Hur fort kallnar något i rymden

Kvantpartiklar följer med överallt i oavsett hastighet.

En järnbit består ju utav partiklar som fungerar annorlunda i en vakuum,än vad en stjärna gör det.
En stjärna består ju utav partiklar som fungerar genom upphettning i dess vakuum.
Den är masskoncentrerad,medan en järnbit gör inte det.
I rymden är det ca -270 grader kallt,så järnbiten kallnar alltså på ett ögonblicken.

Rymden är här!
Så du behöver bara montera en termometer, eller din fingertopp, på föremålet som intresserar dig och registrera temperaturförändringen över tid. I allmänhet kan man säga att temperaturförändringar beror på de lokala omständigheterna, här i rymden...

Det klokaste svaret hittils blandat med mycket skitsnack av andra. Särskilt ni som yrar om vad det är för temperatur i vacum.

Är det ingen duktig som vågar räkna på problemet så vi nyfikna men okunniga får veta hur lång tid det egentligen tar.
Tag en kula så mitten ligger lika långt från periferin.

Kallnar aldrig en solstråle?
Tänker mig att en solstråle som färdats genom rymden i många miljarder år är lika
varm den dag den träffar handen som den var då den en dag den strålade ut från solen.

Visst är det i någon mening så - "solstrålarna" kallnar aldrig, däremot sprids de ut. Om du står på jorden träffas du alltså av fler solstrålar än om du står på neptunus, och därför känns det varmare här.


Nu blir jag förresten osäker - tappar fotonerna rörelseenergi när de rör sig bort från solen? Isf blir de väl kanske snarare "varmare", iom att de närmar sig IR allt mer.

ganska segt. kolla bara på solen.

Fast solen alstrar ju hela tiden ny värme i stället för det som strålas ut eftersom det sker kärnprocesser(fusion) inne i solens kärna medan en varm järnbit bara har den värme som fanns i den då du slängde ut den i rymden. solen kommer ju därför inte att börja svalna förrän bränslet tagit slut.

Det fattas data.

Avkylningen sker endast pg.a. värmestrålning (IR-strålning vid ca 1000 dgC) hur mycket som strålar är beroende av kroppens area. Energimängden hos kroppen är beroende av volymen.

Värmeförlusterna (avkylningen) minskar ju större kroppen är, dvs. arean minskar i förhållande till volymen. (en sfär med radie r har förhållandet area/volym 3:1, för sfär med radie 2r gäller 3:2 [r^2/(r^3/3)])

Slutsats: En liten järnbit kyls betydligt snabbare än en stor. Två små bitar(samma volym), en platt & en sfär kyls också olika. Den platta kyls snabbare pga. area/volym förhållandet.

eller det är kanske snyggare med:

V(r)= 4*pi*r^3/3
A(r) = 4*pi*r^2

V(2r) = 4*pi*8r^3/3
A(2r) = 4*pi*4r^2

V(2r)/V(r) = 8/1
A(2r)/A(r) = 4/1

Dvs. en dubblering av radien innebär att volymen ökar 8 ggr samtidigt som arean bara ökar 4 ggr. Förhållandet är exponentiellt, det är exponentiellt proportionellt.
Någon som är mer pedagogisk kanske vill ta vid?

Tamara Press var en Sovjetisk kulstöterska på det gamla goda 60-talet.
En bastant dam med rejäl hårbuske i sin armhåla, samt stötte till sig flera OS-guld.

Ovanstående matematik klarar jag ej - men jag har Tamaras kula!

Kulan väger 10 kg och jag värmer upp den till 100 grader Celsius och dumpar
den mitt emellan Vintergatan och Andromeda.

Hur lång tid tar det för Tamaras kula att svalna av till dess att den har en
temperatur av plus minus noll grader Celsius?

Kommer avsvalningen att sas. ske "jämt fördelad" eller kommer ytterhöljet svalna
fortare än materian inuti kulan, som är av järn? (om det har någon betydelse?)

Det vore dessutom intressant att se den matematiska uppställningen på detta
problem, där nu vår goda Tamara Press gett oss förutsättningarna.

Edit : Har för övrigt följt Tamaras exempel genom att : sluta raka mej under armarna.