Citat:
Ursprungligen postat av Massive.Masson
Jag har gjort exakt som du säger, jag kan inte leva med det. Att gå runt och älska allt i den här världen, det är liksom inte min grej. Det strider mot min natur.
Jag ser inte världen som ett klot, jag ser dess innehåll, bortom media och religion.
Gör då vad som är din grej. Det behöver inte vara att du är kungen av allt och bäst i hela världen, det är det som jag försöker få fram: Du är din egen herre, du bestämmer själv vad du vill tycka om din omvärld. Den postmodernistiska tolkningen av sanning som objektiv behöver inte stämma. Vad du bestämmer är sant blir sant, eftersom du själv bestämmer att det är så.
Jag känner dock igen mig lite i det du skriver. Har under hela mitt liv försökt komma fram till en absolut sanning. Jag kunde aldrig nöja mig med "allt är relativt" snacket och letade desperat efter något mer, något jag kunde hålla upp och säga "DETTA är sanningen, detta är vad vi bör sträva efter." Men åren gick och jag kom aldrig fram till något. Tills jag insåg att vi själva, och endast vi själva, skapar vår egen verklighet.
Vad som egentligen är din sanna natur vet jag självklart inte, men man bör vara medveten om att ens egen uppfattning om en själv, vad man tycker och tänker, är skapat av andra! Du är en konstruktion av din omvärld. Allt du ser och upplever skapar vem du är, något man bör vara medveten om när man pratar om sin "egen natur" som om det vore något statiskt och oföränderligt.
Detta må låta som världens mumbo-jumbo snack, men jag hoppas att någon poäng gick fram. Som du kanske förstår är jag delvis kvar i mitt ständiga sökande, och jag misstänker att jag kommer vara fast där resten av mitt liv, därav den aningen vaga tonen.