Amstaff som forstahund?

Befinner mig i Costa Rica och har darfor inte tillgang till ett vettigt alfabet. Om nu nagon skulle undra varfor jag stavar konstigt.

Jag overvager att skaffa en amstaff inom en relativt snar framtid och onskar hjalp med att fatta detta beslut da jag ej haft hund innan. Jag har sa lange jag kan minnas varit genuint intresserad av och kar i alla hundar jag rakat stota pa, jag har alltid tagit alla chanser att lara mig och till exempel passat vanners hundar. Bristen pa hundvana gor mig dock pa inget satt naiv och jag tror mig veta vad som kravs. Hur svart det an ar sa later jag inte min enorma hundlangtan trumfa mitt sunda fornuft.

Varfor jag har fastnat for rasen amstaff ar svart att saga. Jag har sa lange jag kan minnas velat ha en rottweiler, men andrade mig ganska nyligen da jag insag att jag tycker att de ar liiite for stora. Jag ar saklart inte det minsta intresserad av att kampa min bebis, de amstaffar jag har traffat har varit trygga, oandligt snalla, klipska och fantastiskt mysiga! Har dock last lite om att amstaffar skulle vara lata och ibland svara att trana, tillhor det vanligheterna?

Motion kommer aldrig bli nagot problem da jag redan som det ar springer flera ganger i veckan och gar langa promenader varje morgon. Jag har verkligen ingenting emot att oka antalet motionstimmar for min hunds skull, jag trivs bra med att rora pa mig. Tvartom hade jag tyckt att det var trevligt, sommaren -10 sprang jag ca. 10 km om dagen och har aldrig matt sa bra. Jag inser att en amstaff behover mer an bara fysisk traning och har darfor kollat upp spar- och sokkurser i narheten av dar jag bor. Jag har aven en van som jag diskuterar sok med da hon och hennes rottweilertik jobbar mycket med det.

Jag planerar att starta ett "hundkonto" att ha som buffert om nagonting oforutsett skulle ske, och givetvis skall hunden forsakras. Utan oforutsedda kostnader har jag raknat ut att hundagandet landar pa runt 12-15 tusen per ar (forsakring, mat, hundkurser, rutinenliga veterinarbesok o.s.v) vilket jag utan problem har rad med utan att nalla fran "utifall-att-kontot".

Da jag ar relativt ung (snart 23) kan jag saklart aldrig garantera att jag ar "fardigflangd" och inte vill resa mer, men istallet for att vara borta i fyra manader (som nu) kanske jag aker over en manad och har da foraldrar pa landet som garna tar hand om min hund. Det ar ingenting jag planerar, men risken finns. Jag kan heller inte garantera att hunden kommer att stanna hos mig hela livet, att lova nagonting sadant anser jag ar idiotiskt da ingen vet vad morgondagen har att erbjuda, jag lika lite som nagon annan. Men hunden blir ju mitt barn och jag skall givetvis gora allt i varlden for att vi skall vara tillsammans och att han/hon skall trivas hos mig. Om jag erbjuds en lagenhet som inte tillater husdjur kan jag givetvis inte ta den da jag ju ager ett sadant o.s.v.

Jag kanner mig, trots brist pa hundvana, relativt valinformerad om vad en amstaff kraver och jag ar mer an villig att ga på kurser, bade sjalv och tillsammans med min hund. Jag vill inte ha en valp som forstahund utan i sa fall ta over en lite aldre.

Kritik valkomnas, elakheter undanbedes. Ber om serios hjalp att fatta detta beslut. Tack pa forhand, Nora.

Att skaffa en hund oavsett ras kräver en hel del (ägare till 3 st)!

Men skulle nog inte välja den rasen som just första hund. Vi ser allt för ofta oerfarna människor som inte klarar av att hantera dessa raser och därav kallas dom mördarhundar.
Nu säger jag inte att det skulle behöva gå helt fel i ditt fall men chansen är ju större. Och om du verkligen gillar rasen skulle jag vänta med att skaffa en.

Skaffa nått enklare, av en seriös uppfödare som kan hjälpa dig genom alla perioder en hund går igenom.

Skaffa dig lite mer erfarenhet så du verkligen kan forma din framtida amstaff till det du drömmer om.

Har själv varit inne på Border Collie i många år, drömt sen barnsben att få ha en sådan. Är nu 23 år och har min första BC hemma på 4 år. Då har jag ju haft henne sen valp men haft hund innan, samt uppvuxen med hund. Jag tränar och tävlar med mina hundar och hade kanske lite mer erfarenhet när jag skaffade denna (BC) ganska krävande ras.

Känner en hel del med Amstaff och det är en trevlig hund absolut men varför inte börja med den mindre varianten, Engelsk staff?

Hoppas du gör ett bra val. Du får gärna fråga mig om du vill via pm, är dock inte jätte insatt i amstaff men i hund i allmänhet.

Du har PM från mig.

En kompis har en amstaff, jag har mest schäfervana men va jag märkt är de likvärdiga i jobb och motion.

Amstaffen är egentligen en snäll hund och de som är arga är ofta hetsade till det.

Jag tycker att du ska skaffa en, men då ska det vara av kärlek till hunden man gör det så det inte blir pga att man vill "växa" lite med en stor hund.

