Efter sista lektionen för dagen i högstadiet stannade jag och några klasskompisar kvar och körde basket på skolgården. Efter att matchen var slut fick jag för mig att klättra upp för skolans brand-spiraltrappa med tillhörande "balkong" på toppen. Denna balkong var väl belägen ungefär 15 meter upp i luften och rymde tre personer på bredden.
Basketkorgen var ungefär 30 meter från brandtrappan och riktad i perfekt vinkel mot där jag stod. Jag gick ner för trappan, hämtade basketbollen och gick upp igen.
"Uj! Vad får jag om jag sätter korgen från toppen av brandtrappan?", frågade jag på skoj.
"En miljon

." svarade en av mina vänner, eftersom det var ett sånt omöjligt kast som ingen av oss trodde att jag skulle sätta.
Sedan hivade jag iväg bollen lite tafatt, och ta mig fan att jag fick in en riktigt fin båge, och så BAM! satte jag den klockrent i korgen. Alla blev helt tysta och var i chock i några sekunder, och jag fattade inte själv vad som hade hänt först. När våra hjärnor kopplade vad som hade hänt utstöttes mängder av svordomar och vrål. Då mådde man

.