripa mitt nya, vilket höjer kostnaderna för båda parter (försvar mot angrepp kostar också). Och hur har då min situation förbättrats?
Och med det kostsamma försvaret i åtanke, hur kul kan det egentligen vara att vara det billigaste, mest fredliga skyddsföretaget? Borde det inte löna sig för större företag att avsätta pengar för att angripa mindre företag för att höja deras kostnader och, i värsta fall, tränga ut dem från marknaden? Även på denna marknad måste ju skalfördelar uppstå, och det känns som att de kan vara mycket farliga.
Om det nu kommer att fungera på detta sätt, så tror jag att folk i slutändan kommer att sälla sig till företaget med de största gevären. Säkerheten i att ha den största livvakten kan mycket väl upplevas vara värt mer än man får betala i den moraliskt perfekta idealmarknaden, där alla har läst Ayn Rand och förstår "the philosophy of liberty".
Sen så finns väl även risken att de största företagen upplever att det vore gynnsamt att bilda kartell (detta är såklart inte säkert, men värt att ha i åtanke). På så vis blir alla högt uppsatta snuskigt rika på vinsten, man eliminerar alla risker eftersom man har gjort sin kartell oövervinnerlig, och vips så har man en motsvarighet till staten. Och så är vi tillbaka på ruta ett. Faktum är att jag tror att denna sista teori kan vidimeras genom att studera beteendet hos världens politiker. De har ju, genom att bli politiker, mer eller mindre accepterat att inte kunna hamna i den absoluta toppen av rikedom, men de har å andra sidan samtidigt en mycket hög säkrad inkomst eftersom de genom politiska "karteller" kan tvångsbeskatta folk. Om politiker fungerar så, varför skulle inte VD:arna för skyddsföretagen kunna göra det också? Är det nödvändigtvis strävan efter att vara världens rikaste man som driver varje företagare, eller kan det duga att bara bli jätterik?
Som ni märker så är jag mycket skeptisk till Anarko-kapitalism... Men jag läser villigt era argument, det skulle vara kul att faktiskt kunna få dem att gå ihop.
