Jimmie Åkessons efterträdare [Sammanfogade trådar]

Mycket beror på när Åkesson kastar in handduken, eller för den delen ev. tvingas avgå. Det då rådande klimatet och vilka kandidater som finns för handen då, är natutligtvis avgörande. Kanske skulle en som Söder passa, eller en som är lugn som en filbunke som Jomshof passa. Kanske dyker det upp någon svensk Pia Kjeersgaard.

Det som bådar gott för SD:s kommande partiledarval någon gång i framtiden är alla de duktiga unga män som fínns idag, som när Jimmie inte längre fortsätter, har mer erfarenhet både av politik i stort, men också av riksdagpolitik och utskottsarbete.

Idag finns ett bra antal figurer man lätt kan se som blivande partiledarmaterial; Almqvist, Jomshof, Söder och Karlsson.

Problemet med dem är att de är ganska så lika i ålder och profil. Det kan tyvärr vara så att alla möjliga kandidater känner sig redo att axla Jimmies mantel samtidigt. Då har vi kanske en strid och falangbildning i antågande, om det vill sig illa.

Jag tror det är viktigt att Åkesson och partistyrelsen i god tid innan Jimmie avgår utsett en kronprins, som upphöjs och ges mer ansvarsfulla uppgifter och positioner.

Men ser man på det material vi har för handen idag, så bådar det gott även efter Jimmie Åkesson.

Även om Almqvist är farlig så tror jag Richard jomsof skulle vara bäst. Han har en ödmjukhet och seriositet som kan förändra bilden av partiet inför Svenssons naiva ögon.

Har själv ingen koll, men jag har en vän som har MYCKET god insyn i SD:s ledning.

Tydligen har frågan börjat diskuteras internt. Det finns inga planer på att byta ut Åkesson, men de kommer att börja ta fram en ny partiledare i god tid. Mycket för att Åkesson har en så stark ställning, inte minst medialt, att det anses nödvändigt att ta fram en ny stark profil lång tid innan det är dags för Åkesson att avgå.

Killen som har utsetts är tydligen en mycket stark profil lokalt, som redan har börjat få massmedial genomslagskraft. Han beskrivs som en oslipad diamant. Minns inte exakt hans namn, men det var något dansk- eller norskklingande, Levi Klausson, Klausén, Klasen eller liknande.

Eller om han mördas.... Känns inte alls särskilt omöjligt inför valet 2014.

En mördad Jimmie Åkesson är det sista deras politiska motståndare vill ha. Särskilt i valrörelsen. Får SD sympatier när stenkastarvänstern förstör deras möten, är det inget emot vad de kommer få om Åkesson mördas.
Deras motståndare kommer inte kunna kasta någon smuts på dem i valrörelsens slutspurt. Det kommer ligga som en blöt filt över alla debatter. Det parti eller media som väljer att ge sig på en hatkampanj mot SD i ett sådant läge, är rökt. Folk kommer blir straffa det block som kommer med hatisk och hård retorik mot Åkessons efterträdare och andra i partiet.

Expo, Ohly och andra Jimmie-hatare kommer att vara neutraliserade ett bra tag framöver.

En "Knulla Jimmies mamma"-skylt i ett sådant läge kommer väcka folkstorm.

Dessutom, och det som hade varit roligast att se, skulle vara att hela riksdagen, regeringen och högsta statsledningen kommer tvingas närvara på minneshögtid för Åkesson. Reinfeldt, Juholt och de andra måste gå dit och verka berörda och säga något gott om Jimmie.

Jag vill påpeka att trots dessa möjliga "bra" effekter av ett mord på Åkesson, så föredrar jag att ha han i livet och önskar han inget ont. Jag tror att en levande Åkesson är bättre på lång sikt. Det kommer trots allt en tid när folk har glömt och såren läkt.

Skakar liv i denna tråd. Jag tycker det bästa som SD kunde göra är att behålla Åkesson så länge som möjligt. "Trygghet och tradition" helt enkelt. Ett problem vi har i Sverige är att allt ska förnyas hela tiden bara för ändrandets skull, medan många nog egentligen bara vill behålla det vi känner och litar på.

Samma sak är det med partiledare och Åkesson. Vi vet att de som blivit riktigt folkkära är de som suttit länge. Lite landsfader, ungefär som Alf Svensson. Eller de långvariga socialdemokratiska partiledarna exklusive Palme.

Tänk er Åkesson om 20 år. Han skulle då leda ett 20-30% parti, och samtidigt vara Sveriges i särklass populäraste partiledare och givna landsfader.

Ska vi däremot prata om efterträdare nu, så se jag Jomshof eller Sällström som sannolikast.

Skulle nog helst se Jomshof som arvtagare jag med, men om Jimmie av någon anledning föll bort idag så tror jag snarare att partiets val skulle falla på Söder, eller möjligtvis Karlsson. Karlsson skulle förvisso funka ganska bra han med i mitt tycke, men frågan är om han skulle tacka ja. Vad gäller Söder så tror jag att han är lite för hetlevrad för vissa väljare.

Hur som helst så hoppas jag att Jimmie stannar kvar som partiledare ett bra tag!

2. Björn Söder partisekreterare, Helsingborg
7. Mattias karlsson, presschef, Lund
8. Richard Jomshof, Karlskrona
10. Sven Olof Sällström, Östersund
11. Erik Almqvist, Lund
13. William Petzäll, Borås
16. Kenth Ekeroth, Lund

SD:s framgång bygger i mångt och mycket på Jimmie Åkessons slipade framtoning. Alla vassa kanter har omsorgsfullt slipats ner och en ny partiledare borde fortsätta på denna inslagna väg. Av alla tänkbara kandidater i dagsläget nedan, ser jag bara tre val, Söder, Jomshof eller Almqvist. Vi kan konstatera att Ekeroth har en något för aggressiv framtoning, vilket säkert kan locka mer extrema, men säkerligen blir det ett nettotapp på väljare. Som en mix av sossarna och kd med inslag av invandringskritik, är SD ett parti som lär fortsätta vandra närmare PK-bastionen. Wille är på tok för ung och den skandal han var med om, lär inte vara bra att ha när hans kort synas av aftonhorans grävande journalister. Sällström är inte lika poppis som de andra och inte lika slagkraftig i sina debatter. Detta gäller också Karlsson.

Almqvist är kanske den skarpaste på att debattera. Han är lugn, saklig och kommer med logos-argument. Kanske vill väljarna ha en person som är något äldre och mer livserfaren.

Söder är ganska hetsig och framfusig, vilket gör sig väl i debatt och liknande program där någon som behärskar att få en syl i vädret behövs. Det är också hans uppenbara nackdel, den timida framtoningen skulle han behöva jobba fram.

Jomshof är också ganska lugn, men jag har inte sett hans förmåga att debattera, sättas på prov. Varför har han inte deltagit i någon debatt utanför riksdagen? (hittar ej på jewtube). Vågar han inte ta debatter?

Detta är som det ser ut i dagsläget, men Åkesson lär sitta kvar i minst 10 år till och då kanske andra kandidater är intressanta, men dessa tre ser jag som tänkbara kronprinsar. Mycket beror givetvis på SD:s valresultat. Åkesson skulle kunna slaktas som ett slaktefår vid ett misslyckande

Björn Söder är väl partiets "ordningsman" internt och sådana är sällan populära, i alla fall inte i hela organisationen.

När Josef Stalin drabbades av stroke en morgon 1953 lär de medlemmar i kommunistpartiets VU som hittade honom ha tittat på varandra och utbrustit: "Okej, nu skjuter vi Berija. Resten får vi prata om sedan."

Jag jämställer naturligtvis inte Åkesson med Stalin eller Söder med Berija, men det är ett faktum att när en långvarig ledare försvinner, försvinner ofta dennes "vakthund" i samma veva.


Jomshof känns som den person i SD:s ledning som är mest distanserad från sin roll som politiker. I bland får jag nästan känslan av att han är på väg ut. Men antagligen är det så enkelt som att han gillar att verka lite mer i bakgrunden, kunna göra spelningar med sitt band och leva ett hyfsat vanligt liv utan den vansinniga press som en partiledare ständigt står under. Av samma anledning tror jag att Mattias Karlsson skulle tacka nej till partiledarjobbet då han verkar tycka att hans barn kommer i första hand. Sympatiskt och oerhört förståeligt.

Ja, att Jomshof skulle vara på väg ut tror jag inte, men du har ju helt rätt i att han alltid varit lite av en doldis. Det till trots så blir jag alltid mäkta imponerad när han väl dyker upp i något sammanhang. Sansad, saklig och säkerligen svår att utmåla som någon hemsk "dödsnazist" för motståndarna, även om den där luggen kanske ligger honom i fatet på den punkten.

Vad gäller Söder så vet jag inte riktigt hur andra inom SD egentligen ser på honom. Kan ju tänka att han ogillas av vissa, men å andra sidan har han ju varit med länge och förmodligen är han väl därför även svår att peta om nu någon skulle försöka sig på den saken.

Kul citat angående Berija förresten!

Läste nyss ut Windeskogs bok om SD. (som för övrigt rekommenderas).
Där framkommer det att Skånegängets tilltänkta partiledarkandidat som skulle utmana dåvarande partiledaren Mikael Jansson var Björn Söder men att han i sista stund ganska motvilligt tvingades stiga åt sidan till förmån för Jimmie Åkesson.
Detta är ju ganska intressant om man tänker på det. Särskilt då jag från andra håll hört att Söder redan sedan någon gång kring millennieskiftet haft siktet inställt på partiledarposten.

Någon som har koll och vet varför man till slut valde Åkesson istället för Söder när det kom till att utmana Mikael Jansson?
Tror ni Söder är bitter?
Tror ni Söder någon gång får den där efterlängtade chansen att bli partiledare eller är loppet kört nu?

Av det enkla skälet att Åkesson är både mer popis och proffsig. Söder har inte bara problem med sitt humör utan är i stora delar av landet en ganska inpopulär person, förmodligen insåg man att han skulle haft svårt att vinna mot Jansson. Han var säkert besviken då men att vara partisekreterare är ju en av de högra posterna också ooch dessutom fick han ju bli gruppledare i riksdagen.

Till sista frågan så blir min gissning nej, Söder kommer aldrig att bli partiledare, inte i SD i alla fall.