Tandsprickning - Era erfarenheter?

Vet inte om den här frågan ska ligga här men provar.. Mod får väl flytta annars.

Lillkillen är nu ca 4 månader och har av och till dreglat nåt så kopiöst!
Det bokstavligt talat forsar ur munnen på honom vissa dagar och han tuggar, suger
och slaskar på sina händer och fingrar dom här dagarna.
Även snuttefilten tuggas det på så den blir dyngsur. Ibland biter han sig så hårt att han blir ledsen.
Sömnen (dagtid) har också förändrats sen ett par veckor tillbaka och han sover bara
10-20 minuter i sträck sen bökar och gnäller han lite. Är det såhär tandsprickning börjar?
Jag vet ju att det kan pågå i månader innan första tanden tittar fram.
Han har ingen feber och är inte risig i magen.

Samtidigt har han upptäckt att sällskap är jättemysigt när man ska sova och han vill gärna
hålla mig i handen och det bästa är när jag ligger och pussar honom på kinden och smånynnar.
Självklar gör jag det med glädje men han sover så korta stunder i stöten så det blir väldigt
mycket spring för att pussa och småmysa för att han ska somna om.
Har provat att ha honom uppe längre stunder för att "trötta ut" honom men då är gränsen
hårfin innan det slår över och han blir övertrött och blir jätteledsen istället.
Då funkar inget! Inte vagga, bära, sjunga eller pussa och krama.
För övrigt är han (och har varit från början) ett sk enkelt barn dvs. glad och skrattar mycket,
gråter bara när han är hungrig, blöjan är blöt, täppt i näsan typ. Väldigt enkel mao.

Nattetid sover han som en stock och vaknar bara när det är dags att äta.
Ingen snuttefilt, ingen napp utan bara håller mig i handen av och till.

Vet att barnen har utvecklingssprång som kan stöka till det men vad är er erfarenhet?
Har han bara upptäckt "mamma" och testar att pipa sig till myset eller kan det vara oroligt
i kroppen de här dagarna pga ont i munnen..? Eller en kombination?
Hur var era barn och hur gjorde ni?

Det här är som sagt inget jätteproblem men jag vill ju förstå honom bättre och hitta nya
sätt att hjälpa honom komma till ro för ibland fastnar man och tror man provat allt.


...

Vi märkte inget särskilt när sonens tänder började titta fram. Han var inte ledsen eller förändrad på något vis. Han är också ett extremt enkelt barn.

Däremot har han tagit utvecklingssprång som gjort honom lite orolig i ett par dagar och mer närhetstörstande.

Personligen menar jag att så små barn inte manipulerar genom pip eller gråt utan piper/gråter de så har de en anledning att göra det. Jag skulle inte hämma sällskapssökandet eftersom jag är fast övertygad om att närhet ger trygga barn vilket i sin tur ger självständiga barn. Trygga barn törs ta ut svängarna mer än otrygga.

Tandsprickning ser annorlunda ut från barn till barn. Vissa har en urjobbig tandsprickning andra en lätt tandsprickning.
Det finns inga färdiga mallar på detta med hur det skall se ut, eller färdiga knep på hur man skall hantera det heller. Man får helt enkelt ta det för vad det är och göra det bästa.

Min son dräglade inget nämnvärt när han fick sin tandsprickning.
Det som gjorde att jag noterade att han hade tandsprickning var att han tuggade mer på de halvmjuka leksaker han redan hade, och så sket han mer än normalt.
Så det var bara köpa in mer blöjor och tuggleksaker.

När man ser vad du gör så tycker jag du gör tillräckligt.. Man kan inte "kela sönder" sina barn i hopp om att hjälpa dem.

Tack båda för bra svar!

Jag hoppas verkligen att jag gör tillräckligt..
Ibland måste man ju få gå ifrån den lille för att göra lunch eller kanske gå på muggen
fast det blir ju rätt snabba besök på det senare numera . Han verkar ha utvecklat
en mammaradar som går igång i sömnen..



...

Mina barn dreglade något mer båda två precis innan tandsprickningen, som att de inte ville stänga munnen för att det ömmade.

Båda fick oxå feber och blev snoriga vid varje tandsprickning som bebisar. De tuggade mer på saker, blev oroligare och fick dåliga magar.

vid 6 månader hade den ena två stora tänder där framme och den andra hade precis börjat få ett litet gryn.

Nu när den äldsta är 6 och har fått 5½ nya tänder igen märker man inget på humör eller feber eller något. Mer än att hon säger att det gör ont och ömmar precis när tanden är på väg upp.

Lita på dig själv som mamma!! Det är otroligt viktigt!

Mina ungar har inte visat nåt särskilt när de fåt tänder, utom näst yngste sonen. Han fick feber, diarré och skrek i flera dagar så fort en tand var på gång. Bara att ladda upp med Iprén och tålamod.