Men tycker du om rasen så önskar jag lycka till

Jag är uppväxt med schäferkennel och har haft en egen schäfer i 12 år så jag talar av egen hunderfarenhet

Vänligen/ R

Fan, du lät ju så vettig och jag tänkte först att denna person skulle faktiskt kanske klara av att ta en amstaff som sin första hund. Men när jag läste det där så tycker jag inte du ska skaffa hund öht.

Du får gärna välja att berätta vad det är som ska inträffa för att din framtida hund inte ska få spendera hela sitt liv med dig. Hjälp mig förstå vad du menar. För det där kändes verkligen inte bra...

MEDHÅLL!!!!!!!!!!!!!

Fan det missade jag, TS ska INTE ha nån hund överhuvudtaget! PUNKT SLUT!

trippelt: Jag kan absolut tänka mig en staffordshire bullterrier, men är rädd att jag motionerar mer än vad en sådan behöver. Läste på alltomhundar (tror jag det var) att rasen har problem med leder m.m och att överdriven motion kan utlösa detta och jag vill ju på inget sätt göra min hund illa.

Vad utöver det som jag beskriver i ämnet menar du att en amstaff behöver? Är det min brist på flockledarvana som oroar dig?

Rostov: Jag vet vad du menar, men jag har inget behov av att växa på det sättet. Jag tror absolut att jag skulle växa med hund, men som människa i allmänhet och ingenting annat.

Bogga: Jag förstår att du ifrågasätter den biten. Det jag främst syftar på är om jag inte längre kan erbjuda min hund allt det som han/hon behöver. Mest orolig är jag för att jag av någon anledning skulle få svårt att röra på mig, om jag är med i en bilolycka eller god knows what.

Men såklart alltid med hundens bästa i fokus och inte mitt, skulle aldrig göra mig av med min hund för att jag en period tycker att det är trist att vara ute och gå i spöregn eller något annat barnsligt.

Tack till er alla för era svar!

Ja givetvis finns det absoluta worst case scenarion. Men går man runt och tänker så så ska man ju inte skaffa barn, hund eller nånting

Var det bara det du tänkte på så är det ju ingen fara. Det lät som att du tänkte "om jag ledsnar på att motionera" eller att "fan plötsligt vart krogen roligt tre dagar i veckan"...

Min erfarenhet av personer som skaffar amstaff som förstahund är att de inte klarar av dem. De älskar dem, kelar hejdlöst med dem och behandlar dem verkligen som sina bebisar, men de ställer inga eller väldigt få krav på dem, vilket får till följd att hunden tar över. Tyvärr. Kan man inte hund, så ska man inte börja med en amstaff. Det är min fasta övertygelse.

Staffordshire bullterrier är lika motionskrävande som en amstaff och den har inte mer ledproblem än någon annan av bullraserna. Blandar du månne ihop staffordshire bullterrier med bullterrier?
Fördelen med staffen är att de är lättare att träna.

Annars brukar jag rekommendera Eurasier som förstagångshund, om man vill ha en medelstor sällskapshund.

Staffen behöver inte riktigt lika mycket då dom korta benen kommer få jobba mycket hårt annars har Bullterriern liknande kroppshydda som Amstaffen men ett dumsnällt ansikte

Jag håller inte med dig om den saken. Staffen har en proportionerligt och robust byggd kropp och tål definitivt att bli motionerad lika mycket som amstaffen. Ingen av dem är dock några löparhundar, så är det en löparhund TS är ute efter så ska hon inte ha någon bullras överhuvudtaget. Bullterriern går bort pga svårigheten att lydnadsträna, men min poäng var att staffen inte har mer ledproblem än andra.

Molson Canadian. Jag är helt med dig, det är faktiskt lite det som gör att jag tvekar och ber om hjälp. Har haft tre egna hästar (som ju också är flockdjur) och är därför inte helt ovan vid att agera flockledare och att ställa krav (ganska höga sådana då jag bl.a. tränade natural horsemanship), men det är såklart inte samma sak. Hästar dresseras ej på samma sätt/till samma saker och är MYCKET mer måna om att vara till lags än en hund. Jag kommer definitivt älska skiten ur min hund, men jag har väldigt svårt att se att jag skulle låta det övergå i någonting negativt. Man kan liksom älska med bestämdhet, jag vet att hundar mår bra av gränser, krav o.s.v. och anser därför att det är kärlek att erbjuda sådana.

Jag var för övrigt inne på samma spår som "serber", att staffen rimligtvis kräver mindre motion än amstaffen då den förstnämnde ju är mindre. Jag kommer att springa allt från tre till sju gånger i veckan, men jag behöver såklart inte ta med mig min hund på springtur om denne nu skulle må dåligt utav det. Varför får inte bullraser springa? P.g.a leder? Nämnas skall väl kanske att jag inte direkt sprintar när jag springer, jag JOGGAR. Hade känts jäkligt trist bara, vår tid till umgänge kommer att vara begränsad ändå p.g.a jobb och då känns det ju superledsamt att lämna hunden hemma under tid som vi hade kunnat spendera tillsammans.

Känns viktigt att klargöra att jag INTE kommer att förbise hundens motionsbehov även om nu mitt eget skulle vara tillfredsställt i form av löpning som hunden inte är med på.