Citat:
Ursprungligen postat av Baltar
Mänskligheten som art är ca 200 000 år gammal.
Ca 10 000 år sedan lärde vi oss att odla växter och sköta djur.
För ca 2500 år sedan började grekerna experimentera med vetenskapen.
Virus hittade vi för inte mycket mer än 100 år sedan.
Första syntetiska viruset skapades 2002.
Nog tycker jag att framstegen för det mesta följer en exponentiell kurva?
Human genome project startade innan man hade datakraften att slutföra det. Man förlitade sig på Moores lag och blev klar i tid, fast det några år innan slutförandet såg rätt hopplöst ut för de som betraktade utvecklingen linjärt.
Videbarken var en analogi på att somliga idag tror att det inte finns något som hindrar oss från att lösa odödlighetens gåva. För 2500 år sedan trodde man att man i princip redan visste hur man skulle bota förkylningar. Vem trodde då, att man 2500 år senare ännu inte skulle kunna det? Poängen var alltså att man ska akta sig för att ha alltför hög tilltro till vad som är möjligt att göra inom en snar framtid.
För övrigt stämmer det naturligtvis att utvecklingen går allt snabbare, ingen emotsäger sig det. Men att skapa ett syntetiskt virus (vilket man i och med virala vektorer väl tekniskt sätt gjorde redan 1970, även om det första som gjordes helt från scratch mycket riktigt var från år 2002), är ljusår ifrån att förstå hur hjärnan som helhet fungerar. Det går inte ens att jämföra de två, om vi talar komplexitet. Vilket väl också är hela problematiken, att lyckas göra människan odödlig är långt, långt, långt mycket mer avancerat än något vi ens försökt oss på - ingen kan säga att vi kommer att klara av det, bara att det någon gång i framtiden KANSKE skulle kunna bli så.
Jag tvivlar starkt på att de här i tråden som ens föreställer sig att vi om 35 år kan stoppa åldrandet eller bli odödliga har den minsta lilla utbildning i biologi och medicin. Har man det, tror man nämligen definitivt inte på sånt dravel, såvida man inte är extremt..."optimistiskt", lagd. Forskning tar tid, och det är enormt mycket forskning som återstår för att ens fundera över möjligheten, så enkelt är det.