Är det fel att (som katolik) vara intresserad av exorcism?

Hej.
Såg nyligen den inte så jättebra filmen Ritualen med Anthony Hopkins som trots sina brister ändå var väldigt spännande, som exorcistfilmer överlag brukar vara. Det är någonting fascinerande med exorcism, demonologi och judisk mytologi i allmänhet men jag har fått höra att det är något man som katolik bör undvika. Stämmer detta? Det är helt bortom min förståelse hur man kan erkänna existensen av något så oerhört skrämmande, ohyggligt och fasansfullt som ren ondska, utan att vilja utforska den. Givetvis skulle det aldrig falla mig in att vända ryggen åt kyrkan och börja dyrka djävulen, men jag kan inte undvika att lockas av det okända och morbida, på ett intellektuellt plan. Finns det något sätt att kunna uppleva denna andliga verklighet utan att hamna i helvetet?

Tack påförhand.

http://en.wikipedia.org/wiki/Exorcis...atholic_Church

Min följdfråga är om du erkänner existensen av demoner som faktiska väsen?

Det är ju självklart att jag gör.

Var det inte påven som ville anställa fler exorcister?

Exorcism och ritualer utgör ju hela den fascinerande mystiken som utgör katolicismen. Klart att man inte ska vända ryggen åt dem om man är katolik. Eller har jag uppfattad dig rätt, TS?

Ja, alltså till saken hör ju att jag sedan från barnsben blivit intalad att man inte bör prata om djävulen för att undvika att åkalla honom. Jag vet inte om det är sant eller inte, det kan ju lika gärna vara vidskepelse, men jag verkar inte kunna hitta någon litteratur eller information alls i ämnet i fråga och det känns lite tabu-belagt. Ska fråga i Katolsk Bokhandel imorgon om de har något.

Här har du några länkar till fader Rufus Pereira som är en erkänd excorsist.

http://www.holyspiritinteractive.net...eliverance.asp

http://www.holyspiritinteractive.net.../rufuspereira/

Om du sett problem med demonbesättelser, vilka faktiskt ökat lavinartat de senaste två decennierna, så ligger det kanske i ditt intresse att göra något åt det?

I vänsterliberalist-smittade Sverige förnekar man demoners existens, vilket får demoner att kunna agera mycket mer verkningsfullt. I Sverige som inte bara är protestantiskt (där man inte tar exorcism på allvar; kristendomen har gjorts till underhållning) utan även så vackert sekulärt, väljer Satans väg i demonfrågan: Psykvården. Man skriver ut tabletter mot psykos till folk som har haft problem med demoniska förföljelser.

Det är lite som att förneka att cancer finns, och skriva ut bedövande mediciner för den drabbade. Sverige är ett fantastiskt irrationellt land och då att någon intresserar sig för att lösa problem glädjer mig.

Läs först: "Rakt på sak om demoner".

Det finns utbildningar i Italien, även för lekmän.

Ja, om jag ska vara ärlig är intresset just nu av ren kuriositet och nyfikenhet, men som blivande läkare har jag givetvis en plikt och ett samhällsansvar att hjälpa människor i deras välbefinnande, oavsett om deras åkommor är fysiska, psykiska eller andliga (även om senare såklart inte ska knyckas från präster och själavårdare), så jag hoppas absolut att kunna tillämpa det i praktiken. Jag ska införskaffa "Rakt på sak om demomer" snarast. Tack för din hjälp och uppmuntran.

Är också katolik som är väl alldeles för intresserad av exorcism och dylikt övernaturliga fenomen förknippade med demoner och annat. Mig veterligt är det inget fel med att intressera sig för det, men man får akta sig så att det inte blir en fascination.

Skulle starkt rekommendera filmen "Besatt" eller "The Exorcism of Emily Rose" som originaltiteln är som baseras på ett verkligt fall i Tyskland tror jag det var. Riktigt intressant film, har hört att det är troligen den film som visar exorcism på det mest verklighetsliknande sättet.
Vilket gör filmen oerhört läskig (och intressant) enligt mig själv.

Se där ja. Skall tydligen vara inspirerad av händelserna kring Anneliese Michel som i slutet av 60-talet blev besatt. Psykiatrin kunde inte göra något så föräldrarna vände sig till katolska präster. http://www.youtube.com/watch?v=x4n9vK0_mdk

Psykiatrin är Satans hantlangare till större del än de flesta vill tro. Särskilt svenska psykologer befinner sig i ett bestämt vänsterliberalistiskt konsensus där de vet så mycket att de har alla svar och lösningar till i princip allt. De kan med största säkerhet säga vad som finns och exakt vad som inte finns, och helt enkelt förleda människor som kanske initialt var inne på rätt spår.

Faktum är att Satans snudd på garanti att förgöra människor är att så många som möjligt tror att han inte finns. Vänsterliberal konsensus är såklart en nod i detta sammanhang. Vetenskapen i det här fallet är alltså på Satans sida, vilken bekräftar att han inte finns. Detta är ur ett vetenskapligt perspektiv inte vetenskapligt, då det är att ta sig vatten över huvudet att bedyra att någonting man inte lyckats bevisa helt säkert därför inte finns.

Jag anser att psykiatrin till allra största delen består av en samling medelmåttor som helt säkert inte hade klarat av mer krävande naturvetenskapliga utbildningar.