Hur många här har blandrashundar?

Denna tråden kommer ju bli låst ganska snart.

Ni lyckas inte hålla er till topic alls ju, vad händer?
Topic= Hur många här har blandrashundar?
Som förövrigt inte är det bästa diskussionsunderlaget, men topic är inte huruvida man tjänar eller ej på att bedriva seriös avel eller vad ni tycker om blandrashundar. Håll er till ämnet

Ont:
Jag hade en labbe korsad med border collie när jag var yngre. Tror det kan vara en ganska svår kombination ibland men min var dessutom inte kry där uppe. När hon fick för sig att skita i min säng och sen sova på köksbordet började vi ana att en bäver var begravd och vi fick (med tårar i ögonen) lämna bort henne till en herre som bodde ute i skogen och kunde ha henne lös hela tiden och där hon fick vara för sig själv.
Jag tror blandrashundar är lite mer jepordy än vanliga hundar, du kan ju aldrig vara helt säker på vad du får men med en korrekt skött avel tror jag du ökar chanserna för bra avkommer. Därför har jag nu också valt en renrasig vovve, och kommer troligen göra det igen. Såvida jag inte får ett bra erbjudande om en blandis jag inte kan stå emot.

Oft. Jag köpte min vovve för 11 eller 12k med fruktansvärt fin stamtavla och en importerad hane. Kullen var på 10 individer och kennlet förklarade att de ändå inte tjänade speciellt mycket på det. Aldrig i närheten av hur mycket som skulle krävas för att leva på enbart avel. De förklarade alla kostnader som tillkom och slutsumman för varje hund, det blev inte många hundringar i plus per såld valp. Det är nog få som livnär sig enbart på kennel uppfödning.

/A.P

Självklart kan dom inte leva på det, man går ju back på varje kull man tar!

En av dom har jobb och det är knappast välbetalt, jag vet hur dom lever och bor, vad dom åker för bilar och jag får inte riktigt ihop att man skulle backa på varje kull, år efter år..
Sen påstår jag inte att man blir rik på det, men något måste det ge även om det kanske inte motsvarar en snittlön från en anställning som random knegare.

Hur kan man driva kennel seriöst och vara frånvarande iallafall 9 timmar om dagen?

Man har anställda hundskötare...

billigare plus friskare

Sociala, glada och otroligt fogliga har de varit iaf.

Kanske får tillägga att inköpspriset har varit "självkostnadsutgiften" för veterinärsbesök & chippning ect så det är ju inte så att jag skaffat dem helt oplanerat från bagageluckan på Achmeds bil nere på Konsums parkering.

Hur kommer du fram till att blandraser är friskare än en renrasig från en som kommer från seriös avel?

Jag vet inte hur de lever och bor men det går faktiskt att leva på jobb och arbetslöshetsersättning/sjukersättning eller den andra personen nu har. Jag påstår inte att de går bak (har ingen aning om hur deras uppfödning ser ut) eller ens plus/minus noll men ditt argument att de måste gå med vinst eftersom de hållit på år efter år håller inte riktigt. Min moster har 5 hästar, ingen av dem drar in ett rött öre (det kan jag garantera) och trots det har hon hållit på med hästar de senaste 20 åren.

Jag äger en blandras mellan sheltie/bc, han var/är min första hund och köptes i ren okunskap. Hade jag vetat då vad jag vet du, angående avelsarbete och psykiska+fysiska arvsanlag hade jag ALDRIG skaffat en blandras. MEN, jag ångrar inte hunden som individ och jag skulle ALDRIG tänka mig att avliva eller ge bort honom bara för att han är blandras. Däremot blev hund nummer 2 renrasig med stamtavla - och det kommer alla framtida hundar i min ägo bli också.

Jag respekterar att det finns folk som äger blandraser, men jag har ingen respekt eller förståelse för uppfödningen av dem. För helt ärligt har jag svårt att tro att man medvetet planerar fram blandraskullar (förutom Alaskan Husky, som avlas för prestationens skull - dock fortfarande blandras).

jag har en labb/golden hanne. han är mest labb (både psyket och utseendet) ärligt talat, och jag tänker oftast inte ens på honom som blandras.
jag köpte blandras för att jag hade hört att de ofta blev "bättre" än renrasiga. på det sättet att det negativa i raserna inte blev lika tydligt i en blandis. detta tror jag är skitsnack nu efteråt, det låter bara som något någon säger för att sälja in blandras hundar. men jag är jättenöjd, han är verkligen en fantastisk hund.
nu har jag också en jack russel och jag märker ingen skillnad egentligen på renrasig/blandras. självklart märker jag skillnad på hundarna för de är så olika, men ingen av dom har ett dåligt psyke.

Vi har en GordonSetter/schäfer, men det är ingen som ser att det är schäfer i henne.
Hon skulle avlivas för att ägaren hade tröttnat på att ha hund. Så då tog vi oss ann henne.

Vår hund har raserna 50% Rottweiler, 25% Labrador och 25% Newfoundland och är 10 år gammal.

Resultatet blev en mycket social hund men med rätt så starka dominerande drag. Han tycker inte om när man "lämnar flocken" och då morrar/skäller han ut en om man ska gå och jobba eller handla. Men det som är bra är att han blir otroligt glad när man kommer hem igen och då pratar han hur mycket som helst med en.

Han förstår och uppfattar vissa ord i konversationer, en mycket smart rackare, och är alltid på jakt efter mat, dvs tigger väldigt mycket. Men ber man honom gå och lägga sig och sluta tigga gör han det med en morrning och går iväg.

Han är också väldigt kelig. Han vill oftast själv ta kontakt och på de människor han litar på vänder han ryggen till och sitter bredvid en för att bli klappad. Eftersom han har råttis i sig så är han lite som en polis i hemmet. Han gillar inte när man för för mycket oväsen, skriker eller dammsuger (hans onda rival, haha) och man kan ibland tro att han kan och har en klocka, eftersom han väldigt ofta säger till om han vill gå ut, just när det är dags.

Han är 10 år gammal, men det syns inte ett dugg. Han vill springa ute på fältet, leka med bollar eller pinnar och är helt galen i snö. När man är ute med honom blir många personer rädda för honom (urlöjligt beteende enligt mig) pga hans storlek (65-70 kg), men han är väldigt snäll och älskar människor.

Här är en bild på blandrasen: http://www.varmintal.com/bartntide1.jpg

Lämna gärna en kommentar när ni sett snyggingen