Vafan ere för fel på dagens musik? (Den stora tråden om DAGENS MUSIK)

Mja. Det är klart att äldre personer föredrar mer sofistikerade kompositioner och gärna gnäller på tonåringars och barns simpla smak, men så har det alltid varit och topplistorna har ju också alltid varit en arena för i första hand tonåringarnas smak eftersom det varit de som köpt mest singlar. Att topplistorna alltid premierat "enkla" melodier har jag inga invändningar mot. Men numera premieras ju inga melodier alls. Musikens kärna är ju melodierna. Enkla eller komplicerade. Men vad finns det för melodier i malande rapp eller Zara Larsson / Ed Sheeran-träsket? Problemet är ju att idag kommer inte ens nya klatschiga låtar av typ "Ketchup song" i närheten av topplistorna.

(Ja, "Take my hand" var riktigt bra, det håller jag med om, påminde mig en hel del om Elli Medeiros "Toi mon toit", en låt som jag aldrig hörde på svensk radio när det begav sig på 80-talet, men det är också en typ av musik som knappast kan räkna med några topplisteframgångar om topplistorna ska spegla en bred publiks smak, eller där tyngdpunkten ligger hos unga.)
Genomsnittliga (äldre) musikälskare har nog alltid föraktat musiken på samtidens topplistor. Men kanske mest för att våra musiksmaker är så personliga och varierande. Som jag tidigare sagt i någon tråd: Skulle vi be 10 nackstyva flashbackare komponera en topp-20- lista över årets bästa låtar skulle vi antagligen få minst 190 olika låtar, och ingen enighet om de 3-4 låtar som fick mer än en röst... Men förr tror jag ändå alla åtminstone alltid kunde hitta några låtar på listorna som de faktiskt kunde gilla. Gammal som ung.
Men detta med youtubemediets musikfilmer är ju också en faktor att beakta. Vill man premiera smarta, snygga, roliga, häftiga musikfilmer så måste man ju skapa någon sorts topplista för just det mediet. Som på något sätt premierar kvalitet, inte bara antal visningar på Youtube.

Men ett hitprogram i radion av typ Svensktoppen, Kvällstoppen, Poporama, Tracks etc skulle ju ändå kunna fylla en sådan funktion: att bli ett fönster för tidens musiktrender... och åtminstone historiskt, som jag uppfattar det, så var det musiken och musikerna som drev fram subkulturer eller livsstilar.

Vad du antyder är ju att det är Spotifys tjänsteutbud som bestämmer vad som blir mest streamat och som därmed per automatik hamnar på topplistor, dvs ett självåterkopplande system där det gäller att hålla sig inom den väldefinierade strömlinjeformade mallen. Ed Sheeranmusik... eller -muzak...
Men i den "gamla världen" gick ju trenderna i vågor, och det fanns något för alla på listorna. När folk fått nog av Stock-Aitken-Waterman-konceptet försvann de från listorna. Men hur ska vi någonsin bli kvitt Ed Sheeran-konceptet i ett självåterkopplande system?
Det är en sida av saken.
De kommersiella radiokanalerna av typ Mix megapol och NRJ verkar i samma riktning och skadar musikens dynamik på samma sätt. Strömlinjeformat skräp som repeteras in absurdum.
Och precis som du har också jag fullständigt gett upp p3 som möjlig källa till god musik.

Att strömningstjänsterna uppmuntrar köpta strömningar som alltså ger kapitalstarka krafter en garanterad kungsväg till de strömningsmätande topplistorna har sedan gett oss topplistor styrda av organiserad brottslighet...

