Författare och alkohol.

Researchers have been unable to find this saying in the output of Ernest Hemingway who died in 1961, and it is unlikely that he ever said it or wrote it.

The earliest strong match known to QI appeared in the 1964 novel “Reuben, Reuben” by the humorist Peter De Vries which included a character named Gowan McGland whose behaviors and eccentricities were partially modeled on the celebrated Welsh poet Dylan Thomas.

https://quoteinvestigator.com/2016/09/21/write-drunk/

En färsk bok i ämnet är Tillnyktring av Leslie Jamison. Där beskriver hon sin egen och andra författares riskabla umgänge med spriten.
Jag har inte läst den men är lite nyfiken.

https://www.aftonbladet.se/kultur/bo...med-spritpenna

Man kan absolut lyckas med att supa sig igenom en karriär som författare: Hemingway, Lundell, Hagman.

Men några klassiker som sparas till eftervärlden av dessa alster blir det förstås inte: de blir obsoleta i samma ögonblick som epoken de verkade i går i graven.

Hemingway var svår på spriten sägs det.

"Författaren Jan Guillou dricker tolv centiliter starksprit varje dag - för att hans böcker ska bli bättre."

https://www.expressen.se/nyheter/jan...ker-varje-dag/


Att han är både produktiv o framgångsrik är det väl ingen tvekan om.

Vilket absolut nonsens avseende Hemingway.