Vafan ere för fel på dagens musik? (Den stora tråden om DAGENS MUSIK)

Vad tycks om ledmotivet till serien The Mandalorian? https://www.youtube.com/watch?v=xXp4GnC1Z3Q

Skapat av svensken Ludwig Göransson. Jag tycker om den och det kanske är dags att dra ner på John Williams-soundtracket i varje produktion som görs oavsett hur ikonisk allt är. Kanske inte "pop-musik", men dagens musik ändå!

Någon mer än jag som stör sig extremt mycket på att många unga kvinnliga sångerskor måste sjunga-på-varenda-ton-i-sången...?

Det är som att bara deras röst får höras och musiken är sekundär.

Exempel: Lizzo. Men också flera unga, vita singer/songwriters.
Är detta en trend? Liksom andas! Och låt musiken höras.

Hur ska vi ens veta

Har tänkt på det jag med, man vill dölja att musiken är skit helt enkelt

Väldigt många unga band (och artister) idag saknar dessutom en ordentlig rytmsektion som ger låtarna levande puls och sväng, och som kan funka som ett stadigt "golv" för vokalisterna. Det låter ofta på en gång tanigt och monotont om ljudbilden (och det har förstås också att göra med att producenternas roll har förändrats).

Två låtar med typiska exempel på "rytmiskt golv" som sångaren, pianot och övriga instrument kan spela mot. Bägge de här låtarna hör f ö till respektive bands tidigaste:

Jamiroquai - Too Young To Die: https://www.youtube.com/watch?v=J_7ghTAY_L0

Return to Forever - 500 Miles High: https://www.youtube.com/watch?v=UD21FG2Nmcw

Båda de här banden var från början delvis studioprojekt, men de strävade också efter att få till ett fungerande live-sound med utrymme för solon, improvisationer och naturligt sväng.

Bra reportage i SvD från tidigare i somras som plockar upp en viktig fråga: varför är det så få artister och låtar idag som når utanför ett ganska smalt fönster av artistens eller genrens egna fans?

På 80-talet och en bit in på 90-talet gick det i stort sett inte att undvika att konfronteras med nya band, artister och låtar som var på väg uppför topplistorna eller som hade fått ett par Top 5-hits. Även om du inte var hårt intresserad av pop gick det knappast att undgå att höra t ex Take On Me, Sommartider, Wonderwall, Man In The Moon eller färska dansgolvshits och filmlåtar - de var brett närvarande. Och det var också tydligt att även nya artister och band dök upp den vägen och fann rejäla genombrott.

Idag är hitsen mer begränsade till dem som faktiskt har hookat in på den specifika artisten elller genren, och som någon påpekar i artikeln: "idag kan man tillbringa ett helt liv utan att någonsin höra Ed Sheeran, Drake elller Ariana Grande, trots att de har massor med hits" i betydelsen listplaceringar. Eftersom singelllistorna inte längre bygger på vad folk faktiskt går och köper för skivor - singeln som format dog redan för typ 25 år sedan - och eftersom radion har blivit mycket mer nischad och strömlinjeformad, så uteblir helt den här blandningen av olika genrer i det offentliga rummet.

https://www.svd.se/a/z7pGnK/slutet-f...h-sommarplagor (betalvägg, men jag tänker posta litet citat och poänger från artikeln senare)

Inte så konstigt i sig, lyssnar aldrig på radio förutom de stationer som spelar äldre låtar i princip, går inte ut så ofta, kollar inte på tv, kort och gott du styr själv i större utsträckning idag vad du vill höra vilket gör att det du inte vill höra behöver du inte höra

Det är ju också en väldigt tydlig skillnad mellan exponering i t ex radio och via en streamingtjänst. Jag lyssnar inte heller speciellt på radio numera, och P3 har jag helt lagt ner på, men om en låt spelas i typ Morgonpasset så når den trots allt ut till många hundratusen lyssnare just då. På 80-talet var lyssnarsiffrorna för många musikprogram i P3 (eller typ Hallå Trafikant eller förmiddagspratradion) nog uppåt en miljon eller ännu högre, vecka efter vecka.

Alla dessa personer konfronterades alltså med en mix av gammal och ny musik (även om flertalet väl inte lyssnade koncentrerat). En enskild strömning av en låt på Spotify eller Apple når däremot oftast bara en eller två personer. På det sättet kan man säga att man borde dividera strömningssiffrorna med typ 200.000 för att få dem jämförbara med räckvidden för en låt som spelades i radio för trettio år sedan. Och många streaming-program kör ju på automixning, eller har det som förvalt, så hemma hos Nisse i Märsta är det ofta inte någons aktiva val vilka låtar som kommer upp i nästa steg, utan det är bara en statistiskt styrd algoritm ("andra som har streamat eller lajkat den här låten har också streamat den här"). Särskilt när folk mest bara har Spotify som ljudtapet, och det är ju numera inte ovanligt.

Topplistorna numera bygger i mycket hög grad på streamingtjänsterna - förr byggde de på en mix av spelningsfrekvenser i radio och försäljning av fysiska singlar. Så det är klart att det krävdes mycket fler aktiva köp- och spelbeslut förr för att en låt skulle ta sig in på Top 40 eller Trackslistan. Därför blev det också hårdare konkurrens, och fler som jobbade hårt på att ta sig upp dit.

När tråden startades fanns det nog en del schyst musik ändå, men helt klart på nedgång.
Nu så här 15 år senare däremot, nu kan man säga att musiken tappat det fullständigt.
Om jag missat några riktigt bra hits de senaste 5 åren så länka gärna.
För just nu kan jag på rak arm inte komma på någon riktigt bra låt.

Neej, det är väl ändå inte musiken som "tappat det fullständigt", men däremot blir man ju mörkrädd av att titta på den musik som ligger på topplistorna. Rappande stollar i rånarluvor... Frågan är väl om den bästa musiken som görs någonsin varit bättre... Samtidigt som musiken på topplistorna aldrig varit sämre!
Det görs ju hela tiden massor av goda låtar i alla genrer och tempon. Men eftersom du efterfrågar hits som samtidigt är "bra låtar" så kan jag inte hjälpa dig...



Jag tror du sätter fingret på något viktigt. Topplistorna har fullständigt förlorat sin funktion av att presentera och rangordna färsk bra popmusik. Att vara seriöst satsande musiker idag måste vara världens otacksammaste jobb. Vill man ha musik bestående av fantastiska melodier på topplistorna så får man väl helt enkelt återgå till ett jurysystem där en utvald skara musikälskare faktiskt medvetet väljer ut de i deras tycke bästa melodierna.
Nu vet vi vad experimentet med topplistor kopplade till tjänster som spotify ledde till. Det räcker nu. Gör om! För musikens och musikernas skull.

Jag minns att jag noterade redan för tjugo år sedan att singeln (fysiskt format) i princip var en död del av marknaden. När en skämtlåt som Ketchup Song kunde toppa listan i Sverige jag tror det var sjutton veckor i rad (!) 2002 så visade det övertydligt att det i princip bara var barn (upp till kanske 14-15 år) som köpte fysiska singlar - alla äldre än så hade dumpat det formatet. Och då blir det just plojlåtar, dagisrap och superenkla dängor som dominerar topplistan, eftersom alla som intresserar sig för något mer avancerad musik skiter i singlar (det här var förstås innan streamingen hade kommit in, men greppet att göra strömningar till en viktig mätare har i stort sett förstärkt den här trenden).

Las Ketchup - The Ketchup Song (2002): https://www.youtube.com/watch?v=AMT698ArSfQ

Den här låten är inspelad ungefär samtidigt och är tusen gånger bättre, dessutom omedelbart attraktiv, men den hade inte haft en chans på en nutida top 10-lista. Den är något annat än sådana här ljudtapet-disco-hits (däremot hade den mycket väl kunnat bli en hit t ex i början av 90-talet):

Moloko - Take My Hand (2003): https://www.metatube.com/en/videos/2...-Take-My-Hand/

Videon till Take My Hand är lysande, och den är ett amatörjobb av något begåvat fan; eftersom bandet i praktiken var upplöst när låten släpptes som en halvobskyr singel gjordes det ingen video, utan det här är ett känsligt utfört collage av bitar från tidigare videos med Moloko. Matchningen till låtens vändningar och förändringar i stämning är perfekt, inte minst synkningen av sång och gitarr mellan videoklippen och låten - och Roisjn Murphy ser fantastisk ut rakt igenom, ungefär som en filmstjärna från 50-60-talen.

Någon uttryckte det så här att ny musik - inte nödvändigtvis nyutgiven, men musik som är ny för just dig, eller inom en subkultur - har tappat sitt livsstilsvärde. Musik bär inte längre på de här tydliga och unika kopplingarna till livsstil, nya tankar, nya idéer. nytt mode osv - utan det är i stort sett bara en hotchpotch och då reduceras musiken i stort sett till ljudtapet. Den fungerar inte heller som affisch för en ny livsstil eller nya tankar (det gjorde t ex Bowie och glamrocken), eftersom streamade låtar inte hörs ut i det offentliga rummet på ett sätt som andra kan uppskatta.

Att så mycket musik är "direkt tillgänglig" gratis via Spotify, Apple och Youtube förstärker bara denna utbytbarhet: ingen behöver egentligen tydligt anstränga sig och då förlorar det också mycket av värdet att hitta någonting, i alla fall för yngre och tonåringar.