Högermän - vilken sosse hatar ni minst?

Även högermän kan ibland få sympatier för vissa sossar. Har det drabbat även dig? Vilken är då den sosse (eller såsse som vissa säger) som du som högerman (eller högerkvinna) tycker är den som är minst värd att hata.

Några förslag:

Per Albin Hansson - som företrädde den tyskinspirerade tanken om Folkhemmet och som såg till Sveriges nationella intressen i första hand under Andra Världskriget

Gunnar Sträng - finansminister som höll ordning på Sveriges ekonomi med sina sparsamma bondeideal.

Kjell-Olof Feldt - en annan finansminister som med sin högra hand Klas Eklund höll vänsterfalangen i partiet stången.

Göran Persson - som fullföljde Strängs och Feldts tradition både som finansminister och statsminister och som dessutom - som en bonus - mobbade "Måna Muslim".

Finns det någon sosse i dagens partitopp som du gillar lite?

K-O Feldt är en av få sossar som (i min bok) förtjänar viss respekt. Han gjorde i alla fall sitt bästa, stackarn. "Löntagarfonder är ett jävla skit" var den största sanning en medlem i SAP levererat i modern tid. Om än ofrivilligt.

Vet inte om jag räknas som höger direkt... (SD). Men varför hade du inte med Tage Erlander? Han skulle jag valt. Han var nog den sista Socialdemokraten som värnade Sverige och Sveriges invånare.

Kjell-Olof Feldt helt klart, kunnig, modig, realistisk. Även en bra författare, en stor svensk. Var

Någon av dagens Såssar? Knappast.

Per Albin Hansson skulle inte vara helt fel. Är det något Sverige behöver idag så är det en regering som sätter Sverige och svenskarna i det främsta rummet.

Per-Albin Hansson? Ptja, han sade att vi var i väl beredeskap inför ett tyskt anfall, när våra män var försedda med varsin Mauser m/96 och två kulor... Det är svårt att gilla sossarna ur ett högerperspektiv med tanke på den försvarspolitik man fört genom tiderna.
Fast det var inget unikt för socialdemokratin.

Edit: Rätt ska vara rätt. Vi använde oss av m/96.

Kjell-Olof Feldt, visst, men även Erik Åsbrink. Dock var det först ett tag efter de lämnade sossetoppen som de kom med riktigt insiktsfulla inlägg.

Om Åsbrink hade återkommit som finanspolitisk talesperson så skulle Borg ha fått det svettigt.

Bland dagens toppsossar? Tja, Jan Eliasson, kanske, och även Urban Ahlin. Bland icke partipolitiskt aktiva sossar tycker jag Widar Andersson och Stig-Björn Ljunggren framstår som vettiga personer.

Jag vet inte om jag kan räknas som högerman - kommer från höger, röstat SD de senaste valen.

Dessutom från Göteborg - här hatar vi inga, däremot älskar vi inte alla.

Den Socialdemokrat jag har haft mest förtroende för är helt klart Jan Eliasson
http://sv.wikipedia.org/wiki/Jan_Eliasson

Men som sagt - bara för att folk har olika åsikter - hatar jag dom inte

Även Leif Pagrotsky hör nog till dessa. Han är uppvuxen till större delen i samma stadsdel som Jan Eliasson, har gått i samma skolor etc (det skiljer sig dock 10 år mellan dem).
Leif är mer borglig än vänster och arbetar normalt som bankman och skulle lika gärna kunna vara moderat.

Sträng och Erlander var en hyfsat realistisk dynamisk duo. Feldt var också OK. Även Anna Lindh hade sina positiva sidor. Alla nämnda strävade mot något. Normalt sett gör inte sossar det.

Jag har alltid gillat Göran Persson. Han förkroppsligar allt vad en riktig politiker bör vara: genomkorrumperad med en släng av fetma.

Jag har stor respekt för de tidiga sossarna. De som kring 1880-1930 drev igenom en rad reformer som lyfte den svagare halvan av befolkningen ekonomiskt ur fattigdom och missär och som såg till att många av de farligaste yrkena försvann eller reglerades.

Men när dagens sosseri använder begreppet "barnfattigdom" som en relativ term för att vinna billiga poäng på folks intuitiva ha-begär och överflödets medförda lathet att inte jobba själv då blir det bara alldeles för mycket. Det är pinsamt att använda ordet Barnfattigdom och mena att inte alla barn har råd ("rätt till") med iPad, Canada Goose och utomeuropeiska semestrar.

Kom också ihåg att före 1970 var inte Sverige i skattetopp.

Så mitt svar är: Sossarna före Olof Palme, miljonprogrammen och marginalskatter på 50% hade sina poänger. Idag när konkurrens är globalt och vi inte har råd att bestraffa kreativitet, företagande och innovationer har sosseriet spelat ut sin roll. Jantelagen bör begravas om vi ska ta oss tillbaka till topp5 rikaste länderna i världen.