ångest

Har samma problem som dig TS, nästan identiska av vad jag kan utläsa av din text.
Bra familj med friska medlemmar, tjänar mycket bra. Är chef på ett företag med mycket god ekonomi men jag känner mig stressad, orkeslös och vet inte varför. Jag borde vara glad som fan. Poppar också i mig piller ibland som en sorts självmedicinering men inte fan blir det bättre.

Kommer följa tråden och läsa svaren med intresse. Ibland undrar jag om jag saknar något i kroppen eller livet. Ångesten är en fullkomlig gåta egentligen då alla tror att jag är lycklig utom de närmaste som märker av hur jag mår. Har inga problem med självförtroende eller något annat förutom den jävla oron/ångesten hela tiden.

Hade jag inte haft familjen hade jag stuckit till något asiatiskt land och försökt finna den sanna lyckan vilket den gamla klyschan inte är pengar. Jag har gått om pengar osv men......

Lycka till TS, låt mig veta om du får ordning på livet och berätta hur.

Tänkte slänga upp en liten uppdatering om vad som händer. Ringde mina föräldrar igår kväll när det var som värst. Lägenheten var helt upp och ner, likaså min verklighetsuppfattning. De skjutsade mig till stockholms centrala jourmottagning för psykisk sjukdom, typ.

Fick träffa en behandlingsterapeut som jag tidigare har haft kontakt med och fick starkare ångestdämpande, sedan åkte jag hem till min mamma och sov ett antal timmar.

Idag har jag strukturerat upp en handlingsplan om vad jag behöver göra den närmsta veckan för att kunna ta mig ur denna djupa svacka i livet.
Till och börja med ska jag se till att bli sjukskriven på 50%. Främst för att jag inte orkar med tempot som följer heltidstjänster, vill inte bli sjukskriven på 100% eftersom det vore direkt förödande för mig, jag mår trots allt bra av rutiner.

Så ska till jobbet imorgon och sedan boka en akuttid för att träffa dels handlingsterapeuten och en läkare för att kunna ordna med sjukskrivningen. Sedan ska jag försöka hitta en person att prata med om allt mellan himmel och jord. Känner främst att jag vill träffa en man, då jag är kille och tror att det skulle vara bra för mig. Tidigare har jag bara haft kvinnliga kontakter.

Har även pratat med min flickvän som var orsaken till gårddagens otroliga ångest. Hon bor en bit uppåt i landet, där hon pluggar. Vi bestämde att vi skulle ta en liten paus ifrån pendlandet så att vi BÅDA kan styra upp våra liv. Hon mår inte heller särskilt bra just nu och våran relation var, just nu, väldigt destruktiv.

Om någon undrar något annat så fråga på. Tack för all uppmuntran och schyssta ord! Det betyder så sjukt mycket att folk man aldrig träffat eller ens pratat med bryr sig så pass mycket att de tar sig tid att hjälpa en! KEEP IT UP!

Det låter som om du har generaliserat ångestsyndrom, helt enkelt.

Tror att du har en skev bild på vad lycka är.
Jobb,familj ect ect = lycka/glad? Nej. Inte för alla.

Tar mig själv som exempel, jag skulle aldrig vilja leva ett stelt liv med "Svensson standard" för trist. Jag har inte som mål att bli rik, att vara någon bara för att försöka få en viss social status som så jävla många är fixerade av idag intresserar mig inte ett dugg. Har endå klarat mig bra på den biten av någon anledning... tills dessa personer får veta hur jag egentligen "är". Jag bryr mig helt enkelt inte om något som inte har med mig att göra, lugn, laidback.

Tror du skulle må bra av att ändra din (vad jag tror) indoktorerade syn på hur livet "ska" vara för att man ska bli lycklig. Dock känns det som om jag försöker intala dig om att bli mer som mig när jag läser upp detta i mitt huvud hmm... tycker väll bara att fler borde TA DET LUNGT!! man lever bara en gång, livet är kort, du har bara en chans, gör vad fan du vill.

Tycker likadant om dig med tyvärr. Allt du verkar värdera livet på är jobb, pengar, hur andra ser på dig ect. Folk måste lära sig att bara vara. Visst är det inte att bara ändra sitt liv pang boom men en attityd förändring och sätta upp mindre mål. Ta dig närmre den personen du faktiskt vill vara, för dig, inte någon annan. Åk till asien någon månad. Denna fixering till materiella saker för att imponera på totalt randomfolk som man inte kunde bry sig mindre om är för mig helt sjuk.

Själv ska man nog gå och borsta några backar på grus för att öva lite på longboarden.