Vad jag skulle önska; det vore att P4 faktiskt gav den nutida nya musiken ett vettigt forum, som skulle kunna utformas som ett gammaldags Poporama eller ett Svensktoppen för all världens nutida musik, där massor av ny spännande musik presenteras, men där det också finns en sorts "het hög" där de bästa låtarna får möjlighet att höras så många gånger att de liksom hinner sätta sig i medvetandet. Svensktoppen har för dålig omsättning på låtar, men det borde rimligen vara möjligt att utforma någonsorts jurystyrt röstningsförfarande som inte tillåter att låtarna biter sig kvar i flera månader. Jag tänker mig ett program / forum / lista där alla typer av god musik har chansen att hävda sig: lågmälda visor och röjigt garageslammer, gammeldans och house, partymusik och gospel, på alla språk och från alla världsdelar... så länge där bara finns bra melodier... (vilket borde diskvalificera allt pratsjungeri.)

Sedan kan man kanske invända att den som verkligen intresserar sig för musik söker själv på nätet och youtube. Idag är det ju det enda alternativet; men för den som inte har den tiden eller det intresset skulle en nutida Thomas Gylling eller Kaj Kindvall kunna vara till stor nytta. Eller som "en mötesplats i det offentliga rummet", som du uttrycker det.
Ja, eller för folk som MuscleShark som på fullt allvar hävdar att det inte görs någon bra musik nuförtiden...

Sedan är det väl en annan diskussion att en topplista aldrig kan mäta musikens kvaliteter. Som någon nyligen anmärkte här på forumet: naturligtvis kan man inte ställa Dire straits mot Black sabbath och fråga vilken typ av musik som är "bäst". Eller tro att någon topplista någonsin skulle kunna spegla musikens kvaliteter. Musiken har så många olika kvaliteter och ofta utesluter de varandra. Samma låt kan inte vara både tillbakalutat elegant (typ Bryan Ferry) och framåtlutat röjigt energisk (typ punk). Vilken typ av musik som blir mest populär vid ett givet ögonblick beror helt enkelt på vilken mix eller prioritetsordning som lyssnaren eller lyssnarna har för musikens olika kvaliteter. Dvs en topplista torde mera vara en avspegling av lyssnarnas preferenser (eller behov eller stadie i livet) än på låtarnas kvalitet eller utbudet vid en viss tidpunkt. Men ett idealiskt musikutbud i radion skulle ju kunna pusha lyssnarna mot vidare vyer och fler kvaliteter, istället för att som nu, låta allt konvergera till en minsta gemensam nämnare. Det borde väl ändå vara så att den som förmår uppskatta många olika musikaliska kvaliteter får ut mera av musiken, får ett rikare liv, än den som bara lyssnar på... typ, Mix megapol... Ungdomens tendens att välja identitet genom att välja bort alla andra intryck eller musikstilar än den som motsvarar den valda gruppens borde, ur ett p4-perspektiv, inte betraktas som något annat än löjeväckande barnsligheter.

Jag håller med om att det behövs nya former av "topplisteshower" eller listprogram, även ny musikjournalistik - som förmår tillvarata den kreativitet som faktiskt finns både på nätet och inom musiken (men numera utanför topplistorna). Det finns ju faktiskt fortfarande en hel del nyfikna och kunniga musikälskare, både aktiva musiker, journslister och vanliga lyssnare - vad som saknas är ofta medel att göra dem, deras intresse och idéer synliga.

Hahaha å wow. Du märker inte själv hur random subjektiv din pissåsikt är? Inte ett enda musikaliskt-teoretiskt argument så långt ögat kan nå. Bara din egen känsla som du därefter snabbt upphöjer till lag, den metod som för övrigt 99.999999999% av alla musiktyckare där ute använder så du är ju absolut inte ensam. Själv spelar jag i ett band, är stor beundrare av vedertagna mästare inom musik som Queen etc, (bara för att ge en liten kvick relief till det jag hädanefter tänker säga, INTE för att det betyder något) men Las Ketchup är fan så mycket bättre än den andra låten. Och ja, jag menar både på låtskrivar- och det instrumentala planet. Och nej jag är inte ironisk eller trollar.

Jag gillar den mesta av dagens musik rätt bra förutom schlager och rap/hip hop (med vissa undantag då). Gangsterrap har jag extra svårt för.