Hur synkar människor i tiden?

Som jag har förstått universum och allting så kan man genom att färdas jättejättejättesnabbt i rummet förflytta sig i tiden. Det är väl folk överens om?

Det i sin tur måste ju betyda att man alltid färdas i tiden om än försvinnande lite vid minsta lilla rörelse?

Hur kommer det då sig att jag kan prata i realtid med någon som rest jorden runt flera gånger? Borde vi inte glidit ifrån varandra någon mikronanomillisekund i tiden?

I mitt huvud får jag det till att antingen så är tiden "elastisk". Eller så stämmer inte teorin helt enkelt. Eller ger teorin en slags förvrängd bild, typ skrattspegel. Eller så har jag verkligen missförstått det hela, vilket också är det mest troliga.

Får inte ihop det här. Någon som kan förklara?

bara för att man åkt jorden runt hundra tusen gånger betyder väl inte det att man har åkt jättejättejättesnabbt, närmare bestämt snabbare än tiden. och hur snabbt går tiden? tror inte äns de snabbaste planet kommer upp i någon % av tidens hastighet.

Man förflyttar sig snarare mer i tiden när man sitter still... Och i förhållande till vad mäter du hastigheten när du talar om "jättejättejättesnabbt"?


Nu har du fullständigt missuppfattat tidsdilation och relativ samtidighet... Hans kropp har kanske upplevt aningen kortare tid än du, men det betyder inte att du försöker kommunicera med en annan tidpunkt. (Vilket du iofs gör men av andra skäl; det tar en bråkdel av en sekund för det du säger att komma fram till honom.)


Det här var det mest vettiga i inlägget.

Snabbaste farkosten utan människor kom upp i 0.000234c, dvs 0.0234% av ljusets hastighet.

Snabbaste farkost med människor kom upp i 0.00003697c, dvs 0.003697% av ljusets hastighet.

Inte för att detta har så mycket med frågeställningen att göra. TS funderade ju på extremt små förändringar.

Så om jag sitter still och den andra rör på sig så glider vi isär tidsmässigt...?

Du säger att jag har fel men ändå så påpekar du samma fenomen fast åt andra hållet?

Jättejättesnabbt = nästan ljusetshastighet men skit i exakta mått det är bara hur teorin fungerar i sig jag intresserar mig av.

Krävs det att jag kommer över en viss hastighet för att förflyttas i tiden eller sker tidsförflyttningen parallellt med min acceleration i rummet?

Tack =) Och hur vi kan hållas ihop trots dessa extremt små förändringar. Eller om dom här små förändringarna bara är jag som missförstått teorin...

Jag är nog inte den bäste på att bygga frågeställningar eller vad man ska kallat.

Någon?

Som manne1973 redan säger: Det är inget "exotiskt" att förflytta sig i tiden, utan det gör du hela tiden. Om du sitter still så förflyttar du dig framåt i tiden med farten en sekund per sekund. Detta kan påvisas på följande vis:

1) Sitt still.
2) Tag en klocka.
3) Notera vad klockan är.
4) Räkna till tio.
5) Titta på klockan igen. Denna visar nu en annan tid än innan. Helt fantastiskt, du har rest framåt i tiden!


Som manne1973 också säger så är frågeställningen


väldigt konstig. Ja, när i möts igen kommer du ha upplevt att tiden gått någon mikronanomillisekund längre. Detta betyder ju inte att ni inte kan prata med varandra. Det skulle vara som att säga att en tioåring inte klarar av att prata med en sextioåring för att de är olika gamla. För det kan dom visst, bara att när de pratar med varandra befinner de sig i olika stadier i sina liv. På samma sätt så kan du visst prata med personen som rest runt jorden; det är bara det att han åldrats lite mindre.

Så att det går alltså inte att resa i tiden i teorin på annat sätt än att bara flyta med?


Ja visst är det märkligt. Att det inte funkar fattar ju jag med. Det är därför jag undrar vad det är jag missat.

Det är alltså bara en illusion som jag upplevt? Men då stämmer det ju inte att tiden står still i ljusets hastighet?

Förlåt men jag får ändå inget svar på min fråga.

I förhållande till vad? Hastigheter är relativa, inte absoluta.

Inte vad vi känner till idag. Däremot kan vi till viss del välja att färdas framåt i tiden långsammare, i meningen att tiden enligt en yttre referensram ökar med mindre än en sekund på den tid det tar för tiden enligt vår egna referensram att öka med en sekund. Detta görs genom att vi helt enkelt sätter oss i rörelse relativt den yttre referensramen.



Huruvida det är en illusion beror ju på vad du menar med ordet illusion. Det är svårt att svara på. Det är inte så att det finns en absolut tid, utan din tid är lika giltlig som någon annans. Däremot kan dessa tider skilja sig åt ifall ni rör er i förhållanden till varandra, och sedan möts igen.

Det är inte en upplevd skillnad i bemärkelsen att det är hjärnspöken, utan om du och personen som reser runt jorden tar med er varsitt atomur skulle även dessa ur visa olika när ni möts igen.

Att "tiden står still i ljusets hastighet" är kanske en käck maxim, men är ett helt meningslöst påstående om man inte specificerar vilken (eller snarare vilka) tider det är som mäts, och vad som färdas i ljusets hastighet i förhållande till vad.

Stenen A och stenen B som är fysiskt identiska rör sig från samma punkt i rymden vid samma klockslag.

Sten A rör sig i 1 km/h.

Sten B rör sig i ljusets hastighet + 1km/h.

Kommer dom någon gång glida från varandra i tiden, alltså den ena existerar i den andres framtid och vice versa? Om inte, varför inte om nu tiden står still i ljusets hastighet?

Nu snackar vi om samma sak.

Jag får inte ihop det där med att klockorna har gått lika snabbt och således har den ena "färdats" i tiden. Hur i helvete kan dom ligga där bredvid varandra samtidigt som dom tickar olika??? Den ena borde ju bara existera i den andres förflutna... Det är det jag undrar.

Har den ena bara åldrats snabbare fast under samma tid?