Citat:
I grunden handlar det alltså, enligt min teori om okunskap. Man tror sig veta allt här i världen, men så kommer någon och påstår annorlunda och man har inget bra argument för att slå ned på det. Det enda man egentligen kan säga är ju som bekant: Jag ser inte, därför existerar det inte - ett argument som faller på sin egna orimlighet då det finns mycket vi inte kan se, som existerar ändå. Tankar, svarta hål, kvarkar...
Men vi kan ju mäta hjärnverksamhet under olika tanke/drömstadier och vi kan läsa gravitationen av svarta hål, kvarkar är väl lite mer hypotetiskt men skit går att räkna på så att allt annat runt omkring kvarkarna verkar stämma. Kanske kan vi zooma mer i framtiden.
Det paranormala är helt utanför allt som har med någon typ av observation att göra (förutom anekdotalt). Man kan inte ha kunskap i något som inte kan mätas på något sätt alls. Det finns inga regler du kan peka på, det finns inget alls att peka på förutom vad någon påstår sig veta! Så varför du skulle kalla det okunskap är lite vridet, hela konceptet med paranormala förteelser är okunskap. Vi har ingen som helst kunskap i ämnet, vi kan inte heller få någon kunskap i ämnet. Allt är spekulationer eller bullshit.
och på kuppen VET vi att det finns helt sjuka mängder vansinniga lirare i världen.
När det sitter flera medium här och pratar om hur man ser eller när man ser eller vem/vilka man kan se och vad dom egentligen vill och inget av de stämmer överens med varandras syner, så talar det mer för att det pågår något konstigt i huvudet på dem istället för att det egentligen går att se något.
Man blir trött när folk med "öppna sinnen" inte har någon insikt.
Men helt plötsligt när man vill göra ett försök i att bevisa deras syn så är det total protest? Den här påstådda förmågan känns jävligt selektiv mot vem som ställer frågan.