2011-04-15, 07:45
#1
Man stöter ibland på påståenden om att 2010 var det näst varmaste året sedan
mätningarna påbörjades. Det låter ju alarmerande men med mätningarna menas
satelitmätningar som kom igång på 1980-talet. Det varmaste året därefter
var 1998 och det näst varmaste 2010. Båda dessa år var el-nino-år.
Normalt är vinden vid Sydamerikas västkust östlig. Vinden drar med sig
ytvatten från kusten ut över Stilla Havet. Det resulterar i en kall
ytvattenström från Antarktis upp utefter Sydamerikas västkust och ut över
Stilla Havet. Stilla Havet får därigenom en kall yta och ser kallt ut för
de sateliter som mäter temperaturen.
Men sedan urminnes tid har det ibland hänt att vinden kastat om till västlig
och förblivit stabilt västlig under ett helt år. Detta fenomen kallas el nino.
Under ett el-nino-år blåser vinden in mot Sydamerikas västkust och drar med
sig varmt ytvatten från Australien och breder ut det över Stilla Havets yta.
Stilla Havet ser då varmt ut för de sateliter som mäter temperaturen. Det
handlar om en yta som är så stor att den är en märkbar del av hela jordytan.
Resultatet blir att Jordens medeltemperatur ser ut att stiga lite drygt en
halv grad.
Den varma stillahavsytan medför att Jordens utstrålning ökar så att Jorden
totalt sett förlorar mer värme och blir kallare. När vinden efter ett
el-nino-år vänder och återgår till det normala inträffar ett fenomen som
kallas la nina. Värmeförlusten under el nino medför att temperaturen under
la nina sjunker under den normala. Vi är just nu på väg in i la nina och
Jordens medeltemperatur har nu sjunkit under 1980-års nivå.
Om man vill se hur Jordens medeltemperatur varierar månad för månad kan
man till exempel gå in på denna länk:
http://drroyspencer.com
mätningarna påbörjades. Det låter ju alarmerande men med mätningarna menas
satelitmätningar som kom igång på 1980-talet. Det varmaste året därefter
var 1998 och det näst varmaste 2010. Båda dessa år var el-nino-år.
Normalt är vinden vid Sydamerikas västkust östlig. Vinden drar med sig
ytvatten från kusten ut över Stilla Havet. Det resulterar i en kall
ytvattenström från Antarktis upp utefter Sydamerikas västkust och ut över
Stilla Havet. Stilla Havet får därigenom en kall yta och ser kallt ut för
de sateliter som mäter temperaturen.
Men sedan urminnes tid har det ibland hänt att vinden kastat om till västlig
och förblivit stabilt västlig under ett helt år. Detta fenomen kallas el nino.
Under ett el-nino-år blåser vinden in mot Sydamerikas västkust och drar med
sig varmt ytvatten från Australien och breder ut det över Stilla Havets yta.
Stilla Havet ser då varmt ut för de sateliter som mäter temperaturen. Det
handlar om en yta som är så stor att den är en märkbar del av hela jordytan.
Resultatet blir att Jordens medeltemperatur ser ut att stiga lite drygt en
halv grad.
Den varma stillahavsytan medför att Jordens utstrålning ökar så att Jorden
totalt sett förlorar mer värme och blir kallare. När vinden efter ett
el-nino-år vänder och återgår till det normala inträffar ett fenomen som
kallas la nina. Värmeförlusten under el nino medför att temperaturen under
la nina sjunker under den normala. Vi är just nu på väg in i la nina och
Jordens medeltemperatur har nu sjunkit under 1980-års nivå.
Om man vill se hur Jordens medeltemperatur varierar månad för månad kan
man till exempel gå in på denna länk:
http://drroyspencer.com
