2009-08-25, 20:49
#61
Jag har inget bra svar att ge dig egentligen, mer än det lilla som följer. Men det är glädjande att se att det är fler som intresserar sig för supinum. Det är helt klart den bästa verbformen! Här kommer några lösryckta tankar om saken:
I svenskan har vi supinum framför allt i perfekt och pluskvamperfekt: jag har/hade lagat cykeln. I många dialekter används supinum gärna också efter få: jag fick lagat cykeln. Någon vill säkert säga att detta inte är en tvättäkta supinum, utan att detta är en predikativ, trots att den inte kongruensböjs (om den inte kommer efter objektet: jag fick cykeln lagad). Men jag är klart för att analysera detta som supinum.
I isländskan används supinum (de kallar den "lýsingarháttur þátiðar", alltså snarast preteritum particip, vilket är lite felaktigt eftersom den supinum vi pratar om här inte kongruensböjs) efter hafa och geta. Därtill används den ibland också efter fá ('få'), men det är dock inte särskilt vanligt. Jag har inte helt förstått när eller under vilka omständigheter den gör det. Men efter geta kommer alltså alltid supinum: Ég get ekki komið á morgun ('jag kan inte komma i morgon'). Geta är förövrigt samma ord som svenskt gitta (danskt gide), som i jag gitter inte. Kan man tänka sig att säga jag gitter inte lagat cykeln? Jag vet inte, det skorrar konstigt i mina öron men inte mer än att det kunde vara tänkbart i någons dialekt, eller?
I fornnordiskan kunde supinum (eller i alla fall en perfekt particip i neutrum) komma efter fler verb. Sven Ekbo skrev en avhandling om supinum ("Studier över uppkomsten av supinum i de germanska språken med utgångspunkt i fornvästnordiskan" 1943) och han räknar upp en hel radda verb som kan ge supinum i fornisländskan, bl.a. eiga, vinna, orka, láta, vita och ráða, för att nämna några. Vad det var som gjorde att supinum levde kvar efter just sv. ha och få samt isl. hafa, geta och fá kan jag inte svara på.
Observera att konstruktionen få + supinum vanligtvis har en intonation som påminner om ett verb med verbpartikel: Jag fick lagat cykeln. Jämför med exempelvis: Jag fick färdigt maten (kanske dåligt exempel, men kommer inte på bättre nu). I vissa fall har vi till och med en specialform efter få, som i få betalt där betalt inte är supinum (skulle ha varit betalat).
Jag vet inte helt vad du fick. Jag grubblade på just detta ett tag för länge sen, men jag kom ingenstans typ. Jag vet att Svenska Akademiens grammatik skriver något om det här men jag har den tyvärr inte tillgänglig.
I svenskan har vi supinum framför allt i perfekt och pluskvamperfekt: jag har/hade lagat cykeln. I många dialekter används supinum gärna också efter få: jag fick lagat cykeln. Någon vill säkert säga att detta inte är en tvättäkta supinum, utan att detta är en predikativ, trots att den inte kongruensböjs (om den inte kommer efter objektet: jag fick cykeln lagad). Men jag är klart för att analysera detta som supinum.
I isländskan används supinum (de kallar den "lýsingarháttur þátiðar", alltså snarast preteritum particip, vilket är lite felaktigt eftersom den supinum vi pratar om här inte kongruensböjs) efter hafa och geta. Därtill används den ibland också efter fá ('få'), men det är dock inte särskilt vanligt. Jag har inte helt förstått när eller under vilka omständigheter den gör det. Men efter geta kommer alltså alltid supinum: Ég get ekki komið á morgun ('jag kan inte komma i morgon'). Geta är förövrigt samma ord som svenskt gitta (danskt gide), som i jag gitter inte. Kan man tänka sig att säga jag gitter inte lagat cykeln? Jag vet inte, det skorrar konstigt i mina öron men inte mer än att det kunde vara tänkbart i någons dialekt, eller?
I fornnordiskan kunde supinum (eller i alla fall en perfekt particip i neutrum) komma efter fler verb. Sven Ekbo skrev en avhandling om supinum ("Studier över uppkomsten av supinum i de germanska språken med utgångspunkt i fornvästnordiskan" 1943) och han räknar upp en hel radda verb som kan ge supinum i fornisländskan, bl.a. eiga, vinna, orka, láta, vita och ráða, för att nämna några. Vad det var som gjorde att supinum levde kvar efter just sv. ha och få samt isl. hafa, geta och fá kan jag inte svara på.
Observera att konstruktionen få + supinum vanligtvis har en intonation som påminner om ett verb med verbpartikel: Jag fick lagat cykeln. Jämför med exempelvis: Jag fick färdigt maten (kanske dåligt exempel, men kommer inte på bättre nu). I vissa fall har vi till och med en specialform efter få, som i få betalt där betalt inte är supinum (skulle ha varit betalat).
Jag vet inte helt vad du fick. Jag grubblade på just detta ett tag för länge sen, men jag kom ingenstans typ. Jag vet att Svenska Akademiens grammatik skriver något om det här men jag har den tyvärr inte tillgänglig